Tack Bengt (sida 1 av 1)

Christer B. Jarlås: 2010-07-12 16:47		En synnerligen välskriven och värmande text om Kris K:s konsert. Vi alla som härom året såg honom solo på Stortorget i Östersund kände nog något liknande. Då var det valår och han slutade med att säga »I pray for Barack Obama«. Det verkar som han nu känner sig sviken... Det är inte lätt att vara ledare. Men det har väl inte heller allt varit lätt att vara Kris Kristofferson...
Bengt Eriksson: 2010-07-12 17:47		Tack själv. Om det där med Obama fick jag ett påpekande, att Kristofferson berättat samma historia en gång förut men då om Clinton. Men jag hörde Obama och skrev det i blocket också så antingen var mina öron till hälften någon annanstans just då eller också slank tungan för Kristofferson eller också kanske det är som du skriver, att han sa så, medvetet på grund av det. Vet inte. Någon som var på slottet och lyssnade och hörde - vad?
Tobias Levander: 2010-07-12 22:50		Det var jag som påpekade att Kris berättade samma historia på skivan »Broken Freedom Songs: Live From San Francisco«, fast då med Clinton som president. Kristoffersons historia handlar om ett bombanfall Clinton beordrade mot Bagdad den 27 juni 1993, då bland andra den i Irak berömda konstnären Leila/Layla (Al-)Attar och hennes man dödades. Jag har ingen aning om Kristofferson sade fel vid konserten i Skåne eller om Bengts öron var till hälften någon annanstans, men Kristofferson har säkert inte glömt vem som var president då. Under konserten på Katalin i Uppsala i lördags (jag kan skriva mer om den om någon vill) framfördes inte »Circles« och ingenting sades om detta bombanfall. Däremot passade Kristofferson på att kritisera Bush och Cheney genom små instick i låten »Nobody Wins«, en låt vars titel kanske kan säga något om krigen i Afghanistan och Irak.
Magnus Eriksson: 2010-07-16 21:39		Jodå, det var naturligtvis en utmärkt artikel + att jag tackar Bengt för förra årets tips om Buhres stekta strömming i Kivik, som visade sig utsökt igår. Men med tanke på alla gånger du tillrättavisat mig, Bengt, för att mina kritiska utsagor om allehanda musik också rymmer ett avståndstagande från publiken (vilket jag naturligtvis aldrig gått med på), så undrar jag över följande formulering: »Kronovalls vinslott är dyrt, här är det lyxigt. Och det syns på publiken. Kris Kristoffersons sånger handlar knappast om… säg, hälften av publiken. De omfattas inte av sångerna. Han sjunger kanske för och säkert om den andra halvan.« Hur kan du hävda något sådant? Dömer du efter kläder eller reaktioner på musiken? Eller hur bedömer du publikens mottaglighet för Kris Kristoffersons sånger? Kan inte en välklädd vinprovare ha frestats av djävulen? Eller tittat för djupt i existensens glas? Stig Dagerman ställde i ett debattinlägg på fyrtiotalet, sedan han förebråtts för att han som arbetarförfattare hade skrivit om ångest i stället för arbetsförhållanden, den retoriska frågan varför man förutsätter att endast den som tjänar mer än 4000 kronor kan känna ångest. Det tycks mig som om du vänder på resonemanget. Det skulle glädja mig om du vederlägger den rädsla dina ord väcker.
Bengt Eriksson: 2010-07-17 12:55		Jag deltar inte längre i diskussioner på Rootsy. Om du hade velat citera också fortsättningen på texten så hade det kanske tydlagre framgått vad jag tyckte - och faktiskt skrev: ”Eller jag kanske inte ens skulle ha tagit upp det här? Jag menar, jag har nog också, om jag skulle vilja, råd att boka in på slottet för en weekend med övernattning och vinprovning. Men så många av hans sånger känns malplacerade. Sångerna är dom rätta men den här platsen är fel. Å andra sidan, han har ju också diktat sånger och berättelser som inkluderar alla, både halva och hela mänskligheten. Som sången han gjorde till och om sin pappa och sig själv och alla pappor, ”Jody And The Kid”. Och det som händer i ”From The Bottle To The Bottom” kan hända rik som fattig. Varför känner folk sig dåliga, varför mår de inte bra? Har det med pengar att göra? I mindre grad kanske men inte så mycket. Eller alla kärlekssångerna, så ömma, och faktiskt så lite mansömkliga, så ömkliga som manliga countrysångare brukar känna sig och dikta.” Det enda om detta från mig på Rootsy.
Magnus Eriksson: 2010-07-17 13:01		Ok, du förtydligar dig. Men ändå: varför slogs du ens av tanken att inte t ex »To Beat the Devil« kunde vara relevant för vem som helst av åhörarna? Det var den reflexartade reaktionen jag var ute efter. Du får också ursäkta att jag inte vet när du diskuterar och när du inte gör det. Det enda jag inser är att du gör det ibland, ibland inte. Du deltar i diskussioner om statsskicket, men inte om Kris Kristofferson. Det finns säkert något system i det som jag ska försöka skönja.
Britt Høiseth: 2010-07-18 22:52		Det var »Hemma hos Kris Kristofferson« som gjorde utslaget: Jeg kjöpte en billett i gaar til konserten hans i et festivaltelt (ca. 1.500 folk paa stoler) her i byen naa i kveld. Hva skal jeg si? Hörte de for meg mindre kjente sangene hans som om det var förste gang. Det ble en av de store konsertopplevelsene. Takk til Bengt E.!
Bengt Eriksson: 2010-07-20 11:34		Vassego, kul om man gör lite nytta.
Lista ämnen Föregående ämne | Nästa ämne

Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg