Miljonsäljande americana-artisten Eric Hisaw har precis släppt ett nytt album på Columbia efter att de bjudit över MCA och Capitol. Stadiumturnén pågår för fullt och...

Nä, jag skojade bara. Eric Hisaw är en äkta outsider som hela tiden flyger under de flestas radar. Nya albumet (liksom hans första »Thing About Trains«) har han själv gett ut eftersom ingen varit intresserad. Däremellan har han legat på microbolaget Saustex Media i San Antonio (»The Crosses« och »Nature of the Blues«). Dessutom gavs hans andra skiva »Never Walk the Line« ut på licens av avsomnade Dusty Records i Göteborg. Alla är väl värda att ha och betingar inga toppriser.

»Stadiumturné« var också lite överdrivet. Aktuella spelningar i november enligt hemsidan är bland annat The Outpost i Waterford, The Porch i Santa Margarita och Buckhorn´s Saloon i Pinas Altos.

Eric växte upp i New Mexico. Drog hemifrån 1989 när han var 17. Hamnade på Louisianas landsbygd där han hyrde ett utdömt trailer house för 80 dollar i månaden. Han har även bott i Memphis, Nashville och San Antonio, men större delen av tiden sen 1990 har han haft Austin som bas. På 90-talet spelade han i band som hette saker som Lone Star Queens, The Last Men On Earth och The Wrong Ones.

Solokarriären började som akustisk folksångare i slutet av 90-talet (»I´d written a bunch of songs about drinking and trying to be free«). I Austin spelade han på »barbeque joints and coffeehouses«. 1999 bildade han Eric Hisaw Band och påbörjade inspelningen av sitt första album.

Hans egna musikaliska förebilder är Stones, Dylan, Buddy Holly och Chucken. Waylon, Haggard, Shaver, Townes och Kristofferson. Doug Sahm, Eddie Hinton, Joe Ely, Blasters och Los Lobos.

Själv tänker jag på personliga favoriter som Kevin Gordon, Chris Knight, Jud Newcomb, Jack Ingram, Rick Broussard och Chris Gaffney. Singer songwriters i grunden som utan minsta ansträngning blandar in country, blues och rock´n´roll. Eric Hisaw passar in i det gänget.

Nya skivan är melodiös rakt igenom och känslorna pendlar från glada upptempolåtar till längtande landsvägsdammig nostalgi. Känslan förstärks av skivomslaget med gamla gulnade familjefoton från 50-60-70-talet. Det är designat av sambon Chrissy Flatt som även bidrar med sköna harmonier på flera låtar. Annars kompas Eric av ständige följeslagaren Ron Flynt (bas, keyboards mm) och för mig okända trummisen Vicente Rodriguez. Lloyd Maines förgyller en del spår med pedal steel, lap steel och dobro.

Låttitlarna tar oss med på en skön roadtrip genom den amerikanska södern: »Johnston County«, »Louisiana Payphone In the Rain«, »California«, »Don´t Live There Anymore«, »Lonely Road« och »Albuquerque«. Hans kringflackande liv som privatperson och artist verkar vara en outtömlig källa till låtskrivarinspiration.

»Ghost Stories« är en av mina absoluta favoritplattor 2011. Börja med den och jobba dig bakåt i Eric Hisaws karriär, för han är en riktig pärla.