Ni som har hängt med här på Rootsys recensionsavdelning en tid minns kanske att jag hösten 2016 skrev om en 62-årig debutant. Precis. Robert Finley. Han har gått vidare i sin musikaliska utveckling och släpper nu sitt tredje album, »Sharecropper´s Son«. Och gör som många andra upp i åren komna blues-/soulartister en ny karriär på äldre dar. Inte oförtjänt. För den är riktigt bra.

Robert Finley har ett brokigt förflutet. Uppväxt på en plantage i Bernice, Louisiana och från 1970 helikoptertekniker på en amerikansk bas i Tyskland. Åter i USA jobbade han som snickare fram till hans syn blev så dålig att han tvingades sluta arbeta 2015. Under alla år har musiken funnits i hans närhet. Gospel, soul och blues varvades och som gatumusiker upptäckte Music Makers Relief Foundation honom och på den vägen är det.

Efter debuten med »Age Don´t Mean A Thing« 2016 följde en uppföljare året efter, »Goin´Platinum!«, och 2019 deltog Robert Finley i »America’s Got Talent«. Nådde live-framträdandet men blev utslaget i semifinal. Han är onekligen en talang och det nya självbiografi albumet visar det med all önskvärd tydlighet.

Nu under The Black Keys Dan Auerbachs överinseende, medverkan och produktion har det blivit ett lysande album som växlar mellan soul och blues. Precis så är också inledningslåten »Souled Out On You«. Med ett drag av »I Put A Spell On You« växer den sig mäktig med blås, orgel och gitarr. »Make Me Feel Alright« är mer åt Little Milton och lite mer åt rock med ett slidegitarrsolo. Sedan följer tre fina självbiografiska låtar om barndomen i Louisiana, hårt arbete på bomullsfälten, den ratade lantisen, föräldraminnen och drömmar. Öppet och ärligt. »Country Child«, Sharecropper´s Son» och «My Story” bildar tillsammans en stark stomme i ett alldeles ypperligt bluesalbum.

»Starting To See« är ett klassiskt soulstycke om kärlek och »I Can Feel Your Pain« en ballad där Robert Finley visar på sin förmåga att växla mellan den djupa baritonen och den höga falsetten.

Albumet avslutas med två riktigt starka spår. Dels den klassiska bluesen »Country Boy« med tankar om att ta sig tillbaka till landsbygden och gospellåten »All My Hope« där Robert Finley uttrycker hela sin önskan om att låta som Al Green.