| |||||||
Håkan: 2010-05-17 10:01 | Till Ennio Morricone och Björk Bra val. Lyssna till soundtracket till A Few Dollars More t.ex. Och för Björk väljer vi gärna något av hennes senaste mera otillgängliga allster som t.ex. Medulla. | |
Magnus Eriksson: 2010-05-17 10:10 | ... eller hennes tonåriga jazzskiva, där hon kompas av sin fars grupp och bl a gör en fräck »Annie Get Your Gun« på isländska. | |
Daniel Persson: 2010-05-17 11:08 | Wow. Jag har ofta varit kritisk till Polarpriset (åtminstone pop/rock-delen) men det var ju riktigt fina val i år. | |
peter nordgren: 2010-05-17 14:58 | och Chuck Berry fick inte priset i år heller.......... | |
Daniel Persson: 2010-05-17 16:46 | Inte så att jag säger att Chuck Berry skulle vara en ovärdig pristagare, tvärtom, men viss känns väl Björk som ett betydligt roligare val. | |
Christer B. Jarlås: 2010-05-17 16:48 | Även Elliott Murphy tycker att Chuck Berry är underskattad. Så här skriver han på sin hemsida [www.elliottmurphy.com]: »Is songwriting poetry? I don't know but I believe if Walt Whitman was alive today he'd be playing in a rock 'n roll band, probably a very loud one, from Brooklyn. Chuck Berry is the most underrated poet I know.« Men Björk och Morricone låter helt OK, jag minns 1984 när jag stod i en skivaffär i Reykjavik och killen bakom disken försökte få mig att förstå att om jag skulle skriva om isländsk rockmusik måste jag bara träffa Björk. Det gick inte att ordna just då men jag tog med mig skivan med Kukl hem och var sedan fast... | |
Rune Häger: 2010-05-17 18:59 | Jag har två önskemål för kommande pristagare: Jerry Lee Lewis och Willie Nelson. I värsta fall borde de få dela på priset. Men å andra sidan skiter de nog i om de får det eller ej. | |
Magnus Eriksson: 2010-05-17 19:52 | Elliott Murphys påstående om Walt Whitman var osedvanligt idiotiskt. | |
Christer B. Jarlås: 2010-05-17 22:36 | Jo, Magnus, du tar i som vanligt. Men har du någon direktkontakt med Walts ande eller? Hela hans livsverk bygger väl egentligen på många sätt på hela det som en gång var kärnan i rock. Att vända sig mot det etablerade och gå sin egen väg. Nå, jag kan egentligen inte Whitman alls. Men Elliott är en person som kan sin amerikanska litteraturhistoria, det finns nog knappast ingen annan låtskrivare som nämnt lika många författare och konstnärer i sina texter. Elliott har i och för sig ofta glimten i ögat när han skriver. Den glimten kanske Magnus Eriksson oftare borde ha. Men Magnus, jag tror faktiskt att du skulle ha ett stort utbyte av att prata amerikansk litteraturhistoria med Elliott Murphy någon gång. Prata med Anders L Johansson så kan han nog ordna en kontakt.... Men visst Magnus - hoppa på folk till höger och vänster som vanligt -det är ibland rätt kul läsning och ibland rätt pinsam läsning.. | |
Magnus Eriksson: 2010-05-17 23:02 | Walt Whitman initierade en av de två stora revolutionerna av det lyriska språket i mitten av 1800-talet; den andra stod parnassdiktarna för. Han var som självlärd grundligt skolad i förrromantikens ideal: Gamla Testamentet, Homeros, Shakespeare. Religiöst var han präglad av kväkarna, men kom också att med filosofiskt skarpsinne integrera Ralph Waldo Emersons transcendentalism i sin diktning, t ex i »Song of Myself« där »myself« inte primärt är ett reflexivt pronomen. Med sin dikt skrev Whitman också den amerikanska unionens litterära Declaration of Independence, där Jefferson skrivit den politiska och Emerson den filosofiska. I sin diktning gestaltade han en kontinent och ett folk i tillblivelse, och hans dikt ger utgångspunkten inte bara för den utåtriktade, expansiva delen av modernismen utan också för modernismens och avantgardets gigantistiska tradition, alltså Ezra Pounds »Cantos«, Huidobros stora verk och Nerudas »Canto General«. Det är arten av Whitmans dikt och vidden av dess betydelse. Du får ursäkta mig om jag anser att den inte kan reduceras till beskrivningen att Whitman, om han levt idag, skulle spelat i ett högljutt rock'n'roll-band. Men svara gärna i sak i stället för med de sedvanliga angreppen på min person. Jag börjar tröttna på dem. | |
Christer B. Jarlås: 2010-05-18 07:24 | Tonen i ditt svar ovan var kanske inte direkt saklig. Nu var svaret mer tydligt.Även om det inte förklarar ditt ordval »osedvanligt idiotiskt«. Men merparten av alla unga poeter i dag sysslar med rock 6 roll förutom sin poesi - i Sverige har vi goda exempel i Mattias Alkberg, Tom Malmquist, Bob Hansson och till och med Bruno K Öijer gjorde ju en skiva. Ute i världen har det ju varit samma sak allt sedan beatpoeterna och framåt. Jag tror nog att en Walt Whitman av i dag hade hade sökt sina uttrycksmöjligheter där han sett sina chanser att nå ut. Och jag reagerade på ditt förringande av Elliott Murphy. Han uttrycker sig smart och med eftertanke. Han hade nog inte valt uttrycket osedvanligt idiotiskt. Och som Elliott nyligen sa till mig: -Jag pratar mycket litteratur, film och konst med musiker. Det är fördomar att vi rockmusiker inte skulle vara intresserade av annan kultur. | |
Magnus Eriksson: 2010-05-18 10:41 | På en punkt håller jag naturligtvis med dig, Christer. Du vet ingenting om Walt Whitman, skrev du. Det är alldeles sant. Hade du vetat något om Whitman hade du insett det löjliga i Murphys ord. Sedan har det ingen betydelse hur många författar- och konstnärsnamn han rabblar i sin texter. Sådan betyder inte i sig att man förstått något. Att jämföra Whitman med nulliteter som Malmquist, Alkberg och Hansson är också löjeväckande. Det understryks av att namnet Bruno K Öijer åtföljs av ett »till och med«. Varför »till och med«? Du får med en betydande lyriker i din uppräkning, men hans närvaro förvånar dig. Det blir mer än lovligt förvirrat. Men visst, alla dessa lyriker anknyter till rocken. Det innebär inte att »merparten av alla unga poeter i dag sysslar med rock 6 roll«. Varken Alkberg eller Hansson är väl heller särskilt unga? Bob Hansson fyllde fyrtio i dagarna och han har varit publicerad sedan 90-talet. De flesta unga, eller yngre, poeter ägnar sig åt sin försörjning vid sidan av sin poesi. De lyssnar säkert också på rockmusik, liksom på jazz och klassiskt. Ibland återspeglas det i deras poesi, oftast inte. Hur mycket rock hittar du hos Ida Börjel, Hanna Nordenhök, Anna Hallberg, Hanna Hallgren, Daniel Möller och Jenny Tunedal? | |
Leif Thureson: 2010-05-18 10:51 | Roll over Walt Whitman and tell Bruno K Öijer the news.. | |
Magnus Eriksson: 2010-05-18 10:59 | Jo, det är väl just »rolled over« Whitman blir genom Elliott Järlås abderitiska idéer. | |
Hans Berntson: 2010-05-18 12:33 | Apropå »rolled over«, när man anträder överfarten över Delawarefloden på den mäktiga Walt Whitman Bridge och blickar ut över Philadelphia, då vet man att man inte är på Kungsholmen. | |
Lista ämnen | Nästa sida Föregående ämne | Nästa ämne |
Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg