Medarbetare

Lars Svensson

Lyssnar i stort sätt på allt, det är attityden som betyder något, all bra musik har attityd oavsett genre. Bästa konsert: Tom Paxton på konserthuset i Stockholm 1968 med drygt 100 Vietnamdesertörer i publiken!

Nyheter
Recensioner
Artiklar/krönikor

Kontakta

 
Bäst just nu:
Bäst just nu – juni 2023



Shirley Collins; Archangel Hill, Domino Recordings

Archangel Hill är Shirley Collins tredje album sedan återkomsten med ”Lodestar” 2016, som i sin tur var hennes första album på 38 år! SC fortsätter med bravur det hon gjort större delen av sitt artistliv; att tolka och förmedla sånger ur framför allt den brittiska folksångsfataburen. ”Archangel Hill är en samling engelska-, amerikanska och cajunsånger från 1600-tlt till mitten av1950-talet. Frågan är om hon någonsin sjungit med sådan suverän känsla och närvaro. Nästa månad fyller hon 88 år.



Paul Simon; Seven Psalms, Owl Records, Sony

Osäker på om den är en av de bästa just för stunden då den kräver omsorgsfull lyssning. Frågan är om det här är Simons svanesång då det genomgående temat är livet sent på jorden, åldrandet. På det fantastiska albumet ”Bookends” från 1968 (tillsammans med Art Garfunkel) var ju livets gång skildrat av en betydligt yngre Paul Simon. Nya albumet kräver omsorgsfull lyssning som får ta sin tid. Men att det förr eller senare kommer den att bli en bäst just nu är jag övertygad om.



Livet Nord; Paperbird, Kakafon Records

Violinisten Livet Nords album ”Paperbird” handlar om olika känslor som kan komma med sorgebearbetning. Musiken, i huvudsak instrumental är skriven av henne själv men hon får hjälp av ett stort antal andra musiker som bidrar till taktila tolkningar av musiken. Inledande ”Plötsligt gick hon förbi” är en av de mest berörande stycken jag hört på mycket länge. Här finns också polskor, marscher, valser och balkansväng. Måhända har valserna färgats en aning för mycket av BAO, men det är förlåtet. ”Paperbird” är ett i alla stycken vackert album trots temat. Ett av årets bästa album är det i vilket fall.



Margo Price; Strays, Loma Vista

Hennes fjärde album, lika omistligt som de övriga. Lysande.



Rodney Crowell; The Chicago Sessions, New West Records

Crowells senare album har varit ojämna, jag tänker särskilt på julalbumet och duettskivan ”Texas”. Även om ”Nashville Sessions” inte är det bästa RC åstadkommit är det i jämförelse med annat som ges ut i dag av hög kvalitet. Bästa spår är covern på Townes van Zandts ”No Place to Fall”.



Magnus Lindberg; Skörd, Playground

Jag fick upp ögonen för Magnus Lindberg i samband med släppet av hyllningsalbumet förra året. ”Skörd” släpptes 2018 och är så vitt jag förstår fortfarande tillgängligt. Ett på alla sätt ett helgjutet album



Love On Drugs; Fluke, Paraply

Love on Drugs är Thomas Pontén med band. Albumet är en blandning av klassisk americana och pop, allt skrivet av TP. Ett rakt igenom övertygande album, utmärkta vokalinsatser, spännande arrangemang och bra texter håller mitt intresse uppe. Särskilt countryballaden ”Tears Must Fall” måste framhållas. Man skulle önska mer av den här musiken i radion som motvikt till det musikelände som står till buds i dag.



Grå; Snett ljus, Kakofon Records

Johanna Björneke Wirgård bildar tillsammans med Petra Haraldson duon Grå som nu albumdebuterar med ”Snett ljus”. Johanna Björneke Wirgård har skrivit text och musik till tio poetiska sånger om livets olika förvecklingar. Produktionen präglas av en lågmäldhet som tilltalar. Sång- och instrumentalinsatserna är utsökta, albumet växer med varje spelning.




Bäst just nu – april 2023

I´m Kingfisher; Glue, Fading Trails Recordings

Thomas Jonssons alter ego I´m Kingfishers nya album för tankarna till både Bon Iver och en tidig Van Morrison utan att för den skull kopiera. Nya albumet ”Glue” låter i mångt och mycket ödsligheten ta plats. Det här är musik som kräver sin lyssnare, inget man går och gnolar på, men som jag gärna återvänder till.

Iris DeMent; Working on a World; Flariella Records

Vi är många som väntat på ett livstecken från Iris DeMent. Nya albumet berör på flera plan: fantastisk sång, lysande arrangemang och inte minst med låten ”Goin´ Down to Sing in Texas”, som väl kan beskrivas som DeMents version av presidentens årliga State of the Union tal. Makalöst bra och berörande.

Jeff Larson; It´ll Never Happen Again, Melody Place

Ett nytt album från Jeff Larson lär vara i antågande. Under tiden duger den här EPn fint. Sex tolkningar ur Tim Hardins repertoar. Hardins egna arrangemang var ju ofta sparsmakade, medan Jeff Larson utökat med orgel, dragspel, mandolin och fiol. 14 minuter ren och skär njutning.

Doug Collins and The Receptionists; Too Late at Night, Egen utgivning

Bruksamericana med influenser av Jimmy Buffett. Bra ljudbild och fyndiga arrangemang.

Alice Howe; Circumstance, Know How Music

Alice Hows andra album är inspelad i legendariska Famestudion i Muscle Shoals. Det hörs. Hows och Freebo hennes producent och tillika med kompositör på de flesta av albumets elva låtar utnyttjar studiomöjligheterna maximalt. Blåssektionen har precis den tyngd man kan förvänta sig och inte minst Clayton Iveys hammondorgelspel är mycket läckert. Att Alice Howe tidvis påminner om Bonnie Raitt kan kanske tillskrivas att Freebo tidigare varit basist i just Bonnie Raitts band. Men Howe är sin egen; övertygande sång, bra låtar där särskilt ”Somebody´s New Lover Now” och ”Things I´m Not Saying” hör till de bästa.







Bäst just nu - november 2022

Michael Veitch; Wachtraum, Egen utgivning?

Michael Veitch är kanske mest känd för Judy Collins tolkning av hans ”Veteran´s Day”. Den är dock inte med på det här utmärkta albumet. Albumtiteln är tyska för dagdröm och är delvis inspelad i Tyskland. Veitch visar här att han är en mycket bra singer-songwriter med tolv egna kompositioner. Ett album som växer med varje lyssning.

Dina Grundberg; Jag ljuger mest om allt, Kakafon

Dina Grundbergs album kopplar tillbaka till det tidiga sextiotalets Sverige där fusionen mellan jazz och folkmusik började dominera. Både klangbild och arrangemang ger åtminstone mig sådana associationer. Dina Grundberg sjunger övertygande sina egna texter. Bästa spår är ”Finns det något mer” där Linnea Jonsson bidrar med ett mycket vackert trumpetspel.

Patty Griffin; Tape – Home Recordings & Rarities, Thirty Tigers

Tio låtar inspelade på en kassettbandspelare hemmavid under pandemin, ett bekant scenario för många artister. Genomgående ackompanjerar Griffin sig själv på piano-/gitarr. På två spår medverkar fler musiker, bland annat medverkar Robert Plant med en sånginsats på ”Don´t Mind”. Den bristande inspelningskvaliteten gör naturligtvis det svårt att jämföra med hennes tidigare produktion, men jag lyssnar gärna.

Fou Parle; Sentimentalsjukhuset, Paraply Records

Fou Perle är punkmusikern som nu gör sin solodebut i en helt annan genre där musiker som Lars Winnerbäck och Eldkvarn håller till. Men Fou Perle gör det på sitt eget sätt, jag antar att tiden som punkmusiker ännu finns kvar om inte annat så i texterna. Begåvade texter, urstarka melodier och varierade arrangemang. Jag tycker det här är en lyckad debut. Årets överraskning.

Loudon Wainwright III; Lifetime Achievment, Proper

Nya albumet bevisar att han inte befinner sig i någon utförsbacke pga ålder, även om en av låttitlarna är ”How old is 75?.” 15 nya låtar där LW som vanligt pendlar mellan galghumor och djupaste förtvivlan. Loudon Wainwright är aldrig likgiltig.

Vashti Bunyan; Just Another Diamond Day, DiCristina

Det här albumet släpptes redan 1970 och producerades av Joe Boyd som ju också nära samarbetade bland annat med Incredible String Band och andra i den brittiska folkmusikaristokratin. Albumet släpptes i en välkommen nyutgåva 2021. Flummigt? Absolut! Gröna vågen-flum? Jajamän. Och alldeles underbart.

Steve Earle; Jerry Jeff, New West

Steve Earle fullföljer sin kompis-triologi med denna tribut till Jerry Jeff Walker, mest känd för klassikern ”Mr. Bojangles”. I jämförelse med hyllningarna till Guy Clark och Townes van Zandt är den här den bästa

Fred Åkerström; Mordet i katedralen och andra rariteter, Calimba Records

Vinyl-EP utgiven av Fred Åkerström-entusiaster. Två av låtarna har tidigare varit tillgängliga på album utgivna av Proletärkultur, två Bellmansånger från visfestivalen i Västervik 1985 samt en demoinspelning av Evert Taubes ”Fritiof i Arkadien”.

Peter LeMarc: Hemkört – Ett destillat, Lingonberry League

Vinyl-LP i begränsad upplaga, liksom Åkerströmskivan utgiven av entusiaster som fått LeMarcs välsingnelse för projektet. Demoinspelningar av kända och mindre kända alster varav två aldrig tidigare utgivna.

Courtney Hale Revia; Growing Pains, CHR Music

Det går inte att värja sig för öppningen i den inledande ”One Way Out”: ”Born and raised in a town with one flashing light” som handlar om längtan bort, men kvinnan i sången ger sig inte iväg, hon stannar. CHR framför den med en övertygelse som är lätt att ta till sig. Flera av låtarna har självbiografisk bakgrund. ”Growing Pains” är urstark americana som inte går på slentrian.




Bäst just nu – juli 2022

Vanissa Lively; Truth Is, Animada Records

Lively har sin bas i Austin, Texas men hennes musik drar mer åt pop och funk med en del spanska influenser. Behöver en del lyssningar, bra texter och arrangemang där jag som lyssnare oftast belönas med överraskningar. Något för den nyfikne.

Viktoria Vox; Nirvana in Rem, Obus Music

Under mottot konst inspirerar är Viktoria Fox album en hyllning till den surrealistiske konstnären Fred Stonhouse målningar. Jag är inte kapabel att bedöma om hon lyckats men albumets tio låtar är av hög karat. Vox instrument är ukulele som dock inte har någon dominerande plats i den för övrigt sparsmakade ljudbilden, där gitarr, bas och slaginstrument dominerar. En begåvad blandning av jazz, folk och pop. Hon sjunger övertygande där inledande ”Clean” och ”Think Twice” särskilt lyser.

Neil Young; Toast, Reprise

Neil Young är ju alltid Neil Young, ja-ja nästan alltid.

David Ritschard; Blåbärskungen, United Stage

Det är bara att instämma i lovorden om Richards andra album. Ska bli spännande att se vad det här kan ta vägen.

Susan Kane; Highway Bouquet (2008), A World Child (2012), Egen utgivning

Susan Kane är en ny bekant för mig (tipstack till Magnus Eriksson). Kane sällar sig till den långa rad kvinnliga singer/songwriters som med utsökt musik beskriver livets upp- och nedgångar och allt däremellan. Det är lätt att relatera till hennes sånger, där särskilt den sentimentala och realistiska ”Kesey” berör. Hennes senaste album kom 2016 har jag tyvärr inte hört.

Jay Byrd; At Home Again, Triad Records

Jay Byrd gör här sin albumdebut (?) med en samling egna låtar som står sig väl i americana-myllan. Byrd är en duktig gitarrist och har en bra röst. De flesta av albumets låtar är långsamma men det blir aldrig monotont. ”Losers Like Me” är albumets bästa spår.

Steve Yanek; Long Overdue, Primitive Records

Som för många andra artister medförde pandemin ändrat fokus från live-framträdanden till låtskrivande. Yanek har skrivit samtliga tio låtar där särskilt ”On Your Side” och ”About This Time” sticker ut. Yanek skriver bra texter och melodier som jag gärna lyssnar på. Fina insatser på steel av Jeff Pevar som också producerat.

Peter Gallway & The Real Band; It`s deliberate, Gallway Bay Music

Gallway har en diskografi att luta sig tillbaka på. Själv har jag upptäckt honom först på senare år, inte minst är jag förtjust i samarbetet med hustrun Annie Gallup i duon Hat Check Girl.

Gallway är en mästare att låta sina låtar präglas av dova stämningar där text och musik sakta förflyttar sig framåt. Arrangemangen är subtila och ställer krav på lyssnaren, sak samma med texterna som får ta den tid som behövs. Inte lättlyssnat men varför ska det vara det. ”Madly in Love” och ”Methedonia” är hantverk av högsta klass.



Bäst just nu – maj 2022

Willie Nelson; A beautiful time, Sony Legacy

Bara att bocka, tacka och ta emot nya albumet. Covern på Leonard Cohens ”Tower of Song” och den egna ”I don´t go to funerals” lyser starkast.

Bonnie Raitt, Just Like That, Redwing Records

Bonnie Raitts kommersiella peak inföll i början av nittiotalet. ”Just Like That” är hennes artonde album. Finns ingen anledning att inte införskaffa det här albumet. Starkt plus för balladerna, gitarrspelet och den kristallklara sången. Titellåten är utsökt hantverk.

Brock Davis; A Song Waiting to be Sung, Raintown Records

Tretton övertygande egna alster med kanadensaren Brock Davis som här visar vilken utmärkt singer-songwriter han är. Även om han är sig själv nog ligger en jämförelse nära med landsmannen Gordon Lightfoot.

The North Star Band; Then & Now, Egen utgivning?

1982 spelade NSB in ett album som aldrig släpptes. Fyrtio år senare släpps det nu tillsammans med vad väl får betraktas som en uppföljare, här med titeln ”Now”. Låtarna som nu finns samlade på ”Then” har väl inte riktigt tålt tidens tand men dubbelalbumet är en samling väldigt bra Poco-inspirerad country-rock.

Miranda Murre Eriksson; Tänk om… Kakafon Records

En debutsamling som överraskar vad gäller kvalitet på såväl sång som texter. Melodierna fastnar fort och de originella texterna får mig att både tänka till och skratta. Jag faller platt för Murre Eriksson. Några svordomar får plats i ett par texter. Så jag tar mig friheten att utbrista att ”Tänk om…” är jävligt bra.

Erik Dahl; Music for small rooms, Svalka

Även om Erik Dahls egna pianospel står i centrum blandar sig fiol, basklarinett, slagverk och gitarr in i de ofta meditativa melodierna, där titlar som ”Mannen med bollen”och ”The Leopard” lätt sätter fantasin i rörelse. I det här rummet är det inte svårt att upptäcka nytt varje gång, det kan vara en melodislinga, ett instrument. Visst är det lågmält, men också väldigt fascinerande. En musikalisk pärla.

Magnus Lindberg – Dom som aldrig ger upp. En hyllning till Magnus Lindberg, Smilodon

Fantastiskt lyckat hyllningsalbum till en av landets bästa singer/songwriters.

Iris Bergcrantz; Trasighet och fransar, Lady Bird/Naxos

Spännande tolkningar av ett knippe Adolphsonare som inte hörs så ofta.





Bäst just nu – september 2021

John Hiatt with Jerry Douglas band
Leftover feelings
(New West)

Hiatt har genom åren varit ojämn men med det här samarbetet med Jerry Douglas band hittar han hem. Spelglädjen lyser igenom och trots albumtiteln antyder en samling låtar som av olika skäl blivit över är kvaliteten genomgående god. Sedan är det ju så att Jerry Douglas dobrospel aldrig gjort mig besviken.

Rodney Crowell
Triage
(RC1)

Förra albumet ”Texas” fick jag aldrig riktigt grepp om, kanske stördes jag av att de medverkande musikerkollegorna tog för stor plats. Hur som helst, ”Texas” får stå i hyllan en stund till, jag kommer säkert att omvärdera den. Med ”Triage” känner jag mig mer hemma. Crowell är en lysande berättare med förmåga att fästa sina texter till melodier som tar tag i mig. Den här skivan ställer jag inte in i hyllan än på ett bra tag. Och ”Here goes nothing” är en av hans allra bästa, någonsin.

Su Andersson
Train stories
(Firmasu)

Albumet som kan beskrivas som en resejournal släpptes för exakt ett år sådan och innehåller tio egna låtar där hon beskriver en tågresa genom USA. Hon skriver om vad hon ser, upplever och hör på resan. Su Andersson har förmågan att förmedla sina upplevelser med ett rikt bildspråk och övertygande sång. Det här är storartad americana inspelat i Göteborg tillsammans med en grupp lysande medmusiker. Su Anderssons fortsatta resa ska bli spännande att följa.

Annie Gallup
Oh, everything
(Gallway Bay Music)

Har de senaste året blivit en av mina favoriter, både som solist och i duon Hat Check Girl. Det här albumet är hennes bästa, vad jag förstår tillkommen under pandemins starkt begränsade tillvaro. Gillar ni The Handsome Family så gillar ni det här.

Tom Jones
Surrounded by time
(Universal)

Mr Jones sällar sig till den numera rätt stora skara artister som med ålderns rätt visar att gammal är äldst. Har på senare år gjort flera album som förtjänar uppmärksamhet. Den som letar efter låtar typ ”Sex bomb” får leta någon annan stans. Tom Jones har växt upp. Mycket bra.

David Crosby
For free
(BMG)

Ännu en ur den äldre artistgenerationen som har vett på att inte sluta. Crosby har ju varit extremt flitig under senare år. Hans mycket speciella röst har han i behåll. Lysande arrangemang där samtliga medverkande kollektivt medverkar till det goda resultatet. Förutom titellåten imponerar ”I Think I” mest på mig.

Sven-Bertil Taube
Alderville Road
(EMI 2007)

I samband att jag lyssnade på West of Edens nya album ”Taube” påmindes jag att Sven-Bertil Taube, tillsammans med Johan Norberg, gjorde en samling lågmälda tolkningar ur fader Taubes fatabur. Inspelningarna gjordes i S-B Taubes bostad i London. Resultatet blev mycket lyckat, trots stor respekt för materialet är man inte rädd att gå utanför de traditionella tolkningarna. Ett sådant lyckat exempel är ”Balladen om Gustaf Blom från Borås” där Johan Norbergs utsökta dobrospel överraskar. Men duetten med Håkan Hellström klarar jag mig utan.





April 2021

Jackie DeShannon
(BGO)

Jackie DeShannon är en underskattad sångerska med en lång karriär bakom sig. Hon är också en bra låtskrivare vilket framgår på den här nya CDn som samlar fyra av hennes utgåvor från 1968-1970: ” Me About You/Laurel Canyon/Put a Little Love in Your Heart” och ”To Be Free”. Särskilt ”Laurel Canyon” är en välkommen återutgivning som bl a innehåller en fin version av den egna ”Come and Stay With Me” som Marianne Faithful fick en hit med.

Dave Alvin
From An Old Guitar: Rare and Unreleased recordings
(Yep Roc9

Alvin har samlat ihop ett knippe favoriter, dels egna alster dels av andra och gått in i studion. Alvin är inte den mest omedelbara singer-songwriter, det tar en stund att ta till sig det här albumet, men det är värt den tiden.

Neil Young
Hitchhiker
(Reprise)

Köpte det här albumet när det släpptes 2017 men erkänner att det har blivit sittande i ett alltför omfattande arkiv. En smålänning i förskingringen tipsade mig att den akustiska versionen av ”Pocahontas” var, till skillnad från den elektrifierade väldigt bra. Ja, visst är det en bättre version, men även albumet som helhet kvalar in som en av Neil Youngs bättre utgåvor.

Jordmån
Jazz på nysvenska, svenska folklåtar
(egen utgivning)

Peter Bryngelsson skriver att albumet är ett sätt att föra Jan Johanssons budkavle vidare, det är ju drygt ett halvt sekel sedan ”Jazz på svenska” släpptes. Jordmån har valt en repertoar som inte enbart är hämtat från Jan Johanssons repertoar, exempelvis finns här en version av Kents ”Sverige”. Antalet instrument som används är heller inte begränsat till piano och bas, här finns nyckelharpa, darbouka, skedar, dobro och dragspel för att nu nämna några. Ett lyckat tilltag där de fantasifulla arrangemangen lever upp till albumets titel.

Deborah Henriksson
So Far
(egen utgivning)

Läser då och då försök att fålla in Deborah Henriksson i en slags New Age—genre. Det är helt fel och framgår med önskvärd tydlighet på den här retrospektiva samlingen. Deborah Henriksson är sin egen: hennes sånger äger en originalitet som gör lyssnandet till en stor upplevelse. Här får de egna kompositionerna dela utrymme med tolkningar av andra kompositörer, några med irländsk bakgrund. Deborah Henriksson gör musik som får ta sin egen tid.

Ulf Lundell
Cirkus: Corona
(Parlophone)

I anslutning till den rätt förutsägbara dokumentär om UL som SVT nyligen visade spelades denna konsert utan publik in. Den har nu kommit på skiva och är mycket bra och valet av låtar är oklanderligt, artist och musiker framför med stor hängivenhet tretton av Lundells låtar där särskilt ”Tranorna kommer”, ”Baby om morgonen” och ”Jag saknar dej” (Lundells bästa låt) berör.

Neil Young
Young Shakspeare
(Reprise)

En solokonsert inspelad vid samma tid som när albumet ”After the Goldrush” släpptes för ett halvt sekel sedan. På repertoaren finns så klart låtar från detta album (ett av mina öde-ö album), men också sådant som släpptes längre fram. Klart hörvärd. ”Tell Me Why” som inleder plattan liksom även ”After the Goldrush” är nog min favoritlåt med NY.

Gillian Welsh & David Rawlings
All the Good Times
(egen utgivning)

Hemmainspelningar av såväl traditionellt material men även bidrag från John Prine och Bob Dylan.




Oktober 2020

Rumer
Nashville Tears
(Cooking Vinyl)

Fan vet om inte Rumers album kommer att landa överst på min årsbästa lista. Här tolkar hon 15 av Hugh Prestwoods låtar. Sublimt framförda. ”Oklahoma Stray” är rörande i bästa bemärkelse.

Margo Price
That´s How Rumors Get Started
(Loma Vista)

Margo Price får med utmärkt beröm godkänt för ”the difficult third album”.

The Furious Seasons
La Fonda
(Stone Garden Records)

Årets överraskning. The Furious Seasons sjunde album och deras tredje som akustisk trio. Folkpop kombinerat med övertygande storytelling blir strålande Rootsymusik .

Tony Denikos
Gravity Wins
(Egen utgivning)

Femte albumet med sånger om människors glädjeämnen och tillkortakommanden. Denikos är skicklig i att berätta, påminner ibland om John Prine. Ett album som växer med varje lyssning.

Courtney Marie Andrews
Old Flowers
(Fat Possum Records)

Hennes bästa. Drabbande i flera bemärkelser.

Willie Nelson
First Rose of Spring
(Sony)

Ännu ett lysande album i den långa rad han producerat under vad som brukar benämnas på ålderns höst. Därför är albumtiteln högst kongenial.

John Stewart
Old Forgotten Altars – The 1960s Demos
(Omnvare Records)

Intressant utgivning för oss Stewartianer. Här finns 18 demoinspelningar från 1965-1968 då Stewart var på väg att lämna Kingston Trio för en solokarriär. Några av inspelningarna hamnade på Trions sista studioalbum ”Children of The Morning” (1966) andra sparades till ”Signals Through The Glass” (1968) och den egentliga solodebuten, den klassiska ”California Bloodlines” (1969). Som sig bör finns här även en del outgivet material.

Shirley Collins
Heart´s Ease
(Domino Recording)

Efter många år av tystnad, åtminstone på skiva, släppte Collins 2016 den lysande ”Lodestar” och återkommer nu med ”Hearts Ease” som är lika övertygande som föregångaren. Jag tänker inte nämna något om ålder och annat ovidkommande här.

Karen Jonas
The Southwest Sky and Other Dreams
(Egen utgivning )

Inte lika omedelbar som hennes två första album, men jag känner mig lugn i att nya albumet snart är i kapp.

Whitney Rose
We Still Go to Rodeos
(MCG)

Tolv övertygande retro-roots låtar av Rose.

Mary Chapin Carpenter
The Dirt and The Stars
(Lambent Light Records)

När Carpenter debuterade 1987 räknades hon in i countrytraditionen men har med åren rört sig bort från den definitionen. Idag antar jag hon betraktar sig själv som singer-songwriter. Mary Chapin Carpenter hör till mina all-time favoritartister och hennes nya album befäster den positionen.




Bäst just nu - juli 2020

Bob Dylan
Rough and Rowdy Ways
(Columbia)

Tio sånger om allt från död och politik till kärlek och konst. Ständigt återkommande teman i musiken men Dylan förmår ge sångerna den tyngd som kommer med ålder och erfarenhet. ”Murder Must Foul” är i en klass för sig. Dylans bästa sedan ”Blood on The Tracks”.

Dave Greaves
Still Life – The Legacy Collection
(Inbred Records)

The Legacy Collection är en sammanfattning av en drygt fyrtioårig karriär. Dave Greaves har såväl turnerat med Sandy Denny och John Martin som delat scen med Nick Drake. Men Greaves har eget tilltal och en kvalitet i sitt låtskrivande där de 22 låtarna först liknar varandra intill förväxling men sakta växer fram hos lyssnaren på sina egna villkor. Ljudbilden är liten men innehåller nya upptäckter vid varje lyssning.

Meadow Creek
Pieces of Driftwood
(Paraply Records)

Ett av årets bästa album. Nu väntar vi ivrigt på ”the difficult third album”!

Cina Samuelson
Sing With Your Heart and Soul
(CCM)

Äkta, trovärdigt och makalöst bra.

Martin Simpson
Prodigal Son
(Topic Records)

Martin Simpson som tidigare varit medlem i Albion Band, släppte 2007 sitt uppmärksammade album ”Prodigal Son” där traditionella sånger ur den brittiska och amerikanska kanonen samsas med Simpsons egna kompositioner där den mycket starka uppväxtskildringen ”Never Any Good” särskilt uppmärksammades. Nu har Topic Records släppt albumet igen och dessutom kompletterat utgåvan med en live-upptagning från samma år.

Gretchen Peters
The Night You Wrote That Song: The Songs of Mickey Newbury
(Proper)

Stark kandidat till årets album.

Mickey Newbury
An American Triology
(Cargo Records)

Jag blev så berörd av Gretchen Peters tolkningar ur Mickey Newburys katalog att jag letade upp boxen ”An American Triology” (2011) i hyllan. Boxen innehåller hans tre banbrytande album: ”Looks Like Rain”, ”Frisco Mable Joy”, ”Heaven Help The Child” samt ytterligare en CD med rariteter och outgvet. Makalös musik! Boxen åker inte in i arkivet igen på ett bra tag. Man kan fundera över hur Elvis hittade ”An American Triology” och då leka med tanken om han fått sätta tänderna i exempelvis ”Heaven Help The Child”.

Dan Tuff
Letters of Gold
(Smoked Recording)

Åtta låtar som ligger varandra nära i sina respektive uttryck och skapar en närmast hypnotisk stämning hos lyssnaren. Dan Tuffy befinner sig musikaliskt i samma härad som J J Cale dock utan att härmas. Arrangemangen är genomgående fantasifulla och spännande. Mörkt och vackert på samma gång.

Steve Earle and The Dukes
Ghosts of West Virginia
(New West)

Earles bästa på många år. Om tributerna till Guy Clark och Towns Van Zandt kändes förströdda så visar Steve Earle här ett engagemang och ett driv som imponerar. ”Heaven Ain´t Goin´ Nowhere”, Union, God and The Country” och ”Devil Put The Coal in The Ground” är titlar som väl beskriver att Steve Earle is on a mission.



Bäst just nu – april 2020

Willie Nelson
Ride Me Back Home
(Sony Legacy)

Willie Nelson har de senaste åren haft en, för att tala nusvenska, sjukt hög standard på sina album. Den här som kom förra året innehåller två utmärkta coverversioner skrivna av Guy Clark: ”My Favourite Picture of You” och ”Immigrant Eyes”. Inför Mac Davis ”It´s Hard to be Humble” borde han dock sagt ”I´ll pass this one”.


James Taylor
American Standard
(Fantasy)

Många äro de som känt sig kallade att tolka vad som brukar kallas The American Songbook. Själv tänker jag med fasa på Rod Stewarts vantolkningar där han över fem hela album massakrerar i stort sätt hela sångskatten. Synd på en kille som i början av sjuttiotalet gav oss en skock lysande album.

James Taylor nöjer sig med 14 låtar där bland annat ”Moon River”, ”Ol´ Man River” och ”God Bless the Child” är särskilt lyckade. Kompet är sparsamt och mestadels lågmält. Jerry Douglas dobrospel är ju som alltid särskilt njutbart. Att Taylor dessutom lyckats behålla sin röst intakt sedan debutåren runt tidigt sjuttiotal måste betraktas som ett smärre mirakel.


Stephanie Hatfield
Out This Fell
(Free Box Music)

Jag har en anings bekymmer med Stephanie Hatfields platta. Vilket säkert beror på att jag inte kan bestämma mig för vilken sorts musik hon spelar: det är inte americana det är heller inte rock. Eller har jag fel? I grund och botten spelar det ingen roll för hennes album är det jag spelat oftast den senaste månaden, hela tiden växlar favoriterna vilket är ett gott tecken. Hon sjunger med total självsäkerhet och inlevelse de tio egna låtarna med texter som ger lite ”Blue”-varning om ni förstår vad jag menar.


Tanya Tucker
While I´m Livin´
(Fantasy)

Imponerande återkomst efter 17 år. Suveränt producerat av Brandi Carlile och Shooter Jennings. Hennes medverkan i Jills veranda var om inte annat överraskande.


John Prine
Great Days (2 CD)
(Rhino)

Den bästa samlingen, utgiven 1993 och förmodligen utgången. Får ni tag på den i en begagnat affär så tveka inte. Annars är ju alla hans album givna i varje anständig skivsamling.


Bruce Springsteen
Western Stars – Songs from the film
(Columbia)

När Springsteen förra året med ”Western Stars” ändrade sitt musikaliska panorama räddade han troligen också sin fortsatta karriär. Uppföljaren innehåller låtar från filmen med samma namn. Jag tycker det här albumet berör mig mer då jag tycker arrangemangen är mer distinkta, de ger mer wild west känsla.


Van Morrison
Three Chords & The Truth
(Exile)

Liksom Willie Nelson har Van Morrison släppt en strid av album de senaste åren, men det är bra länge sedan han fått fram något med enbart eget material. Så är fallet nu och det har klart varit värt att vänta på. Det låter som en klyscha men här är Morrison i gammal god form.


Miranda Lambert
Wildcard
(RCA)

Miranda Lambert har aldrig gjort något halvhjärtat och hon gör det inte nu heller. Det här är bra även om jag tycker att sången drunknar i up-tempo-låtarna, som har lite väl mycket Spectors Wall-of-sound över sig.


Mojo feb 2020
White Winter Hymnals

Jag brukar sällan eller aldrig bry mig om de gratis skivor som kommer med musikmagasin. Men det här med undertiteln ”15 songs for cold days and long nights” är riktigt bra. Här finns bidrag från Fleet Foxes, The Waterboys, Rachel Unthank för att nu nämna några. Mycket hörvärt.


Memphis Boys – The Story of American Studios
Roben Jones
(University Press of Mississippi)

Boken är berättelsen om de musiker som bildade rytmsektionen hos Chips Momans bolag American Studios. Jones har träffat i stort sätt alla musiker som under åren 1964 till 1972 jobbade med artister som Elvis, Aretha Franklin, Wilson Pickett, The Box Tops och otaliga andra. Fascinerande läsning.







Bäst just nu – oktober 2019

Buddy and Julie Miller
Breakdown on 20th Ave South
(New West Records)

Parets första album på tio år. Då samtliga låtar är skrivna av Julie borde hon i rättvisans namn ståta med sitt namn före maken. Att hennes sparsmakade texter handlar om paret Millers liv på 20th Ave South råder det ingen tvekan om. Det går att dra paralleller med Linda och Richard Thompsons klassiska ”I Want to See the Bright Lights Tonight” (1974) även om Julie Miller också vänder blicken utanför bostaden som i ”War Child”, ett rop på hjälp från de tusentals barn som tvingas iväg från sina familjer för ett liv som barnsoldater. Ett modigt album har paret Miller under alla omständigheter gjort.

The Highwoman

Årets album än så länge. Om det blir någon fortsättning i den här konstellationen återstår att se. Stilpoäng för den begåvade bearbetningen av Jimmy Webbs klassiker ”The Highwayman”.

Steve Mednick
Enough!
(Cottage Sound Recordings)

Nu snackar vi! Äntligen ett protestalbum värd namnet. Med titlar som ”What Are You Going to Do?” ”Weapons of War”, Raging Upon the Land” levererar Stephen Mednick en bredsida mot företeelser i framför allt det amerikanska samhället han ogillar. ”Let´s us make a difference and change the path of history” för att nu tala med Steve Mednick. Phil Ochs och Pete Seeger nickar säkert gillande.

Jaime Michaels
If You Fall
(Appaloosa Records)

Jaime Michaels är en kompetent singer-sonwriter vars nya album innehåller flera bevis på det: Titellåten ”If You Fall”, ”Red Buddha Laughs” och ”Carnival Town” är bra exempel på Jaime Michaels förmåga att skriva låtar som lätt fastnar i minnet. Men bästa låt är en cover på Greg Troopers (1956-2017) ömsinta ”They Call Me Hank”, den har jag lyssnat mycket på.

Frank Migliorellis & The Dirt Nappers
The Things You Left Behind
(Rave On)

Frank Migliorellis tredje album ligger väldigt nära Tom Pettys musikaliska uttryck men efter flera genomlyssningar växer låtarna fram med sina egna identiteter, där flera blir favoriter. Musikaliskt låter sig albumet beskrivas som power pop, country och kärleksballader. Den countryinfluerade ”I Wanna Know” med sin steel-gitarr och den honky tonk baserade ”Every Bartender Knows My Name” är just nu bästa spår men det kan ändras med ytterligare lyssningar.

Slowman
En romantisk idiot
(Slow Records)

Christer B. Järlås säger det bäst i sin recension: ”En mycket positiv överraskning på svenska”. Bästa låtar är, förutom titellåten, ”På andra sidan stan” och ”Tre nätter i Berlin”.

Bianca De Leon
Dangereous Endeavor
(Lonsome Highway)

Bianca De Leon har producerat sitt femte album tillsammans med John Inmon, som dessutom hanterar de flesta av de instrument som backar upp De Leons sång. Med undantag av Hank Williams ”Lonsome Whistle”, Townes van Zandts ”Frightliner” och Will Dudleys ”Rose of a Different Thorn”, har De Leon skrivit övriga åtta låtar. De Leons texter och melodier rör sig i en välkänd Tex-Mextradition men har en alldeles egen identitet, hon härmar inte, Det skulle vara enkelt att jämföra med en Tish Hinojosa eller en Rose Flores men Bianca De Leon klarar sig strålande utan slika jämförelser, men jag kan tänka mig att Loretta Lynn inte hade tackat nej till ”Let´s Put the Dirt Back in Dancin´. Fulvo Renzi, Javier Chaparro, och Richard Bowen bidrar vardera särskilt med sina insatser på violin till att göra albumet ytterst hörvärt.

John Blakeley & Jeff Larson
Yesterday´s Dream
(No Compass)

De här två herrarna är baserade i Kalifornien och det vore en underdrift att påstå att det inte hörs i musiken, inte minst gäller det »Goes Without Saying« som tillsammans med »Always a Mystery« är albumets höjdpunkter. Det ligger nära till hands att jämföra med Eagles men Larson och Blakeley r tillräckligt stilsäkra utan att behöva kopiera. Den instrumentala sättningen överraskar med tillförandet av mandolin, lap steel och cello. »Star Filled Sky« är lysande bluegrass medan den instrumentala »Day Trip« drar iväg åt surf-rock. Sång och arrangemang liksom produktion är av högsta klass. »Yesterday´s Dream« är ett delikat album.




2019-06-16

The Maes
(themaes.com.au)

Systrarna Maggie och Elsy Rigby från Australien bildade tidigare The Maes Trio, med fyra album bakom sig. Numera är man en duo och debuterar som sådan med detta album, inspelad i olika studios i Canada, Irland och Skottland. Duon gör en väldigt egensinnig musik som ändå väl bottnar i den traditionella singer-songwriter genren, tänk systrarna McGarrigle. De ofta intrikata arrangemangen framförs med akustiska instrument; gitarr, banjo, mandolin, ukulele, fiol och cello. Lägg därtill de strålande vokala insatserna och låtitlar som ”Driving Ali Through Mining Town” och ”Tenderness and Alcohol” så är du hemma.


Tom Russell
October in the Railroad Earth
(Proper)

Tom Russell är flitig, i dag kanske lika mycket konstnär som singer-songwriter. Nya plattan avviker inte från senare års produktion; genomarbetade texter, bra melodier och arrangemang. Det som lyfter den här samlingen är ”T-bone Steak and Spanish Vine”, en reflekterande berättelse om ett återbesök till en bar där karriären en gång för länge sedan tog sin början. Russell förmår här i varenda ton och stavelse framkalla för lyssnaren en värld som en gång var och aldrig kommer åter. Hjärtskärande.

Lazy Afternoon
Almost Home
(Paraply Records)

Gotlandsbandet Lazy Afternoons andra album innehåller tolv låtar, den övervägande delen skrivna av gruppmedlemmen Bo Ahlbertz. Låtarna är en stilsäker förening av country, cajun, rock och irländsk folkmusik. Ett annorlunda inslag i den annars traditionella instrumentsättningen är inkluderandet av durspel och irländsk bouzoki. Albumets inledande ”Make Love Real” skriven av Christina Säfsten och försett med ett väldigt snyggt körarrangemang av högsta karat. ”Every Time” blir också snabbt en favorit.

Ulf Lundell
Tranorna kommer
(Parlophone)

Lundell har gått in i studio med sju av de låtar som släpptes på den akustiska ”Skisser” förra året och nu spelat in med kompmusiker vilket är ett klart plus. Framför allt texterna har tjänat på de fylligare arrangemangen, men även melodierna sätter sig bättre. Titelspåret och ”Färgat glas” hör till de bättre i Lundells senare kanon.

Shirley Collins
The Sweet Primeroses
(Topic)

Brittiska bolaget Topic Records fyller 80 år och firar med en serie återutgivningar bland annat Collins ”Sweet Primeroses” från 1967, nu utökad med fyra spår från en EP. 20 sånger ur den brittiska folksångskatalogen där särskilt inledande ”All Things Are Quite Silent”, med syster Dolly Collins ackompanjerande på en medeltida bärbar piporgel, lyser alldeles underbart.





2019-02-28

Bob Livingston
Up the Flatland Stairs
(Howlin´ Dog Records)

Livingston har ett imponerande CV. En av grundarna av legendariska Lost Gonzo Band, som ju förutom egna skivor även spelade med Jerry Jeff Walker och medverkar på i stort sätt alla hans album. Michael Martin Murphy, Butch Hancock och Terry Allen är andra han spelat med. Bob Livingston har inga bekymmer att växla genrer, här finns suverän Western Swing, ”Public Domain”, som kunde varit skriven av Bob Wills men är som det mesta av materialet här skrivet av Livingstone. ”A Cowboys Lullaby” är en bra ballad som växer till sig och där Kelley Micwee bidrar med en skir sånginsats. På det hela är det ett bra album, omväxlande och välproducerat. Kul också att man har med orgel bland instrumenten. Men 17 låtar är några för mycket. Albumet hade vunnit på att beskäras en del.

Bobbie Gentry
The Girl From Chickasaw County – The Complete Capitol Masters
(Universal)

Den här boxen motiverar faktiskt sin existens. Hennes sju album för Capitol samt en liveupptagning från BBC och, så klart, tidigare outgivet material. Stilpoäng för versionen av ”In the Ghetto”.

The Feralings
(Egen utgivning)

The Feralings från Iowa består av trion Nicole Upsearch, Benj Upsearch och Patric Bloom. Det här är deras debut EP som är en stilsäker blandning av folk, bluegrass, jazz och Americana. Inspelningen har pågått under flera år då bland annat föräldraskap och andra privata göromål kommit emellan. Sättningen är i huvudsak akustisk med banjo som dominerande instrument. Alla tre delar på låtskrivandet. Nicole Upsearch sjunger övertygande och har ett mycket personligt uttryck vilket också bär upp låtarna där många har en low-key prägel. Den här debuten övertygar.

Tomas Andersson Wij
Splitter vol. 1

En samling låtar som av olika anledningar inte kom med på ordinarie albumutgåvor och några bär också på ett släktskap till andra mer bekanta alster. Albumtiteln ”Splitter” är inte fel men jag tycker ändå att låtarna håller ihop bra. Och ”Just idag är du nära” är en av TAW:s bästa låtar.


Terry Callier
The New Folk Sound of Terry Callier
(Universal)

En återutgivning av Calliers debutalbum från 1965. Terry Callier är en av flera afrikansk-amerikanska artister som kom fram i decennieskiftet mellan femtio-l och sextiotal. Odetta, Joe and Eddie, Jackie Washington och The Tarriers är några andra. Att Callier är påverkad av Josh White och Paul Robeson är tydligt men han ett alldeles eget uttryck även när han här håller sig till en mer traditionell repertoar som ”Cotton Eyed Joe”, ”The Golden Apples of the Sun” och ”900 miles”. Callier sjunger med mjuk, hypnotisk röst till gitarr, enda övrigt instrument är bas. Även om materialet känns väl igen från andra artister, bland annat ovan nämnda, är det här en väl motiverad utgåva.




2018-08-06


Peter LeMarc
I Karlsson källare
(Peter LeMarc Musik)

När ”Den tunna tråden” släpptes 2016 deklarerade LeMarc att det får vara bra nu, lusten att spela in och ge ut ny musik fanns inte kvar. Skälen var flera. Dock har ropen fortsatt att skalla; Ångra dig Peter! Resultatet har vi här. Fyra låtar inspelade under enkla förhållanden i Peter Karlssons källare, där ”Alla jävlars dag” och ”Två veckor i en annan stad” är tydliga bevis på att det vore tacksamt med ett återbesök i källaren. Så bra är det här.

Tom Rush
Voices
(Appleseed)

Det är i år 50 år sedan Tom Rush släppte sitt klassiska album ”The Circle Game”. Jag minns att jag hade svårt att ta till mig det, bara ”No Regrets” föll mig i smaken. Nu är albumet en av mina öde ö skivor. På albumet introducerade Rush sånger skrivna av några nya, unga talanger som Joni Mitchell och Jackson Browne. Det är nog ingen överdrift att påstå att albumet hade stor betydelse för den singer-songwriter generation som då var på väg. På sjuttiotalet släppte Columbia en handfull utmärkta album som innehöll såväl egna som andras låtar. Efter detta har Rush endast sporadiskt släppt album, i huvudsak på egen etikett. 2009 kom utmärkta ”What I know” och nu släpper Appleseed ”Wings”. Nog har väl Tom Rush skrivit angelägnare sånger än dem han bjuder på i den nya samlingen. Jag kan sakna den svärta som han i sina bästa stunder berikat sina album med. Men sällan har sången varit så avspänd, ogarderad och tillgänglig. Det är en njutning att höra. Och även om albumet inte skakar om lyssnaren med nya erfarenheter och insikter så dröjer den kvar i sinnet som ett slags eftervärme.

Dave Alvin and Jimmie Dale Gilmore
Downey to Lubbock
(Yep Roc)

Det är inte alltid det faller väl ut att fösa ihop egon med egna agendor. Dylans bravader med Greatful Dead är ett bra exempel. Men det här är riktigt bra. Alvins och Gilmores karaktäristiska röster väver bra in i varandra och låtvalet är oantastligt. Egna alster blandas med fina versioner av Steve Youngs ”Silverlake” och John Stewarts ”July, you´re a Woman” för att nämna några.

Mona Wallin
To Build a Fire
(Heatherhall Records)

Mona Wallin från Ljusdal gör 2018 en stark albumdebut även om inspelningarna är från 2015. Albumet innehåller åtta egna kompositioner där särskilt ”Cold Come Back” och ”Six Black Horses” låter förstå att här är en sångerska vi kommer att få höra mer av. Texterna håller hög klass liksom musiken. Det behövs inte många lyssningar innan låtarna fäster. Starkt bidragande till det lyckade resultatet är kompmusikerna som innovativt och med stor känsla blir en del av helheten. Imponerande, men ett minus att texten på CD-omslagets insida är omöjligt att läsa.

True North
Open Road Broken Heart
(True North)

Americana med en rejäl dos bluegrass är en bra beskrivning av den musik True North företräder. Gruppen frontas av Kristen Grainiger och Dan Wetzel kompletterade av Dale Adkins och Suzanne Pearce Adkins. De flesta låtarna är skrivna av Grainiger och handlar ofta om händelser i vardagen. Även om ingen låt sticker ut är jag särskilt förtjust i ”One Way Ticket” och den vackra ”Ratio of Angels to Demons”.

Ashley Monroe
Sparrow)
(Warner Music)

Öppningsspåret ”Orphan” tar andan ur mig. Som hon sjunger. Stråkarrangemangen är genialiska och understryker Monroes texter om vikten att titta bakåt för att kunna gå framåt. Fan vet om inte ”Sparrow” är årets album.

[b]Annie Keating
Ghost of the Untraveled Road
(www.anniekeating.com)

“Ghost Of The Untraveled Road” är en samling sånger, fem för att vara exakt, tillkomna under Annie Keatings Europaturné förra året. Hon kallar dem ”road songs”. EPn är Brooklynbaserade Keatings sjunde album. Sångerna har välbekanta teman; kärlek, längtan och minnen. Mandolin, fiol och steel stöder förtjänstfullt Keatings något dova röst och gitarrspel. CD-omslaget är lika vackert som innehållet.




2018-04-27

Courtney Marie Andrews
May your kindness remain
(Loose)

CMA fortsätter att skickligt berätta om händelser i sin vardag och räds inte att vara självutlämnande i texterna. Själv föredrar jag de lugnare spåren där ”Took you up” och This house” bör särskilt framhållas.

John Prine
The tree of forgivness
(Oh Boy)

John Prine tillhör den skara artister som blir allt bättre åren vilket det här albumet bevisar.

Kacey Musgraves
Golden hour
(MCA)

Når inte upp till hennes två föregående album men ”good enough”.

[b]Frida Andersson
Håll mig hårt
(Casual Friday)

Finlandssvenska Frida Andersson är en ny bekantskap för min del. Det här albumet kom redan 2014 men får ändå vara med här. Frida Andersson har skrivit sju av albumets nio låtar där särskilt ”Vilsen i Stockholm” visar på hennes kvaliteter både vad gäller förmåga att skriva text och musik. Men det är en text skriven av hennes farfar, ”Håll mig hårt”, som lyfter den här skivan. Hennes lyhörda tolkning berör starkt. Dessutom finns här en version av Lundells ”Jag saknar dig” som i sin enkelhet ger en annan ingång till Lundells text.

Mary Chapin Carpenter
Sometimes just the sky
(Lambert Light Music)

Nyinspelning av tidigare favoriter samt en ny låt (titeln). Inspelat i England med Ethan Johns som producent.

Eva Hillered
New me
(Hill Songs)

Ett extremt bra album från första till sista låt. De två inledande spåren, titellåten och ”The curtain” är lysande men kräver några lyssningar innan de landar. Medverkande musiker bidrar starkt till att det här är så bra.

Deborah Henriksson
Near and far
(DHP Records)

Ännu en ny bekantskap. Tillsammans med Mats Nyman har Deborah Henriksson producerat ett album som tar lite tid på sig innan det fäster.



2017-09-04

Phil Ochs
Live in Montreal 1966
(Rock Beat)

Den här CDn är inspelad strax efter att Ochs lämnat Electra och innan hans första släpp på A&M Records (Pleasures of the harbor). Här finns således en del sånger från åren på Electra, där särskilt ”Changes” och ”There but for fortune” så klart sticker ut. I övrigt får vi en palett med sånger som kommer att finnas med på de kommande tre albumen för A&M, bland annat ”Flower lady” och ”Joe Hill”. Här finns också en åtta minuter lång version av ”Doesn´t Lenny live here anymore” som släpps i en väsentligt nedbantad version på ”Rehearsals for retirement” (1969). Skivan som är producerad av Michael Ochs är den bästa live-inspelningen med Phil Ochs jag hört, det har ju kommit några stycken under senare år. Därför är det här ett givet köp för oss philologer.

Diverse artister
American epic
(Sony Legacy)

En box som gör skäl för talesättet att det var bättre förr! Årets återutgivning så här långt.

Buffy Ford Stewart
Once upon a time
GRA Records

Spännande och innovativt album från BFS. En begåvad blandning av dels eget material dels från John Stewarts digra katalog.

Frida Hyvönen
Kvinnor och barn
RMV Grammofon

Kom visserligen 2016 men nådde mina öron först i början av sommaren. Skivan för tankarna till Joni Mitchells album ”Blue”. Här finns två låtar som fullständigt tar andan ur mig; ”Fredag morgon” och ”Sjön”, den senare för tankarna till Billie Gentrys ”Ode till Billie Joe”.

Elvis Presley
A boy from Tupelo – The complete 1953-1955 recordings
(Sony Legacy)

Släpptes i anslutning till att det är 40 år sedan Elvis bortgång. Allt är inte bra men ljudet är fantastiskt. Medföljande bok (120 sidor) redovisar i text och bild vad som hände dag för dag mellan första besöket i SUN-studion till när RCA tar kommandot.



2017-06-01

Tom Russell; Play One More
The Songs of Ian & Sylvia
(True North Records)

Tom Russells nya är en hyllning till sina ”partner´s in crime”, Ian & Sylvia Tyson, som mellan 1962 0ch 1972 släppte 13 albums fyllda med såväl egna alster som sånger ur den traditionella folk-song kanonaden. Russel har valt mindre kända låtar, här finns således vare sig ”Four strong winds”, ”Summer wages”, ”Someday soon” eller ”You were on my mind”. Men det gör inte någonting för den här samlingen visar övertygande vilka utsökta låtskrivare Tysons var (är), de skrev mestadels var och en för sig.

Russell har hjälp av Cindy Church, bakgrundssång och Grant Siemens på gitarrer av diverse slag. Särskilt Cindy Church imponerar med sitt följsamma vokalstöd som harmonierar övertygande med Russells egna starka vokala insats.

Skivan avslutas med två tidigare outgivna demoinspelningar med Ian & Sylvia.
Bästa spår: ”Short grass” och ”When the wolfs no longer sings”.

Sam Outlow
Tenderheart
(Six shooter records)

Lika övertygande som förra albumet ”Angelino”. Bästa spår; ”Bottomless mimosas” och ”Bougainvillea, I think”. Ska bli spännande att se honom i sommar.

Per Gessle
En vacker natt
(Space Station)

Gessle goes americana? Nja, inte riktigt även om det mesta är inspelat i Nashville. Dock visar ”En vacker natt” att Gessle definitivt har lämnat pojkrummet och växt upp. Här finns åtta låtar med en annan, mognare botten än de sedvanliga dängorna. Melodier är grabben bra på, det kan ingen ta ifrån honom.

Angaleena Presley
Wrangled
(Thirty Tigers)

Övertygar stort men betydligt mer svårfångad än förra albumet.

Elvis Presley
I´m leavin´
(Sony)

I början av sjuttiotalet spelade Elvis in låtar till ett julalbum och ett med religiösa sånger. Frågan är om Elvis även hade planer att spela in ett ”folk-song” album, för under dessa sessioner spelades även material in från Gordon Lightfoots, Buffy Saint-Maries, Troy Seals och Kris Kristofferssons kataloger.
Inspelningarna spreds sedermera ut på olika album under sjuttiotalet.
Till Record Store Day 2016 samlade Sony ihop tolv låtar till en vinyl-LP med titeln ”I´m leavin´ (Folk/Country)”. Själv upptäckte jag skivan först på årets RSD.

Urvalet är lysande; här finns exempelvis Gordon Lightfoots klassiska ”Early morning rain” och ”For lovin´me”, Bob Dylans ”Tomorrow is a long time” och ”Don´t think twice”, Kristofferssons ”Help me make it through the night”.
”I´m leavin´” är en riktigt begåvad samling som ytterligare understryker Magnus Erikssons tes att Elvis var färgblind!



2017-03-16

David Crosby
Lighthouse
(Up/Verve)

Nästan i klass med solodebuten ”If I only could remember my name” känns nya samlingen som en naturlig uppföljare drygt 45 år senare. Crosbys sång och gitarrspel är intimt sammanvävda i de nio låtarna. Crosby gör musik i John Coltranes efterföljd. Bästa spår: ”By the light of common day”.

Miranda Lambert
The weight of these songs
(Sony)

En ny bekantskap för mig. Skriver musik i samma, om jag får kalla det tradition som exempelvis Angelina Presley, Amanda Shires och Margo Price. Stilsäkert och spännande, dock är 24 spår väl mastigt att lyssna vid ett och samma tillfälle. Hälften kunde vara nog som Hans Alfredsson uttryckte det.

Säkert
Däggdjur
(Razzia)

Få har som Säkert förmågan att vara samhällskritisk och samtidigt rolig. ”Däggdjur innehåller några av hennes bästa låtar. Ackompanjerad av gitarr, stråkar och piano men det är Annika Norlins röst som får ihop alltsammans till den syntes som gör att hon är en angelägen artist.

Alison Krauss
Windy City
(Capitol)

En liten besvikelse vid första genomlyssningen, sedan växer den vid varje lyssning. Vi får vad vi förväntar oss: lysande sång och arrangemang som är genomarbetade in i minsta detalj. Men Elvis Presleys version av ”Gentle on my mind” besegrar hon inte!

Brandy Clark
12 Stories
(Warner)

Det händer ju att man köper en skiva, lyssnar och ställer in den i hyllan. ”12 Stories” inspelad 2014 och alltså stått några år i hyllan. Förra veckan kom den fram och har fått bekänna färg. Just nu är Clarks debut den skiva som jag lyssnar mest på. Varje sång berör, framförandet är oanstastligt liksom arrangemangen. Brandy Clark ska bli spännande att följa. Förra året släpptes ”Big day in a small Town”, den lär inte hamna direkt i hyllan.



Bäst just nu, november 2016

The Complete Trio Collection
Rhino

1987 kom ett sedan länge planerat samarbete till stånd mellan Dolly Parton, Emmylou Harris och Linda Ronstadt, vilket resulterade i den utmärkta ”Trio”. Det kom att dröja till 1999 att få till en uppföljare, ”Trio II”. Nu släpps dessa två album tillsammans med en CD som innehåller alternativa versioner, outgivet och i nya mixar i snygg förpackning. De här albumen har behållit sin fräschör. Den outgivna ”Waltz across Texas tonight” skriven av Harris och Rodney Crowell är en riktig pärla.

Elvis Presley
Way Down in the Jungle Room
Sony Legacy

Begåvad återutgivning av Elvis sista inspelningar. Ett övertygande bevis att John Lennon hade fel i sin uppfattning att Elvis ”dog” när han ryckte in i armén.

Toni Holgersson
Nordic Noir
Amigo

Sista delen i en enastående triologi som började med ”Ibland kallar jag det kärlek” (2010) och ”Sentimentalsjukhuset” (2012). Till skillnad från Holgerssons tidigare plattor har han inte skrivit materialet själv, det har Charlie Engstrand gjort men vars texter är väldigt Holgersonska i uttrycket. Arrangemangen är lågmälda liksom sången. Utmärkt producerat av Holgerssons son Dante Kinnunen. Toni Holgersson är värd en större publik än vad han har idag. ”Nordic Noir” är en av årets bästa skivor. Minus dock för medföljande texthäfte där den vita texten mot blå/svarta bakgrunder gör texten i princip oläslig.

John Prine
For better, or worse
Oh Boy

Uppföljaren till duettskivan ”In spite of ourself” (1999) där Prine tillsammans med sina kvinnliga duettpartners med stor framgång tolkade klassiska countrylåtar. Duetten mellan Prine och Iris Dement i titellåten, skriven av Prine själv, är oförglömlig. Iris DeMent är med på några spår även på nya duettplattan till vilken Prine bjudit in nya partners bland annat Kacey Musgraves, Kathy Mattea, Allison Krauss och Lee Ann Womack. Duettskivor brukar mera sällan motsvara högt ställda förväntningar men ”For better, or worse är ett klart lysande undantag.

Leonard Cohen
You want it darker
Columbia

Titelspåret och ”Traveling light” är två av Cohens starkaste sånger någonsin.

The Coal Porters
No. 6
Prima Records

Ny bekantskap. Det tar lite tid innan den fäster.

Jean Shepard
Five classic albums plus singles
Real Gone

Jean Shepard som gick bort alldeles nyss var en av de bästa countrysångerskorna. Den här samlingen innehåller fem av hennes album för Capitol mellan 1956 och 1961 samt singlar, totalt 105 låtar. Skinn på näsan hade hon också, det skvallrar titlar som ”Act like a married man”och ”I rather die young”. Här finns också ”A satisfied mind”, en av countryns allra bästa låtar. Allt för under hundralappen.

Van Morrison
Keep on Singing
Exile

Morrison brukar ju regelbundet av svenska recensenter avfärdas som en sur gubbe som inte insett att han passerat bäst före datum. Därför är titeln på den senaste så passande; ”Keep me singing”. Här finns ingen låt som sticker ut, snarare är ”Keep me singing” ännu ett bevis på Morrisons höga kvalitet såväl när det gäller text, musik och inte minst arrangemang. En av Morrisons bästa på senare år.

Fleetwood Mac
Mirage
Warner

Återutgivning av i mitt tycke gruppens bästa album som oförtjänt stått i skuggan av ”Rumours” och ”Tusk”. Dock är den verkliga behållningen de 20 extraspår med diverse demos och outtakes. Det materialet är i flera fall bättre än vad som kom med på originalversionen, exempelvis Stevie Nicks ”That´s allright” som vinner på ett mer avskalat arrangemang, likaså gäller också Lindsey Buckinghams ”Oh Diane”. En makalös version av klassikern ”Cool water” överraskar.




Oktober 2014
Tomas Andersson Wij – Mörkrets hastighet
Ännu ett skilsmässoalbum! TAW sällar sig till skaran manliga singer-songwriters som delgett oss sina relationsproblem, det finns ju några stycken Dylan, Springsteen, Wiehe och Lundell för att nu nämna några. Mörkrets hastighet avviker dock inte i sitt uttryck från TAWs tidigare album. TAW är de små nyansernas mästare med förmåga att med enkla ord beskriva vardagsupplevelser som de flesta av oss kan relatera till. TAW är också duktig på att få till melodier som harmonierar väl med texterna. Jag är inte förvånad att TAW samtidigt ger ut sina sångtexter i bokform. Jag gillar mycket Mörkrets hastighet.

Jeannie C Riley – Harper Valley PTA - The Plantation Recordings 1968-1970
En utmärkt samling som rymmer Rileys fem första album (!) och som visar en artist med mer i bagaget än en hitlåt. Arrangemangen är mycket tidstypiska vilket med råge bidrar till att göra The Plantation Recordings till en lyssnarupplevelse.

The Don Darlings
Don Darlings från Göteborg spelar musik som bäst låter sig beskrivas som dark southern americana. Vid en första lyssning hör jag låtar som i sakta mak tuffar fram i en kollektiv mollstämning där såväl musik som text är svåra att få grepp om. Dock, med upprepade lyssningar framträder låtarna som egna personligheter. ”Provide Me An Angel”, ”Transcendental Noice” och ”Moonshine Baby” är favoritspår. Det ska bli spännande att följa gruppens framtida öden och äventyr.

Lee Ann Womack – The Definitive Collection
En sen upptäckt för min del (tack till Magnus Eriksson), därför fungerar denna dubbel-cd utmärkt för vidare utforskning av Womacks katalog. En låttitel som ”A Man With Eighteen Wheels” är svår att argumentera emot!

Elvis Presley – That´s The Way It Is
Gigantisk box (åtta CD/två DVD) från Elvis tredje säsong på International, Las Vegas (1970). Här finns förutom bägge tidigare utgivna DVD-versioner av dokumentären ”That´s the Way It Is” även originalalbumet, sex konserter samt en CD där Elvis och musiker repeterar inför premiären.
En någorlunda sansad människa tycker förstås att det här är överkurs, varför lyssna på sex konsertupptagningar där repertoaren i stort sätt är densamma? Sant och visst, men vi andra vill ha ännu mer.

Crosby, Stills, Nash & Young – CSNY 1974
Graham Nash sammanställning av de inspelningar som gjordes i samband med den återföreningsturné som med mycket möda genomfördes 1974. Stora egon och framgångsrika solokarriärer gjorde att återföreningen dröjde. Gruppen framträdde i huvudsak på jättelika utomhusarenor, typ Wembley. Därför är det överraskande att ljudupptagningen är så bra och att gruppen är så pass samspelt och ofta tillför kollegornas låtar en extra dimension. Stills ”Johnny´s Garden” är ett utmärkt exempel.
Repertoaren är till största delen hämtad från den CSNs debutalbum och uppföljaren ”Deja Vu´” där ju Neil Young ansluter som medlem men också från respektive soloalbum.

Leonard Cohen – Popular Problems
Alltid bäst när det gäller!

Mars 2015
Annaleena Presley - American Middle Class
Brandi Carlile - The Firewatcher´s Daughter
Jackson Browne - Standing in the Breach
Allison Moorer . Down to Beleiving
Joni Michell - Love Has Many Faces

Avdelning bättre sent än aldrig:
Kasy Musgraves - Same Trailer, Different Park
Ashley Monroe - Like a Rose
Brad Paisley - Wheelhouse

Juli 2015
Rolling Stones - Sticky Fingers
Stones kanske bästa album, inget de producerat därefter når upp till detta.

Jason Isbell - Something More Than Free
Når inte upp till »Southeastern« men likväl väldigt, väldigt bra.

Leonard Cohen - Can´t Forget
Cohen har en märklig förmåga att leverera angelägna live-album.

Ellen Sundberg - White Smoke and Pines
Växer hela tiden.

David Urwitz - Ett försök till samling
Utmärkt urval. Det är dags att upptäcka en av Sveriges bästa låtskrivare.

James Taylor - Before the World
Taylor har aldrig gjort ett dåligt album, häpnadsväckande att han har rösten i behåll.