I slutet av 70-talet bildades pubrockens första supergrupp Rockpile. Där ingick som bekant engelsmannen Nick Lowe, skotten Billy Bremner plus Dave Edmunds och Terry Williams från Wales. Nu är det dags igen och gruppen kallar sig Trouble Boys efter Billy Bremner-låten som Dave Edmunds och Thin Lizzy spelade in.

Billy Bremner delar på sång, gitarr och låtskrivande med Sean Tyla som uppnådde kultstaus med banden Ducks Deluxe och Tyla Gang. Micke Finell från Refreshments kompletterar de två frontmännen på gitarr, sång och saxofon. Rytmsektionen utgörs av oerhört rutinerade Ingemar Dunker på trummor och Tommy Cassemar på bas.

Vi får tolv nyskrivna låtar och inte ett pubrocköga är torrt. Och då pratar jag om glädjetårar som droppar ner i ölglaset.

Inspiration och referenser till drygt 50 års rock'n'roll dyker upp överallt på skivan och hopkoket är gjort med största finess.

Inledande »Stop Loss Shuffle« med sitt »Can't Explain-riff« är en aktuell kommentar till det världspolitiska läget. Men redan i andra låten »Pink Cadillac« övergår man till den betydligt viktigare kärnverksamheten, dvs sjunga om att sitta i baksätet på en rosa Cadillac ackompanjerad av en gladlynt wackawackagitarrvägg.

Mera av samma gitarrvägg blir det sen i »Real Friends« där Billy Bremner fraserar på ett sätt som får mig att snabbt rota fram hans soloplatta »Bash!« från 1984 och då speciellt favoriten »Tired and Emotional (and Probably Drunk)«.

Gissa vilken gitarrvägg som därpå dyker upp i Sean Tylas »In a Heartbeat«? Rätt gissat Chuck Berry! Texten uppfattar jag som en ärlig kärleksförklaring från Sean till frugan.

Sen är det dags för »I Never Thought« som låter mer Refreshments än Refreshments själva. Här måste man misstänka att det var Micke Finell som hade befälet över soppsleven. Skivans låtskrivande är nämligen inte preciserat utan det står helt enkelt »all songs were written and arranged by the Trouble Boys«.

Efter fyra gladrockare på raken kommer en patenterad Sean Tyla-boogie i form av »Bad Trouble« som är en slags programförklaring av hela Trouble Boys-projektet.

Been out on the road such a long time
More years than I care to say
Hardly ever knowing when nighttime turns to day
You gotta understand about the mission we're on
Now I'm gonna tell you the truth
We're gonna put the fun back in good time music for you
Heartbreak Hotel is a long way down the road
Let me introduce you to a new kind of rock'n'roll

»Happy Daze« tar oss snabbt tillbaka in på gladrockspåret och är Billys fantasi om den där plötsliga miljonvinsten vi alla drömt on.

Om tidigare nämnda »Pink Cadillac« handlade om hur man vill åka bil så beskriver »Bit of Everything« vilken musik man lämpligtvis lyssnar på under denna aktivitet. Billy sammanfattar det så här: »I'm just a cat who loves all kinds of rock'n'roll, from Memphis Tennessee to the gulf of Mexico«. Inte svårt att se framför sig hur Mickey Jupp står och gillande stampar foten till den här melodin.

Dags att bryta av med en annan typ av låt igen. Det är natt och den lilla turnébussen slukar landsväg efter ännu ett gig och Sean Tyla fylls av blå känslor och hemlängtan. »Demon Road« är Trouble Boys svar på salige Gary Moores »Still Got the Blues«. Följande »Waiting« handlar också om längtan men är en mer traditionell rocklåt.

Billy lyckas sedan i »Help Me« kombinera sin stora kärlek till 50-talets rock'n'roll och doo wop med popådran som genomsyrat hans soloplattor.

Avslutande »The Stranger« snor introt från klassikern »Baby Please Don't Go« och antyder att Sean Tyla överdoserat på gamla bluesmyter och sett filmen »O Brother Where Art Thou« några gånger för mycket.

Trouble Boys debutalbum lever upp till de höga förväntningarna och det verkar helt klart att man aldrig kan bli för gammal för lite hederlig rock'n'roll.

Vilken tur att Sean Tyla tröttnade på att vara bilförsäljare, grisfarmare, webbdesigner och cricketlärare och gjorde comeback för fyra år sedan. Det är dessutom glädjande att han låter yngre och spänstigare för varje år som gått sedan dess.

Trouble Boys har turnerat en del uppåt landet men den sydsvenska debuten sker på Folk å Rock i Malmö fredagen den 11:e november. I februari blir det Englandsturné och Japan väntar fortfarande runt hörnet.