Recension
Kuti, Fela
The Best Of… Music Is The Weapon
(Wrasse)

Den här dubbla CD-samlingen har tidigare distribuerats i Sverige och nu återkommit. (Det märkliga är nämligen att skivmärket Wrasse än distribueras av Universal och än av Bonnier Amigo, utan att man = åtminstone jag begriper logiken med när, var & varför.)

Fast det hindrar inte att ”The Best Of Fela Kuti” är bästa möjliga presentation, för dem som inte hört utan bara hört talas om afro-legenden Fela Anikulapo Kuti (1938-1997), och sammanfattning, för dem som smakat lite på hans musik. Ja, ordet är ”lite”, för Fela Kuti behandlade LP-skivor som singlar – en låt på varje sida, ibland fortsatte samma låt också på andrasidan – och gjorde så många inspelningar att det inte kan vara många som lyckats lägga öronen på allihop.

På den här dubbelsamlingen finns 13 låtar (från sju minuter drygt till 17 minuter långa) som placerats i någorlunda tidsordning och därmed berättar historien om Fela Kuti som musiker och agitator i Lagos, Nigeria.

Den musikaliska utvecklingen går från mer jazzigt till mer afro-funkigt. I inledningspåret ”Lady” är han inte heller så politisk som han senare skulle bli i låtar som ”Gentleman” (där han kritiserar svarta landsmän som klär och för sej som vita engelsmän), ”Zombie” (här skildras Nigerias militärer och poliser som just ”zombies” – de går diktaturens ärenden utan att tänka själva) och ”Coffin For Head Of State” (ett angrepp på Nigerias president, general Obsanjo, och andra höga makthavare, deras maktfullkomlighet och korruption).

Somliga har menat att Fela Anikulapo Kuti gjorde samma låt om och om igen, alltså bara upprepade sej, men det är som att påstå att det bara finns en enda blueslåt.

Sant är däremot att ”samma” musikaliska ingfredienser varieras och portioneras ut. Ett västerländskt trumset och traditionella afrikanska trummor samskapar tuffa – eller kanske inte så tuffa och hårda utan snarare envetna – rytmer. Fela Kutis afro-rap och halvsång får svar av en kvinnlig kör. Ett snabbt gitarriff, hela blåssektionen på en gång, ibland mer av Felas eget elpiano och ett saxofonsolo.

Både rytmerna och låtarnas budskap pumpas in, just envetet, mer och mer och allt mer.

Det dubbla CD-paketet innehåller också en DVD med dokumentärfilmen ”Music Is The Weapon”, inspelad 1982 i Lagos, om afro-musikern och agitatorn Fela Kuti.

Knappast världens mest välgjorda dokumentär – men det är ändå intressant att se och höra Fela Kuti sitta i sitt hus, kallat Kalakuta Republic, och tala… ja, politik.

Han kan, i våra civiliserade västerländska öron, låta som en knäppgök. Betänk då att han i hemlandet Nigeria betraktades på ett helt annat sätt – som ”The Black President”. Vilket somliga tog som ett löfte och andra – den nigerianska staten – som ett hot. Militärpolisen gick till attack mot Kalakuta Republic, misshandlade alla i huset, våldtog Fela Kutis hustrur och kastade ut hans mamma genom ett fönster.

Bäst är live-inspelningarna från Fela Kutis egen klubb, The Shrine. Med musiker och körsångerskor framför Fela Kuti sin egen afto-beat. Intensivt och påträngande, omöjligt att stå emot. Dessutom förvånansvärt bra ljud.

Som syntes ovan har det gått 10 år sen Fela Kutis död. Med anledning av detta har hans inspelningar – vid sidan om den här ”The Best Of”-samlingen – återutgivits på en lång rad CD. Ja, jag tror aldrig det funnis som många tillgängliga Kuti-skivor som nu. Gå själv in på t ex CDon och kolla. Och häpna!

/Bengt Eriksson