Lika bra att varna känsliga lyssnare direkt: Detta är inte årets hippaste skiva för här har man fräckheten att köra sin variant av amerikansk och engelsk gladrock med sång på svenska!

Gemensam nämnare för Micke Finell, Ingmar Wallén och kompande Brian Marston Band är att de spelat i tre svenska rock'n'rollband som även tilltalat den bredare dansbandspubliken, nämligen Refreshments, Boppers och Shanes.

I USA ser man det med självklarhet som en tillgång att musiken både går att digga och dansa till. Fråga uppenbara inspirationskällor som Sir Douglas Quintet, Blasters, Fabulous Thunderbirds och Bobby Charles och även engelska förebilder som Rockpile, Matchbox och Steve Gibbons Band.

Rikoschett-gänget är ju själva superrutinerade musiker som framlevt sina liv på scenen, E6:an, vägkrogar och i skivstudior & turnébussar och dessutom samarbetat med många av ovanstående favoritband.

Gnistan till detta projekt uppstod när Refreshments var ute med Eva Eastwood och Boppers på paketturné och varje kväll avslutades med att alla artisterna på scen framförde »Goodnight Sweetheart«. Micke Finell och Ingmar Wallén stod bredvid varandra på scen och sjöng och en kväll vände sig Wallén till Finell och sa: Fan, vad bra du sjunger! *

Skivan inleds med »Ju Äldre Man Blir«, en skön hyllning till »You Ain't Nothing But Fine« så som vi hört den med Rockpile och Fabulous Thunderbirds kryddat med Augie Meyers-aktigt dragspel och Blasters-sax.

»Samma Saker« är en låt specialskriven till Rikoschett av Sveriges soulballad-kung Peter LeMarc. En oemotståndlig melodi komplett med orgelmatta, gitarrlicks och kvinnlig körsång (Paulina Jonsson). Borde kunna göra rent hus på Svensktoppen.

Sen blir det sommarrock'n'roll i »Ge Mig En Chans« med Micke Finells och mitt favoritinstrument wacka-wacka-gitarr. Låten är en slags korsning av »Brown Eyed Girl« och »Let's Twist Again« och tråkigare kan man ju ha.

Apropå wacka-wacka så kommer vi osökt in på skivans kompartister. Billy Bremner såklart och hela återförenade Roadwork: Dougie Lawton, Ingemar Rogefeldt, Kaj Söderström och Peder Sundahl. Jag säger det igen, missa för allt i världen inte deras comebackalbum »Round Two«. Andra gäster på inspelningarna är Sven Zetterberg (munspel) och Dan Hylander & Janne Bark (kör), men det är Brian Marston Band (Brian, Peder, Micke Areklew & Peter Klaxman) som är skivans grundkomp.

På Rikoschett finns också två covers som fått svensk text. »Tulsa Time« blir »Livet É Ett Lotteri« med en text som kan appliceras på lynniga företeelser som långsamma hästar, kvinnor och musikbranschen. Box Tops »The Letter« i sin tur blir helt enkelt »Brevet« där man stuvat in lite sax och All Along the Watchtower-vibbar.

Ingemar Rogefeldts storebror Pugh bidrar med två nummer. »Mannen Av Järn« som är ett stycke Bruce Springsteen & The Örebro Street Band och välkända »Snart Kommer Det En Vind«.

Rikoschett avslutas inte med »Goodnight Sweetheart« men väl fina balladen »Farväl« som ror i land det här gedigna svenska hantverket byggt på inspiration från det stora landet i väster.

* (denna sekvens är snodd från Mats Olssons liner notes)