Recension
Blandade Artister
Blues From Maxwell Street
( Document Records)

Alla som har sett filmen The Blues Brothers minns säkert också scenen där John Lee Hooker spelar ute på gatan på Maxwell Street i Chicago. Maxwell Street är en historisk gata i både Chicago och blueshistorien. Vid 1330 på South Halsted Street korsades en gång i historien denna större gata av den mindre Maxwell Street och i korsning samlades säljarnas bord och musikernas förstärkare. Eller bara alldeles själva med sin gitarr. Här kunde man mötas alla dagar i veckan, men speciellt söndagar var det en fallfärdsplats för lediga människor från Chicagos West Side. Maxwell Street Market fanns från 1870-talet fram till 1994 då stadens bulldozers till slut hade tagit bort det mesta för att göra plats åt University Of Illinois och nya bostadsetableringar och köpcentra. Kampen om att bevara Maxwell Street och en av blueskulturens heliga platser var hård under en 20-årsperiod, men förlorades för det moderna Chicagos utveckling.

Maxwell Street Market blev en plats för bluesartister från södern att söka sig till när det drog norrut. Här fanns andra musiker, här fanns kontakter, här fanns människor och här fanns kanske lite inkomster att hämta. 1960 fanns det ett antal gatumusiker i folkbluestraditionen på Maxwell Street Market som också blev inspelade av den tidens bluesforskare. Inspelningarna gjordes inte för någon större ekonomisk vinnings skull, utan snarare för att dokumentera en tid, en plats och dess musik. På dessa historiska inspelningar från 1960 och 1965 kan vi höra Daddy Stovepipe, Blind James Brewer, King David och Blind Arvella Gray. Bluesmusiker som mer har gjort sig ett namn i den levande blueshistorien än på försäljningslistorna.

Johnny Watson alias Daddy Stovepipe var troligen född 1867 och 93 år när spelade in fyra spår till denna samling 1960. Johnny hade spelat in ensam och tillsammans med sin fru Mississippi Sarah redan mellan 1924 och 1935. Nu verkar det som om de gamla blueslåtarna var glömda och mer traditionella sånger som ”South Of The Border”, ”Tennessee Waltz”, ”Old Time Religion” och ”The Monkey And The Baboon” fanns på repertoaren. Blind James Brewer framför sin tolkning av Peetie Wheatstraws ”I´m So Glad Good Whiskey´s Back”. Kind Davis är en munspelare och sångare i klassisk Chicagostil utifrån en förebild som Sonny Boy Williamson. Med sång, munspel och fotstamp framför King Davis fem spår som är bra. Det verkar inte som om han någonsin fick något inspelat och utgivet på singel. Med en producent och lite musikaliskt stöd skulle det kanske ha blivit något mer av honom.

Blind Arvella Gray är en artist och en legend starkt förknippad med Maxwell Street Market. Stor och med en stark pondus tog han plats och sjöng sina sånger i folkbluestraditionen så de hördes över marknadens slammer. Han ackompanjerade sig själv på en National Steel gitarr med en bottleneck slide och öppen stämning. Några fingrar och synen hade han förlorat i ett skottdrama. Antingen i ett svartsjukedrama eller i ett spritbutiksrån. Valde den variant av historien som för stunden passade bäst. Sångerna här är bland andra ”Corinne, Corrina”, ”John Henry” ”Have Mercy, Mr. Percy” och ”The Walking Blues”. Gray gav även ut två singlar på eget bolag inspelade 1965, som också finns med här. Här finns också de två medborgarrättssångerna ”Freedom Riders” och ”Freedom Bus”. Blind Arvella Gary är en imponerande gatusångare. Han spelade in ett album och det finns även filmsnuttar på YouTube på The Singing Drifter när han spelar på sitt kära Maxwell Street.

Även om bluesen inte håller högsta klass är dessa inspelningar från 1960-talet och bluesens Maxwell Street Market en härlig dokumentation av en tid, en plats och dess musik.

/Staffan Solding