Recension
Rhodes, Kimmie
Walls Fall Down
(Sunbird)

Kimmie Rhodes är ojämn. Hennes mästerverk är fortfarande »West Texas Heaven« från 1994, där hon bland annat lyckades hämta tillbaka Willie Nelson från hans ökenvandring; på den skivan fanns dessutom fina duetter med Townes Van Zandt och Waylon Jennings. Samarbetet med Willie Nelson fortsatte på »Just One Love« året efter, en av Nelsons bästa skivor över huvud taget. Även de bådas duoskiva »Pictures in a Frame« från 2003 hör till de omistliga.

I övrigt tycker jag att Kimmie Rhodes skivor hittills det här årtusendet varit ganska anonyma. Men nu kommer »Walls Fall Down«, hennes bästa skiva sedan »West Texas Heaven«. Ansatsen är lika mjuk som på de föregående albumen, men låtmaterialet är starkare och musikerinsatserna mer distinkta.

I en sång som »Make the Morning Shine« visar sig Kimmie Rhodes från sin allra vänaste sida. Hon sjunger mjukt och längtansfullt, med stark övertygelse och en helt bedårande vädjan i rösten till sparsmakat strängkomp och Annie Kinsellas lätt old timey-kärva andrastämma.

»There’s a Storm Coming« är mer dramatisk, en populistiskt genomlyst meditation över ekonomisk depression och nyligen timade naturkatastrofer. Gabriel Rhodes närmast rullande countrygitarr och precist inlagda slidetoner understryker den ödestyngda (både existentiellt och meteorologiskt) stämningen.

Även titelspåret är ett smärrre mästerstycke. Kimmie Rhodes sjunger med stram fokusering sin civilisationskritiska text, och stämsången och Gabriel Rhodes lap steel fördjupar det musikaliska uttrycket ytterligare.

Men inte bara de egna sångerna håller högsta klass. Kimmie Rhodes gör också helt övertygande tolkningar av Townes Van Zandts »If I Needed You« (jodå, det går att avvinna den ny betydelse), »The Fool on the Hill« och Rodney Crowells lekfullt kulturkritiska »Sex and Gasoline«.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify