Dylans 10 bästa (sida 1 av 3) | Nästa sida

peter nordgren: 2008-07-22 20:17		1. Blonde On Blonde 2. Highway 61 Revisited 3. John Wesley Harding 4. Bringin It All Back Home 5. Slow Train Coming 6. Blood On The Tracks 7. Basement Tapes 8. New Morning 9. Nashville Skyline 10. Planet Waves
Bengt Eriksson: 2008-07-22 20:59		1) Another Side Of Bob Dylan 2) Freewheelin´ 3) Blonde on Blonde 4) Bring In All Back Home 5) Highway 61 Revisited 6) John Wesley Harding 7) Basement Tapes 8) The Bootleg Series 1-3 9) Live At The Royal Albert Hall 10) Live 1961-2000 Bubblare: Self Portrait! Dock inte säkert att han var bäst tidigast, det kan ha varit jag som var mest mottaglig då.
Johan Annetorp: 2008-07-22 21:36		1: Highway 61 Revisited 2. John Wesley Harding 3. Blood On The Tracks 4. Blonde On Blonde 5. Bring It All Back Home 6. Another Side Of Bob Dylan 7. Time Out Of Mind 8. New Morning 9. Slow Train Coming 10. The Bootleg Series Vol. 1-3
Hans Berntson: 2008-07-22 22:27		1: Highway 61 Revisited 2: Blonde On Blonde 3: Bringin It All Back Home 4: Live At Albert Hall 5: Empire Burlesque 6: Hard Rain 7: Love And Theft 8: The Freewheelin´ Bob Dylan 9: The Times They Are A-Changin´ 10: Infidels Jag har varken Blood On The Tracks eller Basement Tapes. Det känns som en brist.
Magnus Eriksson: 2008-07-23 07:36		Jag tröttnade hjärtligt på några av min ungdoms hjältar under åttiotalet, däribland Dylan. Det varade länge, alltför länge. Därför har jag än i denna dag knappt lyssnat på skivorna mellan Saved och Love and Theft. En tjugoårig lucka, shame on me. Jag utgvår från att det finns mycket bra där oxå, så ngn lista skriver jag inte. Opusen 2 - 7 är ju givna, liksom Great White Wonder (The Bootleg Series vol 1 duger oxå), men varför denna samstämmighet om liveplattorna? Är verkligen Albert Hall och Hard Rain så bra? Jag har alltid tyckt att de varit ganska risiga och vida underlägsna Budokan-plattan. Och med den är vi inne på vad som förvånar mig mest: av de tre utsökta skivor Dylan gav ut på raken under senare delen av 70-talet (Desire, Street Legal och Slow Train Coming) är endast en med på ett par av listorna. Själv tycker jag att de är helt överlägsna både Blood on the Tracks, Planet Waves och New Morning, för att vända på kronologin. Är jag en solitär i den ståndpunkten? Och när ni skriver Basement Tapes, vilken utgåva syftar ni på? Den stympade och i sin sammansättning lite jönsiga dubbel-lp'n eller den komplettta utgåvan? Den senare är given, men den förra skulle jag själv inte placerat ens på en lista över The Bands tio bästa, om jag nu kunde få fram en sådan...
Bengt Eriksson: 2008-07-23 09:23		Det var därför jag gjorde tillägget under min lista. Dylan var en yngre och annan då, liksom lyssnaren. Han kan vara hur bra som helst på senare skivor, bättre än på de tidiga blir han aldrig, för mej. Mina svar på live-inspelningarna och Basement: Ja och Ja.
Magnus Eriksson: 2008-07-23 11:41		But you were so much older then...
Bengt Eriksson: 2008-07-23 12:10		Snarare: The answer is blowing in the wind...
Magnus Eriksson: 2008-07-23 13:10		Eller är det dags för ett changing of the guards...
Bengt Eriksson: 2008-07-23 17:35		»Time passes slowly up here in the mountains...«
Terje Hanstad: 2008-07-25 01:34		Jeg finner det snodig at ikke »Desire« figurerer på noen av listene...
Håkan: 2008-07-25 12:40		Jag skulle kunna göra en lista men avstår. Vissa av plattorna har jag en mera finsmakar-relation till. Jag ser storheten, men har inga starkare känslomässiga relationer till dem. Andra plattor är det precis tvärtom; jag ser bristerna men de träffar rätt i hjärtat (Desire hör till dem). Jag vill inte gradera de här relationerna och säga ett de känslomässiga plattorna är mer viktiga för mig än de andra mera artistiskt solida.
Tobias Levander: 2008-07-26 00:15		Magnus, ingen kan nog hävda att de dryga 20 åren mellan »Saved« och »Love & Theft« vare sig kvantitativt eller kvalitativt kan mäta sig med Dylans närmast föregående 20-årsperiod. Det är tveksamt om Dylan ens släppte ett enda helt lysande album under den period du struntade i dylan, men likväl fanns där många fina stunder. 1981 års »Shot Of Love« var ojämn, men det är svårt att inte älska »Every Grain Of Sand«, liksom i något mindre grad »In The Summertime« och »Groom's Still Waiting At The Altar« (en b-sida som inte ingick på originalskivan, men kom med på cd-utgåvan). Bland de låtar som inte kom med fanns underbara saker som »Angelina«. »Infidels« från 1983 är på sätt och vis en av Dylans mest frustrerande skivor. Här finns underbara låtar som »Jokerman« och »I And I«, men också högst mediokra saker som protektionistrockaren »Union Sundown«. Detta är frustrerande då Dylan under »Infidels«-sessionerna också spelade in ett mästerverk som »Blind Willie McTell« och en långt bättre samhällskritik än »Union Sundown« i form av »Foot Of Pride«. 1986 års »Knocked Out Loaded« är mestadels usel, men eposet »Brownsville Girl« är en av mina Dylan-favoriter. Den Daniel Lanois-producerade »Oh Mercy« från 1989 är i mitt tycke en utmärkt skiva, även om man återigen kan undra varför flera av de bästa låtarna inte kom med. »Series Of Dreams« och »Dignity« skulle ges ut först flera år senare. De två »folkskivor« han släppte i början av 90-talet (»Good As I Been To You« och »World Gone Wrong«) är i mitt tycke fantastiska, men där kan olika öron uppfatta saker på olika sätt. Dylans röst är här verkligen sliten, för att inte säga sluddrig och produktionen verkar stundtals amatörmässig, men jag älskar det. För 1997 års »Time Out Of Mind« tog Dylan återigen hjälp av Danjiel Lanois och resultatet är en i mitt tycke utomordentlig skiva. Skivan är dock lång och innehåller nog en bitter blueslåt för mycket, men »Not Dark Yet«, »Standing In The Doorway«, »Cold Irons Bound« och »Tryin' To Get To Heaven« är i mitt tycke fantastiska låtar. Jag nämner en rad låtar som ratades från olika skivor. De flesta finns på »The Bootleg Series 1-3« och några har dykt upp i andra sammanhang (originalversionen av »Dignity« släpptes på en soundtrackskiva till tv-serien »Touched By Angels«). I höst kommer »Bootleg Series 8« med outgivna låtar och versioner från åren 1989-2006. Det blir något att se fram emot.
Jonas Franksson: 2008-07-26 10:59		Trots att jag har över trettio skivor med Dylan så saknar jag, av någon oförklarlig anledning, Bootleg Series 1-3. Det ska det naturligtvis bli ändring på nu, men på Amazon finns det olika utgåvor med varierande pris. Är det någon skillnad i ljud och dylikt mellan de olika utgåvorna? Jag har en liknande fråga ang. Late For The Sky. Det står att den finns som remaster, men från 1987 (?), hur är ljudet på den utgåvan? För att detta inte bara ska bli ett ljudinlägg så kan jag berätta att jag precis sprang på BBC Studios 1965 med Dylan. Tidigare okänd för mig, men mycket bra. Finns dessa inspelningar på någon annan utgåva?
Magnus Eriksson: 2008-07-26 12:12		Tack Tobias för genomgången. Lustigt oxå att Shot of Love fallit mig ur minnet. När jag skrev, skrev jag som vanligt ut huvvet utan att titta i hyllan. Lp:n Shot of Love hade jag, och jag minns att jag tyckte att den var betydligt bättre än Saved. Kanske får den bli nästa återinköp med Dylan. Jonas, andra kan det här bättre, som Tobias, men - återigen ur huvvet: Bootleg Series 1 - 3 kom först ut i en box av lp- eller halvt lp-format; jag minns inte vilket och den delen av utgåvan ligger på vinden medan skivorna finns ompakterade i hyllan. Sedan har jag sett plattorna i vanligt cd-format oxå. Kanske är det bara pakteringen som är skillnaden?
Lista ämnen | Nästa sida Föregående ämne | Nästa ämne

Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg