| |||||||
Tobias Levander: 2010-06-04 23:33 | Magnus, du vet väl att de nya låtarna på bonusskivan till stora delar är skrivna och inspelade 2009? Det hade därför inte gått att spara »Following The River« till »Goat's Head Soup«, då låten som vi känner den inte fanns när »Goat's« spelades in. De nya låtarna var ofärdiga instrumentalspår från 70-talet som Mick Jagger satt text till i efterhand. Han lade i höstas på sång, Mick Taylor lade på lite gitarr och körsångerskorna lite körsång och några övergivna instrumentalspår förvandlades till nya, kompletta Stones-låtar. På bonusskivan torde bara de alternativa versionerna av »Soul Survivor« och »Loving Cup«, den korta instrumentallåten »Title 5« och »Tumbling Dice«-varianten »Good Time Women« vara genuina »outtakes«. | |
Magnus Eriksson: 2010-06-05 07:41 | Nej, jag visste faktiskt inte det förrän häromdagen, när jag läste det någonstans. Jag slarvade med bakgrundsarbetet, med andra ord. Men finns den informationen i det medföljande häftet? Jag hade svårt att uttryda texterna knutna till resp årtal på omslaget; inte ens mina glasögon förslår när det kommer till cd-booklettar i skiftande färger. Jag misstänker också att jag blivit alltför godtrogen av jazzutgivningen. Där redovisas noggrant allting när tidigare outgivet material ges ut. Jag glömde bort att rocken är en ruffel och båg-verksamhet. Det förklarar också varför jag inte hade några direkta minnen av flera av låtarna från mitt bootleglyssnande på 70-talet. Det fanns senare studiomaterial på bootleggen, men jag har för längesedan gjort mig av med de plattorna. Namnet Lisa Fischer gjorde dock att något ringde i bakhuvudet. Det förvånade mig, men i min godtrogenhet funderade jag inte vidare i saken. Så tack Tobias. Min miss föder också visst hopp. Det visar sig ju att att Stones, eller delar av gruppen, faktiskt kan göra något meningsfullt fortfarande, även att Mick Taylor faktiskt fortfarande kan få till något bra. | |
Mark Andersson: 2010-06-05 18:44 | Nej, det är jävligt sparsmakat med info i häftet. Jaggers röst avslöjar mycket dock. En rätt bra kompass att följa. Fast egentligen kan det kvitta hur »genuina« fragmenten är tycker jag. Det är bara gött att höra kvalitativa Stones-låtar som på ett eller annat sätt härstammar från perioden. Inte minst Taylors bidrag. Känns fint. | |
Tobias Levander: 2010-06-06 00:25 | Ja, häftet är fattigt på information om annat än vilka som spelar på varje spår. Det sägs inte där uttryckligt att låtarna är outtakes från »Exile« och vad jag minns talar klisterlappen på omslaget bara om »10 previously unreleased tracks« eller något i den stilen, så jag tror inte kan säga att de lurat kunderna. Stones-medlemmarna har gett flera intervjuer i samband med nyutgåvan av »Exile« och har inte direkt gjort någon hemlighet av att spåren har inslag som lagts på i efterhand, även om åtminstone Mick Jagger varit väldigt vag. Charlie Watts sade dock redan från början (i ett nummer av Uncut som kom en tid innan nyutgåvan) att det handlar om övergivna instrumentalspår. Rolling Stones verkar på 70-talet ofta ha skrivit låtar i studion och arbetat fram instrumentala spår, varav vissa sedan gavs text och andra lämnades därhän. Även när det fanns text var Mick Jagger redan då väldigt ovillig att göra seriösa sånginsatser om han inte var säker på att låten sedan skulle ges ut. Därför är det ganska ont om outgivna Rolling Stones-låtar där Mick Jagger står för mer än pliktskyldiga »guide vocals«. Det här är inte första gången Rolling Stones återanvänt gamla instrumentalspår och givit dem ny text och sång. Skivan »Tattoo You« från 1981 skapades till stora delar på det sättet. På två låtar (en av dem är »Waiting On A Friend«) kan man höra Mick Taylor spela gitarr i inspelningar från 1973 eller 1974. Jag vill minnas att jag läst att Taylor (som lämnat bandet sju år tidigare) den gången var väldigt överraskad när han hörde sitt eget gitarrspel på vad som då var Stones nya skiva. | |
Magnus Eriksson: 2010-06-06 07:26 | Tack för era inlägg. Jag sade ju tack och adjö till Stones sommaren -78. »Some Girls« fick mig att slutligen tröttna. Dock tyckte jag att »Tattoo You« bitvis var en bra skiva. Jag hade den aldrig utan hörde den en del hemma hos kompisar. Nu inser jag varför jag gillade mycket av det jag hörde. Jag har inte heller läst något om Stones under åren mer än den mediokra intervjubiografin och Keith Richards-biografin häromåret, inget kontinuerligt. Och möjligen också någon bok i början av nittiotalet; har för mig att jag skrev om någon då. Det arkeologiska läget gör att jag av allt att döma borde läst mer, framför allt av det mer kontinuerliga tidskriftsmaterialet. | |
Lista ämnen Föregående ämne | Nästa ämne |
Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg