Recension
Ortega, Lindi
Cigarettes & Truckstops
(Last Gang Records)

Omslaget är omsorgsfullt och snyggt formgett i klassisk LP-stil med texterna tryckta på insidan av konvolutet. Låtlistan är även på CD-utgåvan indelad i en A- och B-sida. På omslaget sitter en ung vacker kvinna i en kortkort svart kjol och röda boots på flaket av en pickuptruck. Bredvid sig har hon gitarrfodralet. Skivan andas klassisk country.

Lindi Ortega har jämförts med Dolly Parton. Och redan på första spåret på denna platta smyger hon själv in en kul liten textrad där hon refererar till ikonen Dolly. Nog ligger det mycket mer i denna jämförelse än man först kan tro. Jag kan se likheterna i både den avväpnande näpna men samtidigt starka rösten och naturligtvis i den utstuderade feminina stilen och lekfullt sexiga uttrycket. Men den största likheten ligger nog i att när man tagit sig förbi allt sådant utanpåverk och bara tar in musiken så återstår ett tydligt faktum: Liksom Dolly är tjejen i fråga inte bara en född stjärna utan också en fantastiskt begåvad låtskrivare.

Som sig bör består skivan av tio låtar. Varenda en är riktigt bra, från det inledande titelsspårets tjusiga ballad till den likaledes landsvägsromantiska avslutningen med ”Every Mile of the Ride”. Mellan dessa finns många fler höjdpunkter och en fin variation med höjdarlåtar som t.ex.”Demons Don’t Get Me Down” med fint honky tonk-arrangemang, den suggestiva bluesen ”Murder of Crows” med uttrycksfull slideguitar och den gospelaktiga Heaven Has No Vacancy”. Jag hade personligen önskat att den i mina öron lite aningslösa drogromantiken inte var så framträdande i låtar som den nämnda ”Demons” eller ”High” men det får bli en randanmärkning.

Jag förstår om många vid det första intrycket av Lindi Ortega kan tänka att hon verkar alltför utstuderad och för bra för att vara sann. Det var så jag själv reagerade. Men innehållet visar sig vid fördjupade genomlyssningar faktiskt vara lika genomarbetat som förpackningen. Det är därför bara att kapitulera inför en ny kvinnlig artist som liksom den fantastiska Eileen Jewell eller Sverigeaktuella Lydia Loveless vårdar arvet efter föregångare som Dolly, Patsy Cline och Loretta Lynn samtidigt som man med fin känsla, humor och finess vidareutvecklar och moderniserar den kvinnliga countrymusiken.

/Roger Jönsson

Lyssna på Spotify