Här är ett band som är vad de heter. Bärare av det musikaliska arvet. Men ändå inte. För arvet är avskalat all likstelhet och har tillförts spänning, nyfikenhet och upptäckarglädje. Visst hör man att det är blues, gospel och work songs om man har hört sådant tidigare. Har man inte det, så är det här dagsaktuell musik ihopsamlat från många olika håll och stilar. Och duktiga är de också.

Heritage Blues Orchestra består i huvudsak av Chaney Sims sång och handklapp, Bill Sims Jr. sång, elektrisk och akustisk gitarr och handklapp samt Junior Mack sång, elektrisk och elektrisk slidegitarr och dobro. Dessutom med stor hjälp av Vincent Bucher munspel och Kenny »Beedy Eyes« Smith trummor och percussion. Chaney, Bill och Junior har alla en lång erfarenhet av musik i olika formen men främst ur den afro-amerikanska traditionen från de senaste 150 åren. Men det hela hade definitivt inte blivit vad det blev utan den fyra man starka blåssektionen bestående av Bruno Wilhelm arrangemang, tenorsaxofon, Kenny Rampton trumpet, Steve Wiseman, trumpet och Clark Gayton trombon, sousaphone och tuba. Tillsammans skapar de allt från country blues till urban blues med inslag av New Orleans brass till eldig gospel och taktfasta work songs. Eller egentligen något helt nytt.

Det hela börjar med Junior Macks tolkning av Son Houses »Clarksdale Moan«. Redan här bankas nyhetens behag in i oss med tydlig taktfasthet. »C-Line Woman« bärs av Chaneys fina sång men förs framåt av Clarks tuba, allas handklapp och Beedy Eyes slagverk. »Big Leg Woman« blir till en blues med stort komp från alla och ett inslag av New Orleans Brass. Bill bjuder på en hejdlös version av klassikern »Catfish Blues« med snabbt jazzigt tempo och ett storbandsanslag. Jag har aldrig hört något liknande. Nu känns det verkligen som en kombination av utveckling och nyskapande. Och det fortsätter. Chaney gör sedan en stark personlig tolkning av Leadbellys »Go Down Hannah«. »Get Right Church« blir en rockig gospel med fin slidegitarr. »Don´t Ever Let Nobody Drag Your Spirit Down« är en blues som skulle kunna ha kommit från B.B. King och hans gitarr. Det hela avslutas med »Hard Times«, som till sin första hälft bjuder på gitarrkomp och samsång, för att halvvägs gå över i en blåsbrygga och avslutas i en snabb, rockig version med läckert blås.

Afro-amerikansk musik, modern jazz och västeuropeiska harmonier är det som Heritage Blues Orchestra har byggt samman på sin första platta »And Still I Rise«. Och precis så är det. Här stiger åter en gång ny fantastisk musik upp ur arvet av gamla traditioner. Musik som aldrig slutar glöda.