Artikel / Krönika
Världsmusiktoppen (enligt Bengt Eriksson)
Av Bengt Eriksson

1) Ali Farka Toure - Red & Green
(World Circuit)

Dubbel-cd med ett par klassiska album från 70- och 80-talen, innan Ali Farka Toure upptäcktes av världsmusikpubliken och blev legendarisk. Sång till egen akustisk gitarr och enstaka rytminstrument. Avspänt och lugnt med invärtes pulserande rytm. Ur-blues som bortsett från sångspråket lika gärna kunde ha kommit från södra USA kring sekelskiftet 1900 som från Mali.



2) Rachid Taha - Tékitoi
(Barclay/Universal)

Obs! Inte rai! Rachid Taha, född i Algeriet och bosatt i Frankrike, fortsätter att förena rock och punk, elgitarrer och programmerade rytmer med Algeriets och övriga Arabiens musiktraditioner. Energiskt, snabbt och tufft, även om här också finns några spår som gungar mer arabiskt. Dessutom en arabisk version av – jovisst, lånad från The Clash – »Rock el Casbah«.




3) Gunnar Idenstam / Johan Hedin - Låtar/Swedish Folk Tunes
(Caprice)

Först ett italienskt stycke från 1400-talet och därpå en blandning av traditionella låtar och egna. Idenstam använder varje tangent, pedal och allt så att kyrkorgeln blir en hel orkester. Hedin poängterar eller stiger fram och utmanar med sin nyckelharpa. Stilla och storslaget, sprött och tufft, mjukt och heavy. Folkmusik möter barock, improviserad jazz, psykedelisk rock och elektronika.




4) Anita Livstrand - Möten
(MNW)

Anita Livstrand blandade världsmusik innan ordet fanns. Vem kan tro att »Möten« är en återgivning från 1978? Hon spelar akustisk gitarr, turkisk saz, indisk tambura och mungiga från halva jorden. Först presenterar sig Livstrand som bluesgitarrist/sångerska, för att sen resa vidare till Balkan, Asien, Australien, Afrika… Och norrut i Sverige. Hennes duojojk med Paul Adolphus ur-australiensiska didgeridoo är en höjdpunkt.



5) Blandade artister - The Rough Guide to Brazilian Hip-Hop: The Hip-Hop Generation: A New Wave of Talent
(World Music Network)

Guide till hiphop i Brasilien, från 80-talets pionjärer och framåt. Trots politiska texter är rytmerna sällan så hårda som i USA utan ofta(st) rappas det till mjuka samba- och bossa-rytmer. Fenomenal start med gruppen Somos Nós A Justicia, som skildrar samhällsproblem med lika delar humor och politik till bl a ett samplat Erik Satie-piano. Även Possemente Zulu, som hör till de tuffaste och modernaste rapparna men ändå anknyter till legenderna Jorge Ben och Gilberto Gil, är en höjdpunkt.



6) Khaled - Ya-Rayi
(Universal)

Rai-sångaren Khaled går bakåt i tiden, anknyter både till äldre arabisk musik och musik som var populär för 30 år sen när han var en ung pojke i Algeriet: Piaf och Brel, Stones och Beatles. Han spelar också dragspel, som förr i tiden. Arabisk discorock, chanson, västindisk zouk, funkrock, klassisk arabmusik med mera. Kompet går från piano till arabisk stråkorkester och Khaled växlar mellan sina röstlägen: stilla och mörkt; snabbt, ljust och ropande.


7) Liana - Fado.pt
(Different World)

Ännu en ny fadosångerska. Trots sin ungdom, 24 år, sjunger Liana med all den »saudade« (längtan, sorg, vemod) som fado måste sjungas med. De elektroniska rytmerna, som dunkar som den moderna storstaden Lissabons hjärtslag, skapar dagsaktuell stämning. Även portugisisk gitarr och elgitarr, dragspel och stråkkvartett hörs i kompet. Liana sjunger dessutom en tango och några sånger har släktskap med flamenco.



8) Donovan - Beat Cafe
(Appleseed)

Donovan, 56 år, låter lika inspirerad som på 60-talet och hans mjuka röst har inte ärrats av livet. Född i Glasgow har han alltid skrivit och sjungit ett slags skotsk blues. Lägg till indisk inspiration och lite kvardröjande hippiekänsla. Med sång och gitarrplock kompat av Danny Thompson, den brittiska folkmusikens eviga kontrabasist, Jim Keltner, trummor, och John Chelew, orgel, hamnar sångerna mitt mellan blues och jazz. Vilket passar perfekt.


9) Christer Bothén featuring Bolon Bata - Trance Dance
(MNW/BAM)

Också Christer Bothén, donso´n´goni (jägarharpa från Mali), saxofon och basklarinett, skapade världsmusik före ordet. Två av spåren på »Trance Dance«, originalutgiven 1984, är afrikanskt inspirerade: ett möte mellan afrikanskt samspel/improvisation och västerländsk attityd, lätthet och tyngd, land och stad. Övriga två spåren är, med Bothéns ord, enbart inspirerade: hans egen personliga form av storbandsmusik.




10) Tummel - Transit
(Tummel)

Tummel från Malmö/Köpenhamn spelar ännu mer danslockande och fartfyllt, för att inte säga våldsamt, på nya albumet »Transit«. Judisk klezmer får sällskap av toner från Balkan och Österlandet. En vilt skrikande elgitarr förvandlar musiken till klezmerrock. Plussa också på med funk, New Orleans-jazz och indisk musik.





Världsmusiktoppen innehåller de bästa skivorna just nu i den egentligen ogrepp- och odefinierbara genren världsmusik. Skivorna på listan kan vara nya eller äldre och återupptäckta. De kommer att gå upp och nedför listan och bytas ut mot andra, allt efter mitt tycke och min smak. Skivor som trillar ut återfinns under rubriken »Förut på världstoppen”.