Nya skivor:

Diana Jones, Museum of Appalachia Recordings
Kärvt, vackert, stilrent och välskrivet. Kanske Diana Jones bästa någonsin. Sanslöst vackra »Ohio« är nog årets låt.

Carrie Rodriguez, Give Me All You Got
Rodriguez levererar äntligen en helgjuten soloskiva. Hennes intima spelning på Folk och Rock i Malmö var dessutom årets konsertupplevelse. Det var gåshud från början till slut.

Tom Russell, Aztec Jazz
Tom Russell skämmer bort oss med två skivor i år, denna och samlingen Museum of Memories vol II. Med en stor blåsorkester bakom sig tolkar han på nytt några av sina allra starkaste sånger.

Jerry Miller, I’ve Got A New Road Under My Wheels
Bakersfieldcountry, western swing och 60-talets truckermusik blandas i en lättsam och charmig mix från en av de coolaste gitarristerna idag.

Lynn Miles, Downpour
En av årets roligaste överraskningar är detta ovanligt starka album från den på senare år lite oförtjänt bortglömda kanadensiska låtskrivaren Lynn Miles.

Danny and the Champions of the World, Stay True
En smått fantastisk och mycket sympatisk skiva. Själfullt och stilfullt.

Lindi Ortega, Tin Star
Det nya kanadensiska stjärnskottet Lindi Ortega levererar en tredje fullträff.

David Olney, Predicting the Past
Olney har gjort starkare plattor förut men även hans mellanplattor slår det mesta. Konserten på Folk och Rock var fantastisk.

Guy Clark, My Favorite Picture of You
Efter ett par lite tröttare album är Clark tillbaka med en stark samling sånger.

Lars Ferenebring, Ödets Nyckfullhet. Dylan på svenska
Ferne kan sin Dylan och han gör detta riktig bra.



Återutgåvor:

Jerry Lee Lewis, Southern Roots, The Original Sessions
Bear Family levererar en ny kulturgärning med en expanderad utgåva av ett av Jerry Lee Lewis mest förbisedda album från mitten av 70-talet. Fyllesnacket på cd 2 är kanske överkurs för de flesta men de tidigare outgivna extraspåren på cd 1 är klart essentiellt material liksom själva orginalskivan. En varning är dock på sin plats: Denna cd innehåller stundtals den mest oanständiga musik som någonsin spelats in. Det ska till en gudsfruktande syndare som Jerry Lee för att nå sådana okristliga avgrunder.

Billy Joe Shaver, Complete Columbia Recordings
Här bjuds man på tre starka album och ett singelspår till ett sannerligen rimligt pris. Det utgör faktiskt Billy Joes hela katalog på bolaget Columbia, inklusive den på CD aldrig tidigare utgivna självbetitlade LPn från 1983. Det är dessutom hela Billy Joes åttiotalsproduktion och innan ni drar öronen åt er vill jag fastslå att här finns faktiskt inte ett enda dåligt eller överproducerat spår. Finns det någon annan artist i hans generation som på samma sätt klarade sig genom detta årtionde utan minsta pinsamhet? Jag tror knappast det.

Townes van Zandt, Sunshine Boy
En dubbelcd med outgivna rariteter och alternativa tagningar från skivorna “High, Low and In-between» samt “The Late Great Townes van Zandt«.