KKK - år 2014 (sida 1 av 1)

Frank Östergren: 2014-01-22 17:49		Inget och ingen ska dömas obesedd. Men - men - men. I det program i kväll, tisdag, i SvT med Jill Johnson tas vi tillbaka till medeltiden. För - enligt den så kallade trailer som gjort reklam för program ställs frågan om varför det är så färgade countryartister. Det vinklas också mot Ku Klux Klans eventuella anknytning till musikformen. Hur artisten besvarar frågorna/antydningar vet vi efter programmet. Men - att år 2014 ställa dessa frågor visar från redaktionens sida på okunskap, fördomar och något mer som jag just nu inte kan sätta bokstäver på. Frågorna hade haft sin relevans i en dokumentär om musikformens ursprung, rötter, tidiga historia, publik. Även om svaren hade blivit till besvikelse för den med vinklad inställning. Svarta countryutövare har synts och hörts sedan Opry en gång startade och KKK, jo, men så marginellt att blott den som anpassa sanningen ser mer än vad som varit. Märkligt att countryn ska få denna fråga, aldrig har någon funderat över rockmusikens förhållande till så kallade vit-makt-musik. Och ingen har ens kommit på att ställa frågan varför det inte varit kö av vita artister utanför Tamla-Motowns soulstudio. Allt blir som en kall vindpust från tiden då tidningen Musikens Makt satte vänsteragendan, tillsammans med dåvarande ungdomsredaktionen på den enda radion, understödd av proggrörelsen.
Daniel Persson: 2014-01-22 18:12		Låt nu inte som en mediafeminist innan Belinda Olssons dokumentär ens hade visats. Avvakta, som du själv är inne på, och se. (För övrigt var en stor del av Funk Brothers som spelade instrumenten på de flesta av Motowns sextiotalsinspelningar vita. Som en parentes då bara.)
Magnus Eriksson: 2014-01-22 18:13		Jag har förtroende för Jill Johnson och räknar med att programmet blir nyanserat. Dock undrar jag varför just en artist med en färgad förälder skall kopplas till frågan om färgade artister i countryn. Det framställs som Titiyo Jahs fråga, men jag antar att det var en en programidé från början, liksom att en lesbisk kvinna i ett kommande program kopplas ihop med Chely Wright. Chely Wright är klok, och hennes självbiografi var betydligt bättre än boken av Rosanne Cash; de kom ungefär samtidigt. Men det innebär också en fetischering av hudfärg och sexuell läggning. Varför inte diskutera countryns heteronormativitet med en gäst som inte är homosexuell och låta hen träffa Chely Wright? Eller låta Titiyo slippa alla diskussioner om hudfärg? Men den svenska rasismen visar sig bland annat i att en person med en färgad och en vit förälder automatiskt definieras som färgad.
Magnus Eriksson: 2014-01-22 22:57		Farhågorna återkallade. Det var ett på det hela taget bra program, methinks.
Bengt Eriksson: 2014-01-22 23:15		Färgad? Vart tog afrikan-amerikanerna vägen? Man behöver knappast b e Titiyo prata om det här.
Magnus Eriksson: 2014-01-22 23:53		Äntligen har du lärt dig att den korrekta benämningen är »afrikan-amerikan«, Bengt. Som jag slitit för att få dig att inse det.
Bengt Eriksson: 2014-01-23 10:51		En gång är ingen gång.
Magnus Eriksson: 2014-01-23 11:40		Så du framhärdar i det felaktiga »afro-amerikan«? Notera hur Linda Martell lite försynt, men ändå besvärat, betonade »African-American« sedan Titiyo Jah sagt »Afro-American«.
Peter Hackman: 2014-01-24 16:51		Rätt mycket fejk, antar jag, de »spontana« samtalen på verandan, jakten på Martell, som dessutom tog upp väldigt stor del av programmet. Jag hade velat se och höra mycket mer av henne. Men det var en del fin bakgrundsmusik och jag gillade Jahs idé med visselsolo. Det måste f ö ha varit henne jag såg på Grand Ole Opry 1969, det enda svarta ansiktet utom pojken som sålde solfjädrar i kön utanför Ryman. Enligt Wikipedia skulle hon ha debuterat där i augusti, jag är rätt säker på att det var i juli (som mitt resschema såg ut). Jag minns ingen stående ovation (det behöver ju inte heller ha varit debuten jag såg), däremot minns jag tydligt att det var Roy Acuff som presenterade henne. Till språkfrågan kanske jag ska återkomma.
Magnus Eriksson: 2014-01-25 10:33		Det var som fan, Hackman såg Titiyo op Grand Ole Opry 1969. Varför återkomma till språkfrågan? Det hela är mycket enkelt, sedan mer än tjugo år används ordet »African-American« i USA, inte »Afro-American«. Det är skrämmande med den bristande bildningen bland svenskar i dessa frågor.
Lista ämnen Föregående ämne | Nästa ämne

Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg