The Top 100 Canadian Albums (sida 1 av 2) | Nästa sida

Dan Persson: 2008-12-23 11:32		Bryan Adams diskuterades här för ett tag sedan, upptäckte samtidigt att jag själv lyssnade mycket på kanadensiska artister, av någon anledning. Mother Tuckers Yellow Duck - »Home Grown« Mycket bra psykedelia/countryrock. Kensington Market - »Avenue road« Första plattan, inte lika bra som 2an »Aardvark« ändå väldigt bra psykedelia. En webbsida skriver: »Melancholia so enchanting. Perfect for afternoon listening«. Det är bara att instämma. Sedan ser jag att en journalist vid namn Bob Mersereau skrivit en boken The Top 100 Canadian Albums, tydligen kontroversiell att döma av texten på Wikipedia, som också innehåller listan: en.wikipedia.org/wiki/The_Top_100_Canadian_Albums Här saknas de ovan nämnde plattorna, liksom mycket bra album med band som Collectors och Paupers. The Tragically Hip på plats 5 har jag aldrig ens hört talas om...
Magnus Eriksson: 2008-12-23 11:44		Det är något märkligt med Kanada. Den bästa alternativcountryn kommer därifrån, som Grievous Angels. Men också oerhört bra folkcountry som Quartette, Farmer's Daughter och Lori Yates, för att bara ta några av de senaste femton årens bästa album i den traditionen. Och i countryns huvudfåra: Terri Clark och Patricia Conroy! Fast tidernas sämsta countrysångerska är förstås också kanadensare, k.d. lang. Tre av de i mina öron/ögon bästa, vid sidan av Townes Van Zandt, rentav de bästa, sånglyrikerna är oxå kanadenmsare: Leonard Cohen, Ian Tyson och Joni Mitchell. När det gäller det senaste halvseklets mest tidlösa rockepos har också några av dem skapats av kanadensare, The Band och Neil Young. Och i rockens huvudfåra: Bryan Adams och Alannah Myles är bra. Och så får jag kolla upp mer på listan du tipsade om, fast jag studsade när jag såg den försdta Cohenskivan först på 11:e plats, inlämd mellan Adams och Guess Who. Tack ändå för tipset, Dan!
Bård : 2008-12-23 12:03		Glem heller ikke Fred Eaglesmith og Willie P Bennet! Foruten at Eaglesmith så og si alltid leverer varene på plate er han en av de sikreste konsertbillettene å oppdrive.
Bengt Eriksson: 2008-12-23 12:38		Många kanadensiska artister betraktas ju inte som just kanadensiska artister eftersom de större delen av eller hela karriären varit verksamma utanför Kanada. Några av dom som tagits med på den här listan kan väl knappast alls kallas kanadensare, för den delen? Märklig slagsida åt det anglosaxiska Kanada dessutom och vart tog systrarna Kate & Anna McGarrigle vägen? (Eller har missat dom?) Allra mest speglar listan de, har jag förstått, STORA motsättning som finns mellan anglosaxiska och franska Kanada.
Olle Nordgren: 2008-12-23 12:58		Förutom systrarna McGarrigle så saknar jag Bruce Cockburn, Colin Linden och Blackie & The Rodeo Kings.
Johan Kronquist: 2008-12-23 14:07		Ja, i Kanada finns mycket att hämta. Förutom listan och ovan nämnda finns ju även Paul Reddick, Jason Collett, The Sadies, The Guthries, Peter Elkas... Och jag håller med om att Neko Case borde fått en plats på listan.
peter nordgren: 2008-12-23 14:26		Murray McLauglan, Doucette, Walter Rossi, Frank Marino, Danny Brooks, James & The Good Brothers,
Per magnusson: 2008-12-23 17:20		Följande relativt nya kanadensiska skivor kanske inte platsar på en topp100lista, men är ändå i min smak: CAROLYN MARK & THE ROOM-MATES: Terrible Hostess - 2002 CAROLYN MARK & NEW BEST FRIENDS: The Pros & Cons Of Collaboration - 2004 CAROLYN MARK: Party Girl - 2000 CUFF THE DUKE: Life stories For Minimum - 2002 CUFF THE DUKE: Cuff The Duke - 2005 CUFF THE DUKE: Sadlines Of The City - 2007 TOLAN McNEIL: Give ´Er - 2000 TOLAN McNEIL There Will Always Be A Salesman 2005 JR. GONE WILD: Less Art More Pop - 1986 JR. GONE WILD: To Dumb To Quit - 1990 JR. GONE WILD: Simple Little Wish - 1995 THE SADIES: Tremendous Effort - 2001 JOHN GULIAK & THE LOUGAN BROTHERS: The Black Monk - 2002 JOHN GULIAK & THE LOUGAN BROTHERS: 7 Stories and 13 Songs - 2004 CLAY GEORGE: Clay George - 2002 CLAY GEORGE: Cherry Bank Hotel - 2006 JON LANGFORD & THE SADIES: The Mayors of the Moon - 2003 DUSTIN BENTALL: Street With No Lights - 2005 CRIS CUDDY: October Morning - 2006 OLD RELIABLE: Pulse Of Light Dark landscape - 2002 OLD RELIABLE: Gone Are The days - 1999 COLIN LINDEN: Southern Jumbo - 2005 THE BEBOP COWBOYS : Some Kind Fantasy - 2003 GEOFF BERNER: Light Enough To Travel - 2001 TIM HUS: Alberta Cruce - 2004 BROCK ZEMAN: Songs From The Mud - 2004 JUSTIN RUTLEDGE: The Devil On A Bench In Stanley Park - 2006 MICHAEL BRENNAN: Cautious Man - 2005 TERRY PENNEY: The Struggle - 2004 NQ ARBUCKLE: The Last Supper In A Cheap Town - 2005 MELWOOD CUTLERY: Campfire - 2005 UNITED STEEL WORKERS OF MONTREAL: Broken Trucks And Bottles - 2005 EUGENE RIPPER: Crackle 2006 EUGENE RIPPER: Fast Folk Underground - 1993 OLD 97´s: Too Far To Care 1997 CORB LUND: Modern Pain - 1995 CORB LUND: Unforgiving Mistress - 1999 CORB LUND: Five Dollar Bill - 2002 CORB LUND: Hair In My Eyes Like A Highland Steer - 2006 CORB LUND: Horse Soldier! Horse Soldier! - 2007 RAE SPOON: Your Trailer Door - 2005 MIKE O´NEILL: What Happens Now - 2000 DAVE McCANN: & THE TEN TOED FROG: Woodland Tea - 2000 DAVE McCANN: & THE TEN TOED FROG: Country Medicine 2004 HERALD NIX: What A World - 2004 KYP HARNESS: All Her Love - 2001 THE JESSICA FLETCHERS: Less Sophistication - 2004 CONTINENTAL DRIFTERS: Continental Drifters - 1994
Magnus Eriksson: 2008-12-26 06:49		Bengt, vilka artister kan »knappast alls kallas kanadensare«? När upphör en kanadensare att vara en kanadensare? Enligt den enda icke-vidskepliga normen måste det vara när de får annat medborgarskap. Men vet du verkligen hur det förhåller sig med medborgarskapen hos de artister som nämnts, alltså dem vara kanadenseri du ifrågasätter?
Bengt Eriksson: 2008-12-26 13:38		Det är snart nytt år - ett av mina nyårslöften är att aldrig mer ge mig in i en diskussion med en grälsjuk Magnus Eriksson. Så jag startar med att hålla mitt löfte lite i förväg.
Magnus Eriksson: 2008-12-26 15:01		Är det grälsjukt att fråga när en kanadensare upphör att vara en kanadensare apropå vad du skrivit, Bengt? Jag anser nog att ditt svar är mer grälsjukt än min fråga, som blott bottnade i en önskan att du skulle förtydliga dig.
Hans Berntson: 2008-12-26 22:00		Är inte Bengts poäng att den nordamerikanska musikscenen, med undantag för Mexiko, är ungefär som NHL, dvs den är så uppblandad att det är omöjligt att urskilja något unikt som är regionalt/nationellt betingat och därför meningslöst att göra en lista baserad på sådana kriterier?
Magnus Eriksson: 2008-12-26 22:14		Fast jag tror att det är just i blandningarna som man kan finna det regionalt profilerade och intressanta. När det gäller det nationella är jag mer skeptisk. Den nationellt definierade musiken är en skräpkultur: nationalromantiken, nationalsångerna och annat avskräde. Poängen med en diskussion av det här slaget är väl snarast att visa på hur ett land som ofta stått i skuggan av sin granne har en långt mer mångfasetterad och vitalt förgrenad musikscen än vi i förstone tänker på. Det finns dock ett förfulande inslag i den kanadensiska kulturen, idén om kulturen som nationell identitetsskapare, en idé som borde vara lagd på historiens slagghög sedan hundra år. Det gäller den kanadensiska litteraturen, förhoppningsvis inte lika tydligt i den kanadensiska musiken. Och NHL har väl för övrigt en tydligt regional profil: våldsromantik och grishockey.
Hans Berntson: 2008-12-26 22:57		Jag har bara sett en NHL-match live och det var Phoenix-Detroit (jag var i Arizona och spelade badminton) och det var riktigt bra. Detroit påminde en hel del om ryssarna, vilket inte var så konstigt då det här var ´97 och jag tror att både Fetisov och Larionov spelade. Todd Bertuzzi och hans gelikar lämnar jag gärna därhän. Vad gäller nationalromantiken måste det vara möjligt att skilja på å ena sidan den som är förenad med glädjen hos en idrottsman som hör sitt lands nationalsång spelas när han/hon står högst på pallen och å andra sidan den del som ackompanjeras av illasinnat stöveltramp. Jag har aldrig varit i Kanada men det är ett av många länder jag gärna skulle besöka. Det du säger om kulturen låter dock lite avskräckande. Är det där verkligen sant?
peter nordgren: 2008-12-26 23:18		Men Magnus sitter inte du och kollar på CMA galan ? Jag satt då och genomled hela skiten. Det enda jag tyckte var bra var Eagles och Miranda Lambert.
Lista ämnen | Nästa sida Föregående ämne | Nästa ämne

Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg