Dan Stuart växte upp i Tucson, Arizona. I slutet av 70-talet flyttade han och punkbandet The Serfers till Los Angeles där gruppen bytte namn till Green On Red och blev kända som en del av retro-garage-psykedelia-vågen »The paisley underground« tillsammans med Dream Syndicate, Rain Parade och Long Ryders.

Fast Green On Red blev snart Dan Stuarts och Chuck Prophets eget Dylaninspirerade rotrockband. Deras starkaste sida var de melodiösa, självömkande balladerna med Stuarts personliga, »barnsliga« röst i fokus. Lyssna exempelvis på låtarna »Broken Radio«, »Morning Blue« och Donnie Fritts-covern »We Had It All« från albumet »Here Come the Snakes«. De satte också en ära i att samarbeta med legendariska låtskrivare och producenter och avverkade Jim Dickinson, Glyn Johns, Al Kooper, Dan Penn och Spooner Oldham.

Green On Red lade ner verksamheten 1992 och därpå följde några halvhyfsade soloalbum innan Stuart lämnade musikbranschen i 10 år.

Han är tillbaka sedan 2006. Först en turnéåterförening med Green On Red innan Danny & Dusty släppte utmärkta comebackalbumet »Cast Iron Soul« 2007. Danny (Dan Stuart) & Dusty (Steve Wynn, fd Dream Syndicate) kompades ursprungligen av Long Ryders på rotrockpartyplattan »Lost Weekend« 1985. Häromåret slog sig Stuart samman med producenten / musikern JD Foster. De kallade sig Slummers och skivan betitlades »Love of the Amateur«.

Och nu är vi framme vid nya soloalbumet »The Deliverance of Marlowe Billings«. Huvudsakligen inspelat i Italien av Antonio Gramentieri (och tidigare Green On Red-medlemmen Jack Waterson).

Precis som Steve Forberts nya så är det här det stora separationsalbumet. Där Forbert är mer poetiskt lagd undanhåller Stuart oss inga detaljer.

I texthäftet läser vi oss till inramningen. Dans fru har dumpat honom efter 20 år och bor kvar med sonen i New York. Hon har gått bakom ryggen på honom med en ny man och Dan har »flytt« ända till Mexico för att komma bort från allt.

Hans tidigare nämnda specialitet självömkande ballader slår här någon sorts världsrekord. Och jag älskar det och kan inte sluta lyssna trots eller just för att alla dessa känslor forsat genom min kropp de senaste månaderna. Man får lov att tycka synd om sig själv. Fast sen är det tid att gå vidare, hör du det Dan? Nähä, ok.

»Can´t Be Found«, »Love Will Kill You«, »What Can I Say?«, »Searching Through the Pieces«. Nästan hela skivan handlar om den bittra separationen, men Dan lyckas klämma in ett par andningshål. »What are You Laughing About?« baseras på ett poem som ställer frågor till en korrupt, leende »Mr Minister« medan »Gringo Go Home« beskriver Stuarts främlingskap i nya hemlandet Mexico.

Jag gillar Dan Stuarts comeback. Danny & Dustys »Cast Iron Soul« var glad, humoristisk, nostalgisk och bara lite ledsen medan nya soloskivan som sagt frossar i att vara dumpad. Det skall bli roligt (eller vi får nog säga intressant) att följa fortsättningen på Dan Stuarts omstartade musikgärning.