| |||||||
Håkan: 2012-07-28 10:59 | www.telegraph.co.uk/sport/olympics/9341231/London-2012-Olympics-the-full-musical-playlist-for-the-Olympic-opening-ceremony.html | |
Daniel Persson: 2012-07-28 11:29 | Man kan ju förstå att engelsmännen vill glassa med sin rika musikhistoria, och där var naturligtvis en hel del bra musik, men vilken jäkla cirkus invigningen var. Orkade se ungefär en timme bara. Å andra sidan är jag inte mycket för OS-invgningar ändå så jag är kanske fel person att bedöma spektaklet. | |
Magnus Eriksson: 2012-07-28 11:39 | Jag tittade en del mot slutet och har tvyärr bara sett snapshots från showen före den långa marschen. Ögonblicksbilderna var ju visuellt anslående och tycktes välgörande befriade från den äckliga militarism som präglat invigningen i diktaturer som Kina. Men musiklistan är ju gaska snuskig. Men Englands »rika musikhistoria«? Den finns men inte på den här listan, där den kokats ner till en generations- och genremässigt ytterst begränsad spellista. Förutom Elgars standard hade till exempel passager ur »The Lark Ascending«, »A Song of Summer« och »Billy Budd« passat utmärkt, kanske även något från »The Pirates of Penzance«, för att bara ta några exempel på vad som kunnat bredda jukeboxutbudet. | |
Håkan: 2012-07-28 11:52 | De delar jag såg kunde varit en Pink Floyd konsert med elefantiasis. Mike Oldfields medverkan bara underströk den progressiva estetiken som var helt kongenial med det episka konceptet i ett arrangemang av detta slag. Rent generellt orkar jag inte med denna typ av uppvisning, men den halvtimmen jag såg var kul. | |
Magnus Eriksson: 2012-07-28 13:06 | Progressiv estetik? Stones, Oasis och struntpunk.... | |
Daniel Persson: 2012-07-28 16:43 | Jo, den var ju frigjord från militarism men under den timmen jag såg så växte industrialismen fram med gigantiska skorstenar som reste sig mot himlen samtidigt som muntra industriarbetare dansade runt. Nog för att industrialismen i stort är något gott, och man ska naturligtvis inte ta en OS-invigning på så stort allvar, men när man läst en del om arbetarnas villkor i industrialismens barndom så kunde jag ändå inte låta bli att tycka att de glädjeskuttande arbetarna var lite av ett bisarrt inslag. | |
Dag Johansson: 2012-07-28 16:56 | Aldrig, aldrig trodde jag att jag skulle få höra »Going Underground«, »God Save the Queen«, »London Calling«, »My Generation«, »All the Day and all of the Night« på en OS-invigning! Gubbhyllan må klaga hur mycket den vill - detta var fantastiskt!!! Och att Mr Bean var skoj och James Bond supercool skadade inte heller... Om jag varit medborgare i det Förenade Kungadömet hade jag varit stolt över gårdagskvällens invigning. | |
Daniel Persson: 2012-07-28 18:04 | Gubbhyllan alltså? Kan det bli mer gubbigt än The Who, The Jam, Kinks, The Clash och James Bond? Hade det stått 1980 i kalendern kan jag hålla med om att det hade varit högst radikala val ;) I så fall var väl grimekungen Dizzee Rascal ett betydligt mer modernt och coolt artistval. Men jag har inget emot musikvalen, jag tyckte det var helt okej rent musikaliskt, utan det är mer showen som helhet som jag tycker är en helt bisarr cirkus men det har jag tyckt om alla invigningar så jag är nog inte rätt person att fråga som sagt. | |
Magnus Eriksson: 2012-07-28 18:44 | Som sagt Dag, välkommen till gubbhyllan. Fast du får inte sitta i samma hörn som jag. | |
Dag Johansson: 2012-07-29 12:07 | Nyckelordet här är »OS-invigningar« som alltid är mer eller mindre bisarra tillställningar, så också denna gång. De ovan uppräknade artisterna är mycket radikala val jämfört med andra OS-invigningar. Meningen med potpurriet var såvitt jag förstår att exponera brittisk pop-musik från Beatles fram till dagens grime etc. Att klaga på att urvalet saknar modernitet i ett sådant sammanhang är att slå in öppna dörrar. Invigningen var såklart ett bisarrt spektakel men jämfört med tidigare försök regisserade av mer eller mindre totalitära regimer tycker jag britternas försök var ganska befriande. Gubbrock/grabbrock/whatever - jag kryper gärna upp i gubbhyllans ungtuppsavdelning med mina Jam-singlar (komplett samling) och alla mina soulsinglar. Och där äga Magnus ej tillträde... | |
Magnus Eriksson: 2012-07-29 12:11 | Tillträde borde jag äga då jag fick stryk av raggarpacket som stoppade Jams konsert på Ronneby brunn 1977, kanske även eftersom jag köpte singeln »Sweet Soul Music« med Arthur Conley när den var ny, liksom singlar med Otis Redding, Lee Dorsey och Otis Redding när de var nya. Det borde ge mig en hedersplats på din sida av gubbhyllan. Sedan vete fan om jag tänker utnyttja den. Jag ogillar den ljusblå färgen som stiger likt en dimridå... | |
Daniel Persson: 2012-07-29 17:08 | Fast jag klagar inte på att urvalet skulle sakna modernitet utan jag bara tyckte det var lite kul att du pratade om gubbhyllan samtidigt som du rabblade upp ett gäng låtar från band som alla är Mojo-favoriter, alltså ungefär så gubbigt det kan bli. Allt skrivet lite skämtsamt naturligtvis. | |
Magnus Eriksson: 2012-08-02 08:02 | www.svd.se/nyheter/inrikes/upprorsvisor-pa-basta-sandningstid_7389564.svd | |
Håkan: 2012-08-07 00:22 | Om inte Vangelis var sönderspelad tidigare... | |
Lista ämnen Föregående ämne | Nästa ämne |
Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg