läserilänk om elvis 80 år (sida 1 av 1)

Magnus Eriksson: 2015-01-08 19:28		www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/med-en-egen-vision/
Magnus Eriksson: 2015-01-11 11:06		Det har försports mig att Bengt Eriksson framfört kritiska synpunkter både på artikeln och min person på sin Facebooksida. Det vore kul om han vågade formulera dem även här.
Frank Östergren: 2015-01-13 13:12		Magnus, nog har (även) jag synpunkter på din artikel Att i texten ta in den engelska konstrocken - som du så vurmar för - har inte där att göra. Du är också för negativ mot 1950-talets rock´n´roll, det finns fler pärlor än falska stenar. Men du är ju ingen arkivarie som känner positiva rysningar när Bear Family ger ut »nytt«. Intressant är tanken vad Elvis Presley´s karriär skulle ha varit om inte »om« varit. Kanske Las Vegas vuxenscen, uppblandad med religiöst. Jag blir heller aldrig riktig säker på vad han själv ville sjunga, så styrd som han var av den flyktade holländaren, av förlag, av sin klan och senare av drogerna. Slutligen, Magnus, sådana antydningar som du gör om att Bengt Eriksson skulle varit kritisk mot, texten får han tycka vad han vill om, men om din person. Den debatten hör hemma här och nu. Så Bengt, vad döljer du?
Örjan Öberg: 2015-01-13 16:07		För att knyta an till Bengts oförargliga kritik på fejjan: Enda gången längtan att lyssna på punk drabbar mig (i princip), är när Magnus ännu en gång berättar hur mycket och på vilka sätt han föraktar genren.
Magnus Eriksson: 2015-01-14 00:26		Frank: delar av den brittiska konstrocken blev aktuell eftersom den drabbats av den historieförfalskning jag var ute efter. Annars är ju inte just de nämnda grupperna mina favoriter på den scenen, även om jag anser att Yes tidiga skivor är lysande. Mina progfavoriter fanns främst på Canterburyscenen. Om inte »om« varit: Elvia hade bara blivit ännu bättre och skapat nya, fantastiska synteser av blues och country och dessutom gjort en av alla tiders bästa gospelskivor tillsammans med Tom Jones. Örjan: du vet att jag alltid är glad om jag kan vara till nytta, även om det resulterar i en orgie av musikalisk masochism. Vad Bengt anbelangar kan jag bara travestera Ulf Lundell: Ett uteblivet svar är också ett svar.
Lars Svensson: 2015-01-14 12:58		Frank; Visst finns det fog att påstå att Elvis styrdes av Tom Parker men det gällde inte musiken. Elvis var sin egen producent och bestämde själv vilka låtar han spelade in. Det framgår med önskvärd tydlighet i Peter Guralnicks bägge biografier och, inte minst, i den nyutkomna tegelstenen (1 900 sidor!) av Erik Lorentzen där Elvis arbete i studion beskrivs i detalj. Det enda kända exemplet jag kan komma på är Parker önskemål att Elvis skulle spela in ”Are You Lonsome Tonight” för att glädja sin hustru. Ett annat exempel på att Elvis rådde sig själv i studion är inspelningen av ”Suspicious Minds” som höll på att gå om intet på grund av bråk kring förlagsrättigheter. Till slut satte Elvis ned foten och spelade in låten trots att låten inte förlades av något av hans bolag. För att ytterligare motsäga myten om Elvis som en osjälvständig artist finns mängder av utgåvor från Follow That Dream där Elvis arbete i diverse studios kan avlyssnas i detalj. Däremot var Elvis möjlighet att påverka låtar till sina filmer begränsade.
Peter Hackman: 2015-01-16 18:35		Var och en som har facebook-konto kan se vad Bengt skriver där. Att skriva samma sak här handlar inte om att våga, utan om att orka. Och det är inte Frank Östergrens sak att ge order om vad och var någon ska skriva något, speciellt inte en som har skrivandet till yrke. Nu kan jag ju ändå förråda att Bengt skrev att »Magnus Eriksson är sig lik«. Hade jag inte frågat vad han syftade på så hade det stannat vid det. Själv undrar jag bara över påståendet att Presley var den första färgblinda vita rockartisten. Skulle han ha varit blind (eller snarare döv) för särdragen i de vita och svarta populärmusikgenrer han anköt till?
Magnus Eriksson: 2015-01-16 21:43		Vem som helst som har ett FB-konto kan inte läsa Bengt Eriksson. Jag kände mig föranlåten att blocka honom av diverse goda skäl. Presleys »färgblindhet« är en metafor som anförts i forskningen om hans öppenhet och passion för afrikansk-amerikansla musiktraditioner. Som matematiker borde du ha en så klar blick för symbolspråk att du inser att din fråga är fånig.
Lista ämnen Föregående ämne | Nästa ämne

Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg