Recension
Whitmore, William Elliott
Radium Death
(Anti/Epitaph)

Hans tidigare album kan enkelt och kanske lite fördomsfullt förklaras som ”roots-folkmusik” där hans grusiga röst ofta har åtföljts av akustisk gitarr och banjo. Alltid bra men också lite väl »vanligt«.

På nya albumet ”Radium Death” är det en tuffare ljudbild och han har medvetet plockat in elektriska gitarrer, större basljud och trummor.

Han har hållit till på en gammal släktgård i Iowa och skissade på nya låtar samtidigt som han tog hand om gård med djur och grödor. Undrar om han inte lyssnade en hel del på punk mellan utfodringen av grisar och betor.

Varje vecka åkte han de två timmarna till Flat Back Studios i Iowa City för repetera, spela in och bygga låtar tillsamans med sin producent Luke Tweedy.

Personligen gillar jag detta bättre än tidigare album. Hans röst tjänar på det nya ljudet och här finns mycket mer att arbeta vidare på. Helt klart hans starkaste album hittills.

De lugnare stunderna finns kvar och blir mer effektiva nu som en del av en helhet. Han är på rätt väg även om det kan bli lite ”stompigt” i överkant ibland. Om han nu bara låter någon annan ta hand om grisarna en stund så kommer nästa album bli ytterligare ett steg framåt.

/Thomas Lundvall

Lyssna på Spotify