Rootsy logo  
Rootsy logo

Världsmusiktoppen enligt Bengt Eriksson

Världsmusiktoppen innehåller de bästa skivorna just nu i den egentligen ogrepp- och odefinierbara genren världsmusik. Skivorna på listan kan vara nya eller äldre och återupptäckta. De kommer att gå upp och nedför listan och bytas ut mot andra, allt efter mitt tycke och min smak. Skivor som trillar ut återfinns här.

1: Diawara, Fatoumata - Fenfo
Label: 3Éme Bureau/Wagram

Fatoumata Diawara, sångpoet och elgitarrist, uppvuxen i Mali och bosatt i Paris, sjunger så personligt och suveränt att hon inte går att jämföra med någon annan än sig själv. Genast i inledande afro-rytmiska ”Nterini” kan man höra hur fritt hon förhåller sig till ord, melodi och rytmer. Samtidigt som rösten bär med sig alltihop. Tuffare, funkiga ”Negue negue” – hör elgitarren! – är ett ännu bättre exempel. Hon liksom improviserar fram en sång som verkligen blir en sång.

2: Copeland, Shemekia - America´s Child
Label: Alligator Records

Afrikansk-amerikanska sångerskan Shemekia Copeland skivdebuterade 1998 men först nu låter det som om hon på allvar bottnar i sig själv och sin musik. ”America´s Child” är tveklöst hennes bästa album och dessutom Shemekias mest personliga, arga och politiska. Genre: samtida blues (med country, folksång, soul och rock som blir blues).


3: Löfdahl, Anne-Marie - Visor i Oravasi
Label: Svenska Litteratursällskapet i Finland

Ett lika oväntat som enastående album! Samtliga visor har funnits under 100 år och mer i svenskbygden Oravais i Österbotten. Och som Ann-Marie Löfdahl sjunger dem:
ensam utan något ackompanjemang hörs alla de gångna åren i dessa vaggvisor, sånglekar, skämtvisor, polskor, menuetter med mera, ur historien och fram till idag.

4: Bhattacharya, Anandi - Joys Abound
Label: World Music Network

Indiskt och modernt, lika mycket. Klassiskt indiskt och lite Bollywood. Ljusa, fina toner och mörkare, mer allvarliga. Hennes röst är ett virtuost instrument. Sångerskan Anandi Bhattacharya, 22 år, inte bara kommer att bli något stort. Hon är det redan. Pappa, Pandit Debashish Bhattacharya, denne nyskapande traditionalist, spelar slidegitarr.


5: Ahlberg Ek, Emma - Hillevi
Label: Caprice

Tårarna kommer när jag läser om Hillevi Alexandra Öberg (1897-1979), violinist, folkmusiker, stumfilmsmusiker och kapellmästare, samtidigt som jag hör de fyra polskorna efter henne och de folklåtar som Emma Ahlberg Ek, också fiol, komponerat och framför. En spelkvinna i samtiden lyfter fram en spelkvinna ur historien. Det kallas kulturgärning.

6: Dunger, Nicolai - Terrro & Tradition
Label: Hi-Hat

Förut har Dunger växlat mellan engelsk sång på ett album och svensk sång på ett annat, jazzigt, nästan konstmusik, rock, sångpoesi, svensk visa och folkmusikaliskt. Här samsas allt detta på ett album. Det börjar med ”Allas tak” och ”Flodvägen”, vars klirrande elgitarr(er) får mig att tänka på 60-talsfavorittbandet Love, och i nästa låt, ”Bensinen i tanken”, dyker Ted Gärdestad (eller John Holm?) upp i huvet. ”Min blomma, fladdermus och båt” är närmast en skärgårdsvals (nästan så att Monica Zetterlund hörs i tyst duett). Osv.

7: Svärd, Robert "Robi" - Alquimia
Label: Asphalt Tango

Svensken Robert ”Robi” Svärd har skapat en nisch eller t o m sin egen undergenre inom Spaniens flamencomusik. Han förenar klassisk gitarr med flamenco och spelar som om han vore tre akustiska gitarrister: den första svarar för ackompanjemanget, den andra för melodispelet och den tredje gör korta, blixtsnabba soloavstickare. Det sistnämnda är extra fascinerande – att han dessutom kan vara så explosivt fingerfärdig. Nej, inga överord. Bara att lyssna på nya albumet ”Alquimia” (spanska för ”Alkemi”) och häpna.

8: Gropua - Kind Of Folk Vol 2: Norway
Label: All Ice

Förra albumet handlade om ”Sweden”, nu har Groupa varit i ”Norway” och samlat intryck av fjord, berg och stad, såväl låtar som atmosfär, stämningar och känslor. Mats Edén, viola d´amore/hardangerfela, Jonas SImonsson, flöjter, och Terje Isungset, ur-trumset/mungiga, förhåller sig till folkmusik som friformmusiker till jazz. Ska det alls kallas folkmusik? Två låtar ”efter” och ”med inspiration från” Grieg, några traditionella låtar från Telemark och dessutom en ny folklåt, ”Tramt tu”, med inspiration från tricken (Oslos spårvagn).

9: Hardy, Françoise - Personne d´autre
Label: Parlophone/Warner

Françoise Hardy sjunger ännu mer eftertänksamt idag, när hon inte ä så ung längre. Inte funderande (över framtiden) längre utan konkluderande (sitt levda liv). Som i ”Un seule geste”, där hon sjunger: ”Livet går ingenstans.” En annan sång, ”Train spécial”, handlar om just detta tåg, den allra sista avgången till himlen eller vad nu ändstationen kan vara. Långsamma melodier; sorg och styrka samspelar i arrangemangen, ett slags åldrandets, överlevnadens sånger med Françoise Hardys tysta, viskande röst. Hon sjunger lika vackert som livet och ödesbestämt som döden. Ordagrant, faktiskt,

10: Toure Kunda - Lambi golo
Label: Impala Kingdom

Märkligt att Touré Kundas sång och musik fortfarande plus 35 år senare låter – nästan – som då, när jag hörde gruppen första gången. Kanske för att det finns en så stark tradition i Ziguinchor, längst ner i Senegal, på andra sidan Gambia, varifrån Touré-familjen kommer, och att Touré Kunda håller fast vid den. ”Lambi golo” har spelats in i, som de säger, ”village studios”. Influenserna är fler – som reggae, latin och afro från andra delar av Afrika – men det viktigaste = musikens hjärta är kvar: det varma och mjuka, som ökensand i solen.


 
Designad för IE6+. Ytligt testad med Opera 7, Netscape 7.2 och Mozilla FireFox. Webdesign Jens Olsson. ©2004 Rootsy.nu. Powered by Notepad, Apache, MySQL & PHP
Denna sida är designad till tonerna av White Stripes och Rodney Crowell.