Smith, Bette - Jetlagger
Två saker.
För det första. Den stora och grovt kraftfulla sångröst som Bette Smith är utrustad med.
För det andra. Den mustiga produktion Jimbo Mathus har samlat sångerna i.
Efter den uppmärksammade debuten med 2016-års EP och de därpå följande konserterna blev jämförelserna mycket imponerande. Minst sagt. Allt från Koko Taylor, Etta James, Tina Turner, Big Mama Thornton, Bessie Smith till Lauryn Hill och Erykah Badu. Och inte är det helt fel. Bette Smith har en mäktig röst.
Det är kombination av äldre och nyare rockig soul, djup gospel och funky rhythm ´n´ blues som Bette Smith bär med sig från sin påvra uppväxt i New Yorks lite ruffiga stadsdel Bedford-Stuyvesant. En kombination av sånger och musik som Jimbo Mathus både har levererat egna sånger till och med vördsam hand hanterat andras. Big Legal Mess är ett underbolag till Fat Possum och som tidigare i år givit oss den fina »Age Don´t Mean A Thing« med Robert Finley. Jimbo var även inblandad i den produktionen.
»Jetlagger« är inspelad i Mississippi och har blåset från Memphis Horns Marc Franklin och Kirk Smothers. Så det finns samlat New Yorks aggressivitet, Memphis passion och Mississippis djup i de tio spår som bjuds.
Det hela sparkar loss med den soulfyllda rockiga »I Will Feed You« och följs av det mer taktfasta titelspåret »Jetlagger«, som i sin tur följs av Steve van Zandts snabba »I Found Love« och den ljuvliga gospeln »Flying Sweet Angel Of Joy«. Vilket sedan övergår ett block på fyra sånger från Mathus penna, där »Dirty Hustlin´« skulle kunna vara hämtad från en tidig blaxsploitationfilm, »Shackle & Chain« från det funkiga Memphis och, albumet kanske finaste låt, »Moanin´ Bench«, från det soulfyllda Memphis.
»Jetlagger« avslutas sedan med två coverlåtar. Först Isaac Hayes »Do Your Thing« och sedan The Staple Singers »City In The Sky«. Bette når inte Mavis höjder men är på god väg.
En stark albumdebut för Bette Smith, som med »Jetlagger« visar vilken otroligt fin röst hon har och en god förmåga att hantera både snabba och långsamma sånger. De egna sångerna här lutar mer åt rockig soul medan övriga är en fin blandning av andras både nyare och äldre sånger.
Välkommen till de stora scenerna.
För det första. Den stora och grovt kraftfulla sångröst som Bette Smith är utrustad med.
För det andra. Den mustiga produktion Jimbo Mathus har samlat sångerna i.
Efter den uppmärksammade debuten med 2016-års EP och de därpå följande konserterna blev jämförelserna mycket imponerande. Minst sagt. Allt från Koko Taylor, Etta James, Tina Turner, Big Mama Thornton, Bessie Smith till Lauryn Hill och Erykah Badu. Och inte är det helt fel. Bette Smith har en mäktig röst.
Det är kombination av äldre och nyare rockig soul, djup gospel och funky rhythm ´n´ blues som Bette Smith bär med sig från sin påvra uppväxt i New Yorks lite ruffiga stadsdel Bedford-Stuyvesant. En kombination av sånger och musik som Jimbo Mathus både har levererat egna sånger till och med vördsam hand hanterat andras. Big Legal Mess är ett underbolag till Fat Possum och som tidigare i år givit oss den fina »Age Don´t Mean A Thing« med Robert Finley. Jimbo var även inblandad i den produktionen.
»Jetlagger« är inspelad i Mississippi och har blåset från Memphis Horns Marc Franklin och Kirk Smothers. Så det finns samlat New Yorks aggressivitet, Memphis passion och Mississippis djup i de tio spår som bjuds.
Det hela sparkar loss med den soulfyllda rockiga »I Will Feed You« och följs av det mer taktfasta titelspåret »Jetlagger«, som i sin tur följs av Steve van Zandts snabba »I Found Love« och den ljuvliga gospeln »Flying Sweet Angel Of Joy«. Vilket sedan övergår ett block på fyra sånger från Mathus penna, där »Dirty Hustlin´« skulle kunna vara hämtad från en tidig blaxsploitationfilm, »Shackle & Chain« från det funkiga Memphis och, albumet kanske finaste låt, »Moanin´ Bench«, från det soulfyllda Memphis.
»Jetlagger« avslutas sedan med två coverlåtar. Först Isaac Hayes »Do Your Thing« och sedan The Staple Singers »City In The Sky«. Bette når inte Mavis höjder men är på god väg.
En stark albumdebut för Bette Smith, som med »Jetlagger« visar vilken otroligt fin röst hon har och en god förmåga att hantera både snabba och långsamma sånger. De egna sångerna här lutar mer åt rockig soul medan övriga är en fin blandning av andras både nyare och äldre sånger.
Välkommen till de stora scenerna.
Skrivet av Staffan Solding
