Årets allra bästa är en utmärkelse som får delas mellan Eilen Jewell med sin helt underbart avslappnade & charmiga blues-cover-samling »Downhearted Blues« och låtskrivargeniet Tom Russell som levererade nya ambitiösa storverket »Folk Hotel«. Och då hann den osannolikt produktive Russell ändå med att även släppa en lysande hyllningsplatta, »Songs of Ian and Sylvia« under året.

Fler av årets bästa plattor kom från andra pålitliga singer-songwriters som; David Olney (»Don’t Try To Fight It«), Kasey Chambers (»Dragonfly«, fullpackad dubbel-cd), Fred Eaglesmith (»Standard«) och inte minst Rodney Crowell (»Close Ties«, en av hans bästa någonsin). Rockiga plattor med starka låtar kom också från Hannah Aldridge med »Gold Rush« och pålitliga Turnpike Troubadours med nya höjdaren »A Long Way From Your Heart«.

Årets skitigaste blues levererades som vanligt av Ray Wylie Hubbard på det annars lite mer varierade albumet »Tell The Devil That I’m Getting There As Fast As I Can«, ett av hans bästa på länge.

Årets veteran var som vanligt Willie Nelson som i god stil spottade ur sig ett antal plattor under året. Bäst av dessa var tveklöst »God’s Problem Child« med nyskrivna låtar.

Årets bästa box: Bob Dylan, »Trouble No More« (8cd/1dvd) Bootleg-serien har äntligen nått fram till gospel-perioden och resultatet är omskakande bra!

Årets konsert: Timbuktu med föreställningen »En droppe midnatt«. Starkt, personligt och svängigt.