Gratulerer! (sida 1 av 3) | Nästa sida

Tom Skjeklesæther: 2011-05-15 10:38		»DÜSSELDORF (Dagbladet): Eurovision-finalen endte opp som Sveriges store kveld, og Eric Saade jublet over at svenskene igjen er med og kjemper blant de beste musikknasjonene i Europa. «
Jonas Franksson: 2011-05-15 11:10		Ja, herregud vad skönt det var att Saade inte vann när man ser vilka reaktioner hans tredje plats lockar fram www.expressen.se/noje/kronikorer/andersnunstedt/1.2436355/nunstedt-i-natt-tog-vi-tillbaka-var-heder Hörde hans låt för första gången igår och det var årets mest meningslösa tre minuter hittills. Det måste vara den näst sämsta låt som vunnit den svenska uttagningen, endast Pontares bidrag var värre.
Magnus Eriksson: 2011-05-15 11:14		Det var bara en svensk skribent som skrev sanningen om skräpet. Det var Dan Backman i Svenskan. I övrigt var det nationalistiskt knäfall å det vämjeligaste. Till och med Sydsvenskans vanligtvis upplyste Håkan Engström (annars en av de få anständiga rock- och popskribenterna i svensk dagspress) föll in i hyllningarna. Eric Sådes usla låt är infantil och sexistisk. Den består av två korta tonföljder upprepade ad nausaem och en text som kombinerar infantil popularitetskult med våldtäktsromantik: »My body wants you girl My body wants you girl I'm gonna get you girl When I'm popular« Det hela är vidrigt, men det är också typiskt att när den reaktionäre gamle bitvargen Siewert Öholm skrev ett kritiskt inlägg om texterna över huvud taget i de svenska uttagningarna i Expressen (www.expressen.se/debatt/1.2360455/siewert-oholm-melodifestivalen-ar-ingen-public-service) blev han förlöjligad. Som vanligt när nöjesjournalistiken kritiserades, bemöttes kritiken av hån och inte argument. Typiskt också att Sådes främsta konkurrent i den svenska uttagningen var ett lika infantilt maskindunkande stycke smörja med någon Danny, som stampade i marschtakt till pålslagningskomp och skanderade »In the club, in the club«. Vilken drucken supporterskara som helst framstår som under av musikalitet och smakfullhet jämfört med dessa äckligheter. Det visar också att Nietzsche hade fel, när han skrev »vad som inte dödar oss gör oss starkare«. Nej, varken Erik Såde, Danny, engelsk pubrock eller svenska deckare dödar oss. Men de gör oss inte heller starkare. Kanske skulle insikten omformuleras: »Vad som inte dödar oss, kan lik förbannat göra oss mer korkade.«
Magnus Eriksson: 2011-05-15 11:15		Jonas, våldtäktsromantik eller Blut und Boden? Jag föredrar att inte gradera. Men visst faller ett försoningens skimmer över Forbes....
Tom Skjeklesæther: 2011-05-15 11:25		Det er facsinerende hvordan begrep som nasjonal heder kan kobles til mjerda som dette. Og hvordan statlige medieforetag med gigantiske resurser med fanfarer proklamerer at det er bedre å være spekulativ og infantil enn original og viktig.
Magnus Eriksson: 2011-05-15 11:31		Om jag förstår ordet »mjerda« rätt, kan jag inte hålla med dig. Det är just detta som är den »nationella hederns« sanna uttryck. Nationalism är korkad.
Jonas Franksson: 2011-05-15 11:43		Magnus, det glädjer mig att du tagit min och Daniels önskan på allvar och avslutat din time-out och att Tom återigen startar trådar som skapar debatt.
Magnus Eriksson: 2011-05-15 11:57		Ja, vad kunde jag göra? När alla de fantastiska, mjuka och respektfulla samtal som jag påstås omöjliggjort uteblev och Bengts 5 procent reducerades till en procent eller vad Annonsbyrån Läsalänkar nu kan tänkas representera, bytte jag ut mitt valspråk »Enough is enough« från en av Ray Wylie Hubbards liveversioner av »Up Aagainst the Wall, Redneck Mother« till Schwareneggers »I'll be back«. Jag tyckte med andra ord synd om alla gamla nöjesskribenter som inte längre hade någon hemsk akademiker att spy debattetikettär, misogyn eller narcisstistisk galla över. Jag ser det som min sociala plikt att hålla Bengt, Tom och Frank sysselsatta.
Tom Skjeklesæther: 2011-05-15 12:44		Enig i at nasjonalisme er korkad. Men det fraholder jo ikke jourrnalister fra å påstå at den svenske sangeren gjennopprettet Sveriges ære. Men jeg mener i og for seg at nasjoner kan oppføre seg med heder eller det motsatte.
Magnus Eriksson: 2011-05-15 12:52		Du har naturligtvis rätt. När nöjesjournalisterna vältrar sig i formuleringar om »återupprättad ära« har dumheten skruvats upp ytterligare ett varv. Och visst kan nationer uppföra sig mer eller mindre ärofullt, eller åtminstone de som företräder något i nationens namn. Men om vi tar Norge under kriget som ex, Norge var ju vid sidan av Storbritannien det enda europeiska land som konsekvent stod nazismen emot under hela krigsförloppet, är frågan (och den är helt öppen) hur nationstanken konstruerades och vad som försvarades mot nazismen. Var det en uppsättning värden (t ex demokrati, humanitet, frihet och oberoende) som sammanfattades av metaforen »Nationen« eller hade »Nationen« som idé ett självständigt värde genom Norges väsentligen koloniala och postkoloniala historia? Och Jonas, vad säger du som gammal beatlesbeundrare: Är du i ljuset av (förlåt mörkret av) Pontare och Såde beredd att förlåta Forbes? Jag slås av tanken att Forbes låt i ordagrann översättning vore något för Robert Wyatt. Vad tror du om det?
Tom Skjeklesæther: 2011-05-15 14:26		»Men om vi tar Norge under kriget som ex, Norge var ju vid sidan av Storbritannien det enda europeiska land som konsekvent stod nazismen emot under hela krigsförloppet, är frågan (och den är helt öppen) hur nationstanken konstruerades och vad som försvarades mot nazismen. Var det en uppsättning värden (t ex demokrati, humanitet, frihet och oberoende) som sammanfattades av metaforen »Nationen« eller hade »Nationen« som idé ett självständigt värde genom Norges väsentligen koloniala och postkoloniala historia?« Jeg har vokst opp med et temmelig svart/ hvitt syn på det som skjedde i Norge under krigen. Det er først etter tusenårsskiftet at historien har fått plass for mere nyanserte fremstillinger. Min mors to brødre tydeliggjorte hvilke sterke følelser som var i sving etter krigen. Eldstebroren var valfanger, ble torpedert, havnet på comandosoldattrening i Skottland og tjenestegjorde i Kompani Linge (fremstil i filmen Max Manus). Han døde i 1946 og er forblitt familiehelten. Lillebroren giftet seg etter krigen med en kvinne som hadde et barn med en tysk soldat. Det var betent i alle årene frem til han døde, for bare to år siden. Denne dramatikken har gjort at det alltid har vært vanskelig å snakke om hva man sloss for. Hva som var verdt å forsvare. Nylig hadde vi en kontrovers i Norge vedr. utdeling av krigs-medaljer. Statsminnisteren satte Kongen på sidelinja i for. med utdeling av den gjeveste medaljen til Afghanistan-soldater. Dermed blusset debatten om krigen med stor K opp igjen. Hva som er Nasjonen er jo konstant under politisk debatt, hvilke verdier, størrelser etc. som det skal innebære. Politikere fra Fremskrittspartiet har jo en svært snever og agressiv definisjon av Nasjonen.
Tom Skjeklesæther: 2011-05-15 14:31
Magnus Eriksson: 2011-05-15 15:36		Förstår jag dig rätt att du skrev att det faktum att din ena morbror var gift med en kvinna som hade ett barn med en tysk soldat var ett öppet sår i familjen fram till hans död? Då handlar det om mekanismer som det är oerhört svårt att ha synpunkter på utifrån och i efterhand, även om den tyske soldaten sannolikt var lika oförvitlig som dina morbröder, han råkade bara vara född i fel land och tvångsinkallad av fel armé. Har du läst Knud Romers bok »Den som blinkar är rädd för döden« (danskt original: »Den som blinker er bange for døden«). Den handlar ju delvis om likartade fenomen.
Jonas Franksson: 2011-05-15 15:46		Robert Wyatt, vilken genial idé! Man kan faktiskt riktigt höra honom åstadkomma storverk med den ganska hopplösa versen. Låten kommer annars (som de flesta schlagers) igång i refrängen. Hade de bara undvikit att sjunga »yeah, yeah, yeah« hade de kanske undvikit sista platsen. www.youtube.com/watch?v=KrocJBaoUik&feature=related
Jonas Franksson: 2011-05-15 15:58		Det här är annars en favorit www.youtube.com/watch?v=p3nkbXruP74&feature=related
Lista ämnen | Nästa sida Föregående ämne | Nästa ämne

Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg