My whole life's been highways & byways
Broken dreams of designated skyways
Life's been flashing by
One day I know I'll die
Somewhere on highways & byways

Refreshments sjunger om »Highways & Byways« och nämner Memphis, New Orleans och Arkansas. Men efter 3400 spelningar som till 99% tilldragit sig i vårt avlånga land skulle det lika gärna kunna vara »Huvudleder & Byvägar« och platserna Marma, Nynäshamn och Arvika.

Strunt samma för det svänger gott om Refreshments upptemporock'n'roll och titellåten får mig att minnas Kirsty MacColls hit »There's a Guy Works Down the Chip Shop Swears He's Elvis«.

Nostalgisk storbandsrock blir det i »(You're Gonna) Wish It Was Me« och det följs av dansvänligt pianorocksväng i »The One You Love« innan vi hamnar LITE närmare nutiden i »Rock'n'Roll Bitch« som tar rygg på Wilmer X-favoriten »Om En Hund Mådde Så Här«.

Något som jag uppskattar mer och mer för varje skiva är när pianisten Johan »J.B.« Blohm tar över ledsången. Normalt står basisten och låtskrivaren Jocke Arnell för större delen av sången, men till den här skivan har Arnell specialskrivit tre låtar till »J.B.«. Underbara halvfartscountryballaden »Far Away Man« är först ut och senare på skivan finns Jerry Lee-rockiga »Burning To the Core« och »Black'n'White« som mycket riktigt handlar om de två färgerna på pianotangenterna.

Nya albumet bjuder också på ett gungande tex-mexdrama värdigt Texas Tornados i »El Camino«. Odågan till son kör en El Camino och den olyckligt förälskade tjejen är städerska på ett Reno Casino.

Vi befinner oss fortfarande långt söderut i swamp pop-tryckaren »Delicate Flower«. Bobby Charles, Freddy Fender och Cookie & The Cupcakes hade lätt kunna sjunga med i denna.

Balladen »Fooled By Love« har för Refreshments oväntade mollackord som bidrar till variationen på skivan. Det är dock snabbt glömt i följande »Continental« med coolt strängbändande av Jonas Göransson:

I don't mean to be sentimental
But I got somethin' on my mind that's sacramental
I believe my death will be quick 'n' accidental
And I want you to bury me in my Continental

En tung varning till våghalsiga sommartrafikanter från några som ägnat större delen av sina vuxna liv åt att syna asfalten från Ystad till Haparanda.

Going out in style tänker jag om sista låten »Twice As Nice«. Frustande saxofon, Rockpile-gitarrer och speedat Jerry Lee-klinkande. Typiskt Refreshments, men trots att deras sound är lätt att känna igen och att alla trogna fans blir lyckliga över denna nya fullträff så är det något litet som har hänt. Variationen är större, detaljerna i instrumenteringen sticker ut mer än vanligt från standardmallen.

Refreshments själva ger ljudteknikern Roberth Ekholm (som också sköter bandets liveljud) en stor del av äran till denna lilla uppfriskande »nyhet«. Så framtiden ser lovande ut för detta slitstarka band och nya skivan kommer säkerligen att bättra på redan utmärkta statistiken 12 guld- och 2 platinaplattor och mer än 500.000 sålda skivor.

Massor av motorcyklar är det på skivasken, men Refreshments har ändå inga planer på att »göra en Jerry Williams«, dvs köra båge mellan gigen. Så fortsätt att kika efter deras turnébuss i en stad nära dig.