Recension
Godwin, Charles Wesley
Seneca
(Eget bolag)

Det är inte ofta man kan läsa så många positiva artiklar och recensioner om en debutant som det nu har skrivits om Charles Wesley Godwins ”Seneca” i amerikansk musikpress. Frågan är om dessa positiva omskrivningar är berättigade. Efter att nu har lyssnat på ”Seneca” åtskilliga gånger är jag benägen att hålla med. Det är här är en bra debut. Jag får samma känsla som när Tyler Childers och Brent Cobb dök upp. De är samma andas barn. Sen tycker många att Godwin påminner om Gordon Lightfoot också. En jämförelse som heter duga.

Charles Wesley Godwin kallar sig själv en son av Appalacherna. Kommer från Morgantown, West Virginia och berättar här historier om livet och folket i trakten. En del missförstådda och sedan länge glömda. Son till en gruvarbetare och lärare och sjunger här sånger om en industri som både gav och tog från West Virginia. Sånger om en trakt där välgången en gång krävde många liv och där de som är kvar nu ser en industri förfalla och en stat så sakteliga sjunka ner i en otröstlig utarmning.

Dock är genomgående en dyster, men kärleksfull, ton som bär Godwins sånger. Han sjunger de med en personligt kraftfull och varmt fyllig sångröst. En sång som bär på arvet av ett äldre vibrato.

Musiken är varierad och bygger på beståndsdelar från folkmusik, bluegrass, americana och rock framförd av enklare och mer komplexa instrumentlösningar.

Seneca kan vara så mycket. Allt från en romersk retor kring Kristi födelse till en stam ur den nordamerikanska ursprungsbefolkningen. Seneca Creek är definitivt en tre mil lång biflod till Potomac strax ovanför The Great Fall. Det var också här som Godwins farföräldrar möttes våren 1949 och det är också här historien börjar som gav inspiration till nyckelspåret på albumet. En ballad som bär på både melankoli och hopp. Och för att göra denna och de flesta andra av sångerna på albumet rättvisa har han hjälp av Eric Heywood på pedal steelgitarr och Ben Townsend på fiol och banjo. ”Seneca Creek finns både i en akustisk och i en bandkomp version.

Annars börjar det hela med en tuff rockig ”(Windmills) Keep On Turning” och ett långt munspelsparti. Godwin menar att vindkraftsmöllorna kan ses som en fortsättning på de nu stilla gruvtornen Från dåtid till nutid. Ingen hoppfull sång, men ändå en sång som ger en bild av en positiv utveckling, en möjlig framtid.

Gruvdriften återkommer i den lite mer fartfyllda ”Coal Country” med de inledande orden:

I´m goin down to Charleston,
Through shadows of the mountains this road winds,
The closed up towns, forgotten dreams and welcome signs,
Fading far behind Coal Country

”Strawberry Queen” är en vacker kärlekssång och ”Hardwood Floors” drar oss ut i dansens virvlar. ”Shrinks And Pills” lever på en torr humor om en singer-songwriters liv och leverne.

”Seneca” en självbiografi av en Appalachian grabb, en kärleksförklarings till West Virginia. Hoppfullt men bekymmersamt. Det visar tydligt det djupa vecket i pannan på Charles Wesley Godwin på omslaget till debutalbumet ”Seneca”. Han behöver inte vara bekymrad för egen del. Han har en lysande framtid om det fortsätter som på ”Seneca”.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify