Vince Taylor (sida 1 av 2) | Nästa sida

Bengt Eriksson: 2009-02-23 14:00		Jag hade tänkt att helt hålla mig undan det här forumet men när jag läser Per Magnussons recension av Vince Taylor så måste jag utbrista - tack! Instämmer helt i synen - hörseln - på Taylor. Ska strax skaffa mig det här albumet.
Per magnusson: 2009-02-24 00:52		Ja, då är vi i alla fall två. Ace-samlingen är suveränt sammansatt och lyfter fram hur bra Taylor verkligen var. Vince Taylor brukar glömmas bort känns det som, speciellt här upp i norra europa där versioner av »Cadillac« ändå var megahits. Englandsfinska Renegades stal ju låten mitt framför ögonen på Taylor. Hep Stars tog den till Sverige och angav Renegades medlemmar som låtskrivare på singeln, men på Lp:n »We and our Cadillac« står Taylors namn tillagt. Som jag minns det kom det till någon slags förlikning mellan Renegades och Taylor, där den senare kände sig tvungen att dela med sig för att få några pengar alls. Det är egentligen lite märkligt att Hep Stars inte kände till Vince Taylors originalversion. Dom var ju i början ett så utpräglat raggarband. Deras repertoar var ju 100 % 50-tals-rock & roll. Torsdagen 26 november 1964 spelade dom på Folkets Hus där jag växte upp. Det är kanske den viktigaste konsert jag sett. Efter den fanns ingen återvändo.
Bengt Eriksson: 2009-02-24 09:38		Men blev Vince Taylors originalversion av »Cadillac« någonsin känd i Sverige? Singeln kom väl / ju -58 och jag misstänker att om den verkligen kom hit så uppmärksammades den inte. Snarare konstigt att ett band i Finland - men det berodde väl på bandets engelska rötter - hittade låten och gjorde en version av den som sen Hep Stars plankade och gjorde bättre faktiskt, tycker jag. Finns ett större antal inspelningar av (»Brand New) Cadillac« på Spotify att lyssna på och jämföra. En annan »konstig« sak hände mig för något år sen någonstans i Sergelpassagen heter det väl i Stockholm. Där stod ett otroligt bra band, troligen amerikaner, åtminstone sångaren, och spelade lagom elförstärkt rockabilly. En packe Gene Vincent som »Pistol Packin´ Mama« men också »Teach You To Rock« och - inte minst - »Move It«. En smärre chock att ett band upptäckt den sistnämnda, en av de bästa engelska rock´n´roll-låtar som gjorts, i mina öron.
Per magnusson: 2009-02-24 10:02		Du har nog rätt i att Taylors original aldrig släpptes i Sverige, men jag har alltid betraktat Janne Frisk och tidiga Hep Stars som redan då rätt medvetna om 50-talsrock & roll. Själv hörde jag mycket jag aldrig hört innan på de tidiga Hep Starskonserterna. Släpptes Mike Berrys »A tribute to Buddy Holly« i Sverige? Den var i och för sig en hit i England 1961 och därmed lättare att fånga upp. Vince taylors »I´ll be your hero / Jet black machine« låg nio veckor på englandslistan 1960, med hösta placering nr. 15, så namnet Taylor borde varit bekant för en filur som Janne Frisk. Renegades var ju engelsmän och kom till Finland ungefär samtidigt som Dee Jays kom till Sverige. Dom hade nog »Brand new Cadillac« i bakhuvudet redan vid ankomsten. Dom var ju lite som Hep Stars och spelade in låtar som »Lucille«, »Tallahassee Lassie«, »I´m a hog for you«, »Unchain my heart« och framför allt den enastående »Thirteen Women«. Alla hämtade från 50-talets stora låtskatt. Ja, visst var Hep Stars version av »Cadillac« bättre än Renegades. Men, kolla in den här www.youtube.com/watch?v=7__x_3GaJ_g&feature=related Wow! Vilket band!!! Bill Haley ler antagligen i sin grav. Så här grymma blev dock aldrig Hep Stars. Cliffs »Move it« är inget mindre än ett mästerverk med ett fantastiskt gitarrintro. En raggarhymn utan dess like. När jag såg Spencer David Group 1965, så stod ett antal raggare framför den lilla scenen och vrålade: -Spela Move It för helvete! Det var det enda dom ville höra.
Bengt Eriksson: 2009-02-24 13:08		Det bör påpekas också att det var Ian Samwell iansamwell.com/ som skrev ”Move It” och en rad andra låtar till Cliff Richard – ”High Class Baby”, ”Dynamite”, ” My Feet Hit the Ground” med flera – som snudd på men inte riktigt är lika bra. Märkliga rock´n´roll-låtar som inte lät amerikanska utan var annorlunda, högst personliga. Jag har alltid inbillat mig att Ian Samwell försökte göra tidig engelsk rock´n´roll men inte riktigt klurade ut hur en rocklåt skulle göras och vara utan lyssnade lite på country också och pusslade ihop med och genom sig själv. Resultatet blev t ex ”Move It” där ackorden är dom rätta men inte kommer riktigt där borde och ska.
Per magnusson: 2009-02-25 12:16		Vince Taylor bevisar att han var en av de största. Och vilket fantastiskt band. Så sanslöst bra! Helt i klass med Cochran. www.youtube.com/watch?v=O-B3vlMGiwU
Magnus Eriksson: 2009-02-25 12:57		Och Cliff Richard var helt i klass med Elvis, eller hur?
Per magnusson: 2009-02-25 13:33		Nej det tycker jag inte. Däremot var Lapp-Lisa i klass med Elvis. Jag läste det i Larm.
Bengt Eriksson: 2009-02-25 13:53		Cliff Richard & The Drifters, inte Shadows ännu (1968): »Move it« www.youtube.com/watch?v=r4IA7DR1jK0
Per magnusson: 2009-02-25 14:37		Bengt, jag förstår att du egentligen menar 1958 och det är en otroligt snygg film du länkat till. Skall vi vara riktigt petiga så spelar ingen av de på filmen medverkande musikerna på inspelningen av »Move It«. Gitarrist vid tillfället var istället studiomusikern Ernie Shear, det är alltså han som fyrar av det snygga introt. Här berättar Ian Samwell hur det hela gick till www.saber.net/~orb/ch5.htm Men med tanke på att »okunnigheten är så cocky...« här på Rootsy så kanske Magnus Eriksson kan ställa allt till rätta både för dej, mej och Ian Samwell. För övrigt tycker jag det var konstigt att EMI valde inspelningen av »Move It« med skrikande publik till boxen »Cliff Richard - The Rock ´n´Roll Years 1958 - 63«. Alltså den version som finns med på Ep:n »Cliff No2« från augusti 1959. Det är sånt som gör oss enfaldiga sömnlösa på nätterna. Hur som helst är det en kanonbox som ger en rättvis bild av Cliff när han var som bäst.
Magnus Eriksson: 2009-02-25 14:44		Nu fuskar även Per Magnusson med citaten. Den cocky okunnigheten handlade om en del språkliga elementa, om jag minns rätt. Det gäller fortfarande. Kul att du läste om Lapp-Lisa i Larm förresten, den artikeln minns jag inte. Fast ni får förlåta mig, jag glömde att man inte fick utmana bilden av femtiotalsrocken. Vince Taylor är naturligtvis genial.
Bengt Eriksson: 2009-02-25 14:52		Ursäkta, -58 ska det vara förstås. Men nog spelar väl Drifters på live-inspelningen av »Move It« i alla fall och anledningen att just den kom med på rock´n roll-samlingen måste väl vara att den hämtades från Cliffs live-album? Som väl var hans första LP och i alla fall det första jag hörde med honom. F ö: 1) Cadillac 2) Move It 3) Shakin´ All Over Är det dom bästa engelska rock´n´roll-låtarna?
Per magnusson: 2009-02-25 15:13		Jag har alltid tyckt att det låter som samma inspelning, men med pålagt publikljud och kanske på något högre hastighet på »Cliff No2«. Först tyckte jag filmklippet hade samma inspelning som singelversionen 1958, men blir nu tveksam...Bra är det i alla fall. Jo, det är nog dom tre jag tycker absolut bäst om själv av engelska r & r-låtar Man behöver inte på något sätt vara genial, eller ens kunna spela eller sjunga, för att passa mina öron. Däremot gillar jag varken jazz eller klassisk musik, men skulle aldrig drömma om att det på något sätt skulle utmana bilden av respektive genre. Sån stor betydelse tillskriver jag inte mej själv.
Magnus Eriksson: 2009-02-25 15:20		Dock, min käre citatfubbick, jag undrar fortfarande i vilket nummer av Larm du läste om Lapp-Lisa och Elvis. Eftersom jag beundrar dem båda, skulle jag gärna vilja läsa den artikeln.
Per magnusson: 2009-02-25 15:33		Fortfarande? Det betyder väl att man ställt frågan åtminstone en gång tidigare. Det kan jag inte se. Okunnigheten om en »del språkliga elementa« är verkligen påtaglig. Usch...!
Lista ämnen | Nästa sida Föregående ämne | Nästa ämne

Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg