charlies döttrer (sida 1 av 1)

Magnus Eriksson: 2014-03-14 10:13		Just när jag börjat fundera på om det inte vore dags att ta sig samman och skriva om Haden Triplets kommer Thomas Lundvalls utmärkta recension av skivan. Tack för den!
Dag Johansson: 2014-03-14 15:19		Så Charlie Haden fick trillingdöttrar? Hade jag ingen aning om...
Magnus Eriksson: 2014-03-14 16:40		Du missade det väsentliga när du vandrade i din punkdimma.
Dag Johansson: 2014-03-17 11:19		Fast nånstans därinne i dimman hittade jag faktiskt fram till Charlie Haden...
Magnus Eriksson: 2014-03-17 11:30		Och det förlåter en hel del, dock inte Sex Pistols ....
Peter Hackman: 2014-05-05 16:34		Det var ett tag sen jag loggade in här, märker jag. Jag brukar avstå från att kommentera eller kritisera recensioner, eftersom det är en tvivelaktig och begränsande genre. Men det här ett speciellt förbryllande alster. »Musik utan arv faller ofta ganska platt« lyder första meningen. Min första undran är vad »arv« betyder; min andra är hur man överhuvudtaget motiverar en sådan generalisering. Hur vet man t ex i något givet fall att »arv« inte föreligger? Kan han ens ge exempel? Sedan följer »Bästa exemplet på motsatsen …« Om den första utsagan är sann så är dess motsats falsk, så troligen menar han »det omvända förhållandet« eller något liknande. Tydligen föreligger i detta fall ett »arv«. Vari består det? Att de vuxit upp i ett musikaliskt hem? Att de besökt sina farföräldrar för att lära sig folkvisor? De här sångerna är väl huvudsakligen inga folkvisor utan kommersiella alster som funnits på skiva i decennier. Efter att ha lämnat detta villospår finner jag det instruktivt att jämföra recensionen med vad som skrivs på skivbolagets hemsida. Några citat: »steeped in history« »genomsyrat av amerikansk musikhistoria« »sung in a close harmony that could only be achieved from sharing a lifetime of sisterly togetherness and a near psychic vocal interplay that can only come from being born mere seconds apart from each other. « »Låtarna på albumet framförs på ett sätt som bara kan uppnås från några som har delat en systerlig gemenskap och med sångharmonier som bara kan komma från några som fötts bara sekunder från varandra.« »It is not pastiche or a tribute, but rather a direct antecedent and extension of the original folk legacy that is being exhibited within these songs.« »Det är inte en pastisch eller hyllning utan snarare en förlängning av det ursprungliga folkarvet.« Den första som brevledes uppmuntrade mig i början av min korta karriär som musikskribent var en känd kritiker som tog fasta på att jag verkade ha hört musiken, och förändrats av den, och inte bara skrev av pressreleaser. Den gången, för 40 år sen, undrade jag varför det senare behövde påpekas.
Magnus Eriksson: 2014-05-05 23:08		Jag upphör inte att förundras över den fascination Peter Hackman ådagalägger för våra recensioner, enär han enligt egen utsago finner recensionen vara en »tvivelaktig och begränsande genre«. Näpet eller dumt? Jag vet inte vilket ord som bäst täcker det.
Dag Johansson: 2014-05-07 09:29		Rent grammatikaliskt så menar Hackman i sin andra mening ovan att det är »att kommentera eller kritisera recensioner« som är en tvivelaktig och begränsande genre. Syftningsfel eller avsiktligt, vad vet jag?
Magnus Eriksson: 2014-05-08 06:02		Kanske ett anfall av klarsyn?
Peter Hackman: 2014-05-25 19:24		En del föredrar alltså att diskutera grammatiska subtiliteter. Om det är pronomenet »det«, neutrum singluaris, som Dag Johansson hakar upp sig på så följer jag gällande språkbruk. Man skriver t ex »Jag spelar gärna på OM-gitarrer. Det är en mångsidig modell« (men, förstås, »De är mångsidiga«). Det går att läsa mer i Svenskas Akademiens grammatik, del 2. Men vi kan väl låta det syfta på klankandet på recensioner och recensenter också, inte mig emot, även om klankandet ju knappast är någon »genre«. Det är nu något som Magnus Eriksson ägnat sig åt en hel del, ivrigt och mångordigt, men verkligen inte jag. Jag ifrågasätter däremot meningen med dem och undrar varför andra bryr sig så. Jag tar det mesta med en axelryckning ty med rådande förväntningar och förutsättningar kan man inte göra särskilt mycket av formen. Man kan exemplifiera med tråden 2012-07-30 11:57 där ME ägnar åtskilliga ord åt att kritisera en Rune Häger-recension. Samtidigt som min inställning framgår av mina inlägg 08-18 och 09-08. Påståendet att jag skulle fascineras av rootsys recensioner levereras, utan någon som helst bevisning. Bevisbördan är inte därigenom min, men sanningen framgår ju av ovan nämnda inlägg. Vad jag kan minnas har jag själv en enda gång, 2012-03-06, startat en tråd om en recension, där jag fann en mening förbryllande. Men fascinerad var jag inte. När nu den svenska musikkritikens samvete finner en viss recension »utmärkt« blir jag däremot nyfiken. Och det är rätt intressant att ingen utom jag reagerar på att sagda recension till stor del är avskriven från reklammaterial (gissa hur jag kom på att jämföra!). Det är alltså som det ska vara?
Peter Johansson: 2014-05-28 23:22		Jag reagerar också. Framförallt på varför Thomas Lundvall inte försvarar sig, men även på varför Magnus inte håller sig till sak. Mycket märkligt.
Lista ämnen Föregående ämne | Nästa ämne

Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg