OS (sida 1 av 3) | Nästa sida

Frank Östergren: 2012-08-13 11:17		DEL 1 OS: Helt bortglömt är att det var Storbritannien som räddade OS. Hade inte London åtagit sig att arrangera sommar-OS 1948 hade troligen sommarspelen inte fått någon fortsättning. Europa var krigshärjat och det fanns allt annat att satsa pengar på än idrottsevenemang. London åtog sig värdskapet, men under förutsättning att det gick i ekonomiskt spartanska förtecken. Idrottarna sov på vandrarhem och skolor, transporterna fick många ordna själva, de deltagande nationerna fick själva finansiera sin medverkan. Spelen var ifrågasatta, stora delar av London, ja många platser i England, var ännu i ruiner. Pengarna behövdes till återuppbyggnad, ansåg många. HA DETTA i minne när ni ser överflödet i spelen 2012. Foto: [https://fbcdn-sphotos-e-a.aka maihd.net/hphotos-ak-ash4/4038 18_10151049325549869_161814648 _n.jpg]
Frank Östergren: 2012-08-13 11:19		DEL 2 OS: Ett överflöd av näringsställen, ett dignande matutbud. Räcker inte det så har OS-trupperna i Londonspelen 2012 med sig egna kockar och egna råvaror. Sommarspelen i London 1948 avgjordes under andra betingelser. Det var ransonering i Sto rbritannien, en följd av andra världskrigets umbäranden. Efter regeringsbeslut fick de deltagande i OS samma ransoneringstilldelning som kropps- och grovarbetare. För medföljande ledare och tillresta radio- och tidningsjournalister gällde samma tilldelning av mat som de flesta britter fick. Foto: https://fbcdn-sphotos-h-a.akam aihd.net/hphotos-ak-ash4/48009 8_10151050774254869_1696383485 _n.jpg
Frank Östergren: 2012-08-13 11:21		DEL 3 OS: Sitter och bläddrar i medlemsmatrikeln till Svenska Olympiahistorikers Förening, förteckning med ett mer gångbart ord Till min låtsade förvåning så är nästan inga av de journalister som just nu på något , sätt rapporterar eller bevakar de pågående spelen i London medlemmar. En av de få är Katarina Hultling, faktiskt. Men inte Jacob Hård, Mats Wennerholm, Mats Olsson, ja ta vilket namn nästan som helst. Däremot finns i matrikeln många ur en äldre journalistgeneration, som Tommy Engstrand, Ove Karlsson,, Wolf Lyberg och många flera. Samt före detta OS-aktiva och ledare, samt OS-intresserade. Troligen, jag skriver troligen, är det föga trendrätt för dagens sportjournalister att vara med i en sådan organisation. »Mossigt«, för att använda ett forntida ord. Eller kanske för att det krävs kunskap bortom hejaheja. Vad vet jag.
Frank Östergren: 2012-08-13 11:22		DEL 4 OS: Spelen i London 1948 går till historien som olympiaden då Sven Jerring debuterade som brittisk tv-kommentator. Sant, jo, faktiskt. När 5000 m avgjordes var förhållanden inte de bästa, regnet fick löparna av blir svarta av kolstybben. Sv en Jerring fick i det läget för sig att förbindelsen via kortvågen med Stockholm inte var den bästa, så han tog i mer än vanligt, höjde rösten och följde med verklig inlevelse Bertil Albertssons väg mot bronset. BBC tv-sände tävlingen och fick ljudavbrott, deras kommentator hördes inte. Men BBC-tekniken fann en lösning, de hörde en utländsk referent som verkligen dramatiserade loppet. Det var Sven Jerring. Så teknikerna lade ut, som det heter på tv-språk, Sven Jerrings referat till de brittiska tittarna. Vilka i ärlighetens namn ska sägas inte var så många, det var huvudsakligen i Londonområdet sändningarna kunde ses. Foto: https://fbcdn-sphotos-f-a.akam aihd.net/hphotos-ak-ash3/52707 5_10151058659254869_1099196822 _n.jpg
Frank Östergren: 2012-08-13 11:23		DEL 5 OS: 1948 hade Radiotjänst tre personer utsända för att bevaka de olympiska sommarspelen i London. Sven Jerring, Lennart Hyland, Folke Olhagen. De gjorde ett utmärkt arbete, exempelvis Lennart Hylands intervju med Arne Åhman är något att för dagens journalister att lyssna och lära. 2012 i London har SvT en stor trupp medarbetare på plats, runt 60 är en siffra som angivits. 600 tv-timmar lär ska transmitteras, på webben runt 100o. Bilderna är bra, tekniken utmärkt, resten uselt. Det är långt ifrån förhandstalet om att »allt kommer att sändas«. ALLT står för svenskt deltagande, tydligen. För sändes ALLT skulle varenda match i landhockey visas. Sändes allt skulle ALLT i friidrott visas. Som dagens släggkval, vartenda kast skulle ses i bild. VARENDA meter i hinderkvalet skulle visas. Att allt inte kan visas i tv är begripligt - MEN VAD FAN HAR MAN WEB-SÄNDNINGAR TILL. Troligen för att i repris på repris frottera sig i det med svensk anknytning. Lägg till en kader av amatörkommentatorer och språklig obegåvade bisittare, detta ä rSvT-sportens sämsta OS någonsin. Utan distans, utan kunskap, utan en aning om vilket medlöperi man gör sig skyldig till. Hur mycket det tär på SvT:s budget går inte att få reda på. Men att det går ut över barnprogram och kritisk nyhetsjournalistik, det står klart vadän SvT-chefer säger. Ha också i betänkande att nästa kröker SvT rygg för en annan kommersiell kraft, den som styr Schlager-EM. Foto: https://fbcdn-sphotos-c-a.akam aihd.net/hphotos-ak-ash4/48060 0_10151060848689869_1983943733 _n.jpg
Frank Östergren: 2012-08-13 11:25		DEL 6 OS: Radiosporten på Sveriges Radio har ett gigantiskt arkiv. Jo, jag skriver gigantiskt. Men det är sovande jätte och någon större risk för att jätten ska väckas verkar inte finnas. En sökning på internet, både i Radiosportens eget utlagda arkiv och SR Minnens arkiv, det ger ett magert resultat. Ja, inte på nutida sport. Men den som är av åsikten att svensk sport hade en tillvara också före Zlatan, den blir besviken. Från OS i Berlin 1936 finns bara en del av referat från fotbollsmatchen mot Japan. Mer som kul kuriosa än idrottshistoria, så känns det. Trots att det finns mer, som Eric Nys kamp på långdistans, ett av Sven Jerrings bättre referat. Från OS i London 1948, var är finalen på 1500 m, var är hinderfinalen, varför finns inte Lennart Hylands utmärkta intervju med Arne Åhman tillgänglig, med mera. OS 1952, endast Ingemar Johannson i tungviktsfinalen finns. Sände Radiotjänst inte exempelvis 1500 m-finalen med Josy Barhel som överraskande segrare. Sändes inte Valter Nyströms maraton-brons. OS 1956, där finns ridguldet från ryttarolympiaden i Stockholm. Men inget från huvudspelen i Melbourne. Det är som man börjar tro att Radiotjänst inte hade någon utsänd i Australien. Inget från OS i Rom 1960 och inget från OS i Tokyo 1964. Vad härligt det skulle vara att än en gång få höra Lars-Erik »Lill-Addis« Gustafssons upphämtning på 3000 m hinder. Det är så jag vill undra, skäms Radiosporten över sitt arkiv, tycker inte Radiosporten att gamla referat har något värde, struntar Radiosporten i alla lyssnare utom de som ständigt bloggar och bara lever för hejaheja-stunden. Foto: https://fbcdn-sphotos-b-a.akam aihd.net/hphotos-ak-snc7/39943 7_10151067443559869_1432170105 _n.jpg
Magnus Eriksson: 2012-08-13 12:30		Bra och klokt, Frank. Jag gick in på olympiahistorikernas hemsida och fann bl a en lista över radioreferat som finns tillgängliga på nätet. Men en del frågor inställer sig inför formuleringarna: »1936: Sverige förlorar mot Japan i Berlin (Sven Jerring refererar fiaskot) 1952: Ingemar Johansson boxas i Helsingfors (Lennart Hyland refererar Ingos debacle)« Jerrings referat av fotbollen i Berlin bevarades inte, eller hur? Det referat vi hör är en efterkonstruktion, där han försökte återskapa sin egen dramatik. Och Ingemar Johansson »debacle«? Var det inte snarare en taktiskt väl genomförd match mot en överlägsen motståndare? Jag hade hört så mycket om Johanssons »feghet« att jag blev lätt chockad när jag äntligen såg matchen, troligen någon gång på 80-talet. I mina ögon gjorde Ingemar Johansson en genial insats, som tyvärr inte räckte.
Bo Sjögren: 2012-08-13 13:34		Jag är ganska säker på att Berlin-referatet är autentiskt -- det du tänker på är Wachenfeldtspurten 1934; jag har diskuterat detta på FB en gång (EDIT: Jo, det var japanerna som ifrågasattes den gången också...) och lagt upp detta clip som »bevis« bozze.hopto.org/mp3/jerring.mp3. Jerring fejkade också en OS-avslutning, tror jag det var, för att hinna klart innan aftonandakten, som icke fick ruckas på... Vad beträffar Ingo har jag fått samma uppfattning, även om jag bara har läst »Sekonderna lämnar ringen«, som väl kan betraktas som en partsinlaga. Men den ger en intressant inblick i hur Ingo såg på sig själv som boxare; i korthet och från minnet -- boxningen skötte han med vänstern, högern var »bara« något slags automatisk slägga som han inte styrde över och som rasade ner över motståndaren ibland, men »aldrig« medvetet.
Magnus Eriksson: 2012-08-13 14:24		Vad Jerring och »japaanerr, japaanerr« beträffar är jag gaska säker på att jag hörde något om en rekonstruktion av referatet i efterhand för ett antal år sedan.
Bo Sjögren: 2012-08-13 14:46		Det är intressant, eftersom en kamrat hävdade samma sak, och refererade, om jag minns rätt till sin far, som hört det någonstans. Men som den skeptiker jag är vill jag ha hårdare belägg. Min ståndpunkt är för närvarande att man förväxlat de två klassiska Jerringreferaten, ett fejkat och ett autentiskt, men erkänner gärna att jag inte har mer än indirekta »bevis«; samtalet med Jerring som jag länkade till ovan fanns med på en dubbel-LP med klassiska svenska radioreportage som gavs ut i mitten av 70-talet, och där finns naturligtvis japanerna med också. Mitt huvudargument för att »japanerna« är autentiska är ett hunden-om-natten-resonemang -- om det hade varit så att även »japanerna« var fejkade, borde inte hedersmannen Jerring erkänt det i samma veva som han berättade om Wachenfeldt-inspelningen?
Frank Östergren: 2012-08-13 14:52		Referatet från matchen mot Japan är autentiskt. Det finns cirka fem minuter bevarade, en del är faktiskt sällan hörda, då de klipps bort. Någonstans har jag en transkription av allt som finns bevarat. Återkommer. Däremot är, som ovan anges, stafetten i friidrottslandskampen mot Tyskland, en efterhandskonstruktion. Den noggranne lyssnare noterar att slutvarvet i tid, ja det motsvarar två varv. Men Jerrings inlevelse är total. Ingemar Johansson må ha gjort en taktiskt riktig match. Men enligt den tidens synsätt boxades han inte. De åsikter Lennart Hyland gav uttryck för i referatet gjorde honom till en av de få personer Ingemar Johansson kom att offentligt ogilla. Den som har tålamod kommer i en nära framtid att få ta del av ytterligare OS-betraktelser. Exakt tid för publicering av DEL 7 och framåt, är inte fastställd.
Frank Östergren: 2012-08-13 22:04		DEL 7 OS: Rom var den tänkta platsen för OS 1908. Men vulkanen Vesuvius fick ett utbrott och den italienska regeringen prioriterade räddnings- och återuppbyggnadsinsatser istället för den ännu unga idrotten. London tog över. Om London därmed rädd ade den mycket bräckliga OS-rörelsen är svårt att säga, men utan ett antal privata finansiärer hade spelen aldrig kunnat genomföras. Tävlingarna som sådana var utspridda över flera månader, den sammanhållande olympiska känsla som senare spel kom att uppvisa var ännu långt borta. Regelverket var inte enhetligt, ibland gällde internationella regler, ibland brittiska. Skulle distanser och längder mätes i yard eller meter, detta gav upphov till konflikter. Både under spelen och efteråt fördes högljudda diskussioner om brittisk partiskhet och nog fanns det sådan. Ett tag hotade USA att åka hem, detta pga den irländska frågan. OS 1908 kallas den regniga olympiaden, vilket är lika fel som att kalla spelen i Stockholm 1912 för solskensolympiaden. I London var det mer uppehåll än regn, solskenet i Stockholm är en myt, åtminstone vad gäller svensk funktionärsneutralitet. Men det är just nu en annan historia. Foto: https://fbcdn-sphotos-b-a.akam aihd.net/hphotos-ak-ash4/31151 3_10151062475914869_269358273_ n.jpg
Frank Östergren: 2012-08-13 22:05		DEL 8 OS: Det är söndag, vilodag. Ja, jag vet att varenda affär är öppen, jag vet att ingen stannar upp och tänker över sabbatens mening. Någon som gjorde det var Eric Liddell. Han avstod en på förhand given medalj på 100 m löpning i OS i Paris 1 924, därför att det stred mot hans kristna övertygelse att tävla på en söndag. Beslutet var bekant flera månader innan spelen, vilket förtar den mytiska aura som omger hans beslut. Det togs inte under spelen, det togs långt innan. Men även en kristen är tävlingsmänniska, så Eric Liddell tränade hårt för 400 m löpning, en distans sprinters kan ha svårt för. Eric Liddell tog guldmedaljen i Paris. Att någon idag skulle avstå från guld och personlig vinning därför att något sker en söndag, den tanken är otänkbar. I detta egoistiska tidevarv. Foto: https://fbcdn-sphotos-a-a.akam aihd.net/hphotos-ak-ash4/37832 8_10151065095389869_1830650691 _n.jpg
Frank Östergren: 2012-08-13 22:07		DEL 9 OS: Brottning tillhör de äldsta disciplinerna i de olympiska spelen. Brottning kallades länge en svensk paradgren. Detta för att svenska brottare i OS tog flertalet medaljer, för att svenska brottare ofta kom att stå i förgrunden. Brottning ens status var hög. I Sverige samlade exempelvis SM och Fyrstads mycket publik. Men tidens gång har förändrat detta, brottning i Sverige är sedan några årtionden en undanskymd sport. På samma sätt som skridsko, nordisk kombination och långdistanslöpning. Internationellt har brottningen genom ett ständigt regelskifte solkat sig själv. Lägg därtill att brottningens ledarskikt ofta sett/ser bara till de egna intressena. I det vi kallar de forna öststaterna och den nya länder som uppstod när Sovjetunionen föll, där har kraftsporter hög status. I många fall tyvärr ses hög status där som bullrande manlighet och att då vrida på regelverket i egen sak, ja det ska ingen västvärld ha åsikter om. Svensk brottning har trots de sämre resurserna haft en lina, om än mycket tunn, bakåt till forntida framgångar. OS har gett och ger några medaljer och därmed uppmärksamhet. Det trista, det mycket trista är att det numera finns en dålig förlorarmentalitet i svensk brottning. Eller ska vi säga runt brottningen. För när vart fjärde år brottningen uppmärksammas, det vill säga under OS, visar media upp en skrämmande okunnighet. Vilket oftast tagit och tar sig uttryck i utropande av ordet SKANDAL. En svensk blir alltid bortdömd av illvilliga domare. Men kanske är det vad man får räkna med när brottningen blott vart fjärde år under någon vecka uppmärksammas. Vilket media har råd med kunniga brottningsjournalister. Sverige har haft flera duktiga på området, men deras verksamhet ligger lång tillbaka i tiden. De senaste var Bengt Grive och Lars-Gunnar Björklund. Ack om de okunniga vi nu får dras med bara hade haft en hundradel av deras kunskap och yrkesskicklighet, då hade vi inte hört gapande om SKANDAL. Foto: https://fbcdn-sphotos-c-a.akam aihd.net/hphotos-ak-ash4/48444 0_10151069726714869_271801027_ n.jpg
Frank Östergren: 2012-08-13 22:08		DEL 10 OS: Inför de nu pågående olympiska spelen i London talades det mest säkerhet och ekonomi. Inför spelen i Beijing/Peking handlade det om mänskliga rättigheter. Inför varje spel har olika förhållanden diskuterats. Ett ämne har dock varit geno mgående - nämligen ekonomi. Att spelen fortlever kanske Coca Cola ska tackas för. Hur än det tidigare hyschades när professionell idrott kom på tal, så sades det aldrig något om hur spelen finansierades. Länge finansierades spelen av privata sponsorer samt till viss del av det aktuella landets regering. Sommarspelen i Los Angeles 1932 var dock nära att inte klara finansieringen. Räddaren blev dryckesföretaget Coca Cola, som redan i Amsterdam 1928 hade synts med sina reklamskyltar. Utan Coca Cola kanske det inte blivit några sommarspel 1932 eller åtminstone inte de spel i omfång och deltagande det nu blev. Delstaten Kalifornien var föga intresserad, detta var i den direkt efterdyningen till den stora USA-depression vad gäller ekonomi. Medan OS-stadion i Los Angeles färdigställdes bodde tusentals människor i kåkstäder i delstaten Kalifornien. 1936 försökte tyskarna ersätta Coca Cola med en egen variant, men den hade en föga tilltalande smak, så mitt bland naziflaggor och hakkors syntes Coca Cola. Så har det varit sedan dess och extra uttalat blev det 1984 när Los Angeles än en gång arrangerade sommarspelen. Utan dryckesföretages ekonomiska bidrag hade troligen inte spelen kunnat genomföras. Spelen 1984 blev också starten för ett ekonomisk nytänkande, den som ledde fram till dagens starka finansiella OS-rörelse. Ska vi prata lite handboll också, efter dagens svenska överjubel i media. Det var 1936 som handbollen, då som utomhusspel kom med på OS-programmet. Sedan följde ett långt uppehåll, först när spelen nästa gång arrangerades i Tyskland, 1972, var sporten åter med på programmet. Foto: fbcdn-sphotos-a-a.akamaihd.net/hphotos-ak-ash3/562809_10151072005659869_1987765515_n.jpg
Lista ämnen | Nästa sida Föregående ämne | Nästa ämne

Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg