Rootsys främste Dylan-expert Johnny Borgan var självklart på Bob Dylans turnépremiär i Stockholm. Här får vi ta del av hans intryck.

Och plötsligt öppnar himlen sig. Ned faller stora vattendroppar. Större än vanligt, större än någonsin. Som äckliga insekter dras de till kroppen. Landar och ger avtryck. Vätan är så påtaglig att kläderna klistrar sig mot kroppen. Skorna klampar ständig i nästa vattenpöl

1. Olika artister Dark River songs of the civil war era (Blue Corn) 2. Bob Dylan Pure Dylan (Sony Music) 3. Joe Ely Satisfied at last (Rock ém Records 4. Lisen Elwin I mitt akvarium (Le Music/rootsy.nu) 5

Västkustrock i sin skönaste och stämmomässigt behagligaste form, det är vad de tre männen i One Flew South ger oss. Så övertygande och så avslappnat i sin skicklighet att CD-titeln »Last of the good guys« inte ens uppfattas som effektsökeri

Det är egentligen bara en detalj som hindrar »Hair In my Eyes Like A Highland Steer« från att vara en riktig toppenskiva. En enda liten, men ack så viktig detalj

Då och då utbrister jag/du i »den bästa svenska americana vi hört«. Åtminstone känns det så, där i stundens beröring. Ett tonfall, en versrad, ett gitarrsolo - aha just så här ska det vara. Dock; det är med främmande tonfall

När det döda talar blir det svårt. Ännu svårare är det att tala om de döda. Alf Robertson gick bort julafton 2008. Eftermälet, minnesorden, talen, många är de och de är ordrika och allt hade varit bra om de sagts innan julafton 2008

"Imagine pianist Billy Preston in the FBI witness protection program; he hides out in the Washington, D.C. go-go scene and then the jazz underground; he invents an unlikely pseudonym to go with his new style: a sort of twisted, funky, neo-juke-joint avant-gut-bucket. Please meet Lafayette Gilchrist

Alt-country kan färdas två vägar. Den ena är alt, den andra country. Men vilket som, oftast lite rakare, lite lekfullare, lite pubrockaktig än ordinarie-country. BR-549 har ända sedan starten och över personbyten gillat att vistas i countryns leksaksaffär

Det var ett tag sedan jag senast lyssnade på Fournier. Han tycks vara en figur i rock/blues-branschen som man har en tendens att glömma bort mellan varven. Men så kommer han med en platta då och då och man upptäcker än en gång att han borde ha en klar plats i medvetandet

Hennes förra CD hade ett vattentorn som omslagsbild, ett sådant där som vi brukar se i västernfilmer eller i dokumentärer från USA. Inte ett svenskt stabilt tegelbyggt. Nya plattan har ett nöjesfält som omslagsbild

Rich Hopkins & Luminarios från Tucson, Arizona fortsätter ge ut plattor med titlar som starkt anknyter till western-filmer. »Tombstone« är en stark återkomst efter två års upphåll och innebär en återgång till den raka, okomplicerad gitarrock som präglade deras tidiga plattor

Återkomsten med 2018 års album »Cry Baby« var startskottet för en kreativ explosion från kanadensiske sångaren och låtskrivaren Joe Nolan. Bara för några månader sedan släpptes sju nya låtar på »Rootsy House Sessions« och nu är det dags för nya albumet »Drifters«

Trots en ganska omfattande skivkatalog, både i eget namn och med sin grupp The Golden Boys, är John Wesley Coleman ett helt nytt namn för mig

Hans far var pingstpastor. Själv har han varit proffsboxare och pizzabagare. Paul Thorn växte upp med musik i kyrkan, utanför kyrkan och i hemmet