Fredsfånar och andra alternativa knäppgökar (sida 1 av 1)

Bengt Eriksson: 2008-12-19 11:56		Det här som står i recensionen av Todd Snider, antingen begriper jag inte eller också begriper jag och då är det ju alldeles fel: »samma hippie som blev yuppie och punkare och hiphopare och som i ingetdera fallet kunde åtstadkomma särskilt mycket mer än några lättköpta Freudcitat och en harmlös spottloska åt etablissemanget.« »Ingenting«? Det stämmer ju att »Krigen har rasat, glappet mellan världens fattiga och rika ökat och så vidare, oavsett motkulturen.« Men mänskligt? Till vardags, människors sätt att leva? Förändrade verkligen inte 60- och 70-talens hippierörelse och motkultur någonting alls? Men all den motkultur som lever kvar då, fortfarande, alla organisationer av olika sorter, hjälpverksamhet, både vad gäller pengar och juridik t ex, och musikorganisationer, skivbolag etc. Också den svenska proggrörelsen förändrade Sverige för alltid, tror ju jag. Eller åtminstone »alltid«. Musikaliskt, livs- och tankemässigt och t o m affärsmässigt. »Politiska förändringar kan bara åstadkommas inom politiska institutioner.« Så märkligt. Det politiska system vi har kom ju till pga av motpolitik - motkultur - och utomparlamentariska metoder.
Magnus Eriksson: 2008-12-20 14:00		Huruvida Kurt Cobain åstadkom något låter jag vara osagt. Jag har ingen aning. Däremot har jag en bestämd uppfattning om att bussbojkotten i Alabama (med bussföretagens vita ägares stöd, eftersom de förlorade på att köra halvtomma bussar), medborgarrättsmarscherna och motkulturens motstånd mot Vietnamkriget innebar avgörande förändringar inte bara i USA utan för hela världen. Samma sak med kampen mot apartheid i Sydafrika; det var också en motkultur som åstadkom förändringar utanför de politiska institutionerna, förändringar som sedan banade väg för att ta över de politiska institutionerna och göra dem demokratiska. För musikens, bildkonstens och litteraturens del har också motkulturerna haft avgörande betydelse, både Medeltidens karnevaler, Renässansen, Upplysningen, Romantiken, Symbolismen, det tidiga 1900-talets avantgarde, The Lost Generation, Beat-generationen, sextiotalets motkulturer etc. Bakom de gamla epokbegreppen döljer sig påfallande ofta en motkultur i opposition mot sin tids sociala och politiska institutioner. Naturligtvis åstadkoms också förändringar genom akadermiskt förankrade motkulturer. Vad vore den neomarxistiska debatten utan Berkeley eller New Left Review? Och visst har den postkoloniala kritiken och forskningen vid universitet i Storbritannien och USA (nästan aldrig i de tidigare kolonierna, där universiteten ör mer traditionella) på ett avgörande sätt försvårta olika processer av otherizing. Samma sak med den moderna feminismen, som i hög grad emanerar ur akademisk verksamhet. Även de pågående kravallerna i Rosengård kommer att åstadkomma förändringar, förhoppninsgvis genom effektivare polissamarbete över regionsgränserna. Också formuleringen om klyftan mellan rika och fattiga, som Bengt citerar med gillande, kan diskuteras. Det är sant att klyftan mellan de rikaste och de fattigaste ökar, men det är också sant att världen aldrig haft så få mycket fattiga som för närvarande (fast det kan komma att ändras med nuvarande ekonomiska kriser, tyvärr) och att hundratals miljoner människor de senaste tjugo åren rest sig ur fattigdom till långt drägligare livsvillkor. Men jag antar att formuleringen mest speglade en önskan att vara catchy.
Hans Berntson: 2008-12-20 23:15		Den här frågan har jag tänkt svara på hela dagen. Tyvärr så blir ett svar som jag är något sånär nöjd med väldigt långt. Därför blir det bara ett halvt svar. Hippies har inte bidragit med något positivt överhuvud taget. Att vara motvalls och arbetsskygg är inte bra. Medborgarrättsrörels en i USA inte bara bidrog till något bra utan visade dessutom prov på osjälviskhet och ett stort personligt mod. Mycket bra. Såvitt jag kan minnas »kämpade« proggrörelsen för världskommunismens utbredning. Det är en av de mest blodtörstiga, fattigdomsalstrande ideologier som någonsin hemsökt jorden. Skulle det vara något att vara stolt över? Att hävda att målen i själva verket var jämlikhet, rättvisa, trygghet etc är helt enkelt inte trovärdigt då de är exempel på företeelser som aldrig varit företrädda i kommunistländer. Och det var väl känt redan på 70-talet. Det finns ju en del typer som var med när det begav sig som har »kommit ut«, t ex Göran Skytte och Klas Eklund. Jag är inte helt säker på att mitt minne av deras utsagor är helt korrekt, men jag har för mig att de gick ut på att musiken, festerna och sexet var bra, resten vill de helst inte förknippas med. Det skulle jag inte heller vilja.
Magnus Eriksson: 2008-12-21 07:02		Vissa motkulturer är bra, andra är det inte. Nazismen var också en motkultur som blev hegemonisk. Men den springande punkten var väl frågan huruvida motkulturen kunde åstadkomma något överhuvudtaget eller inte, och det är ju uppenbart att den kan det. Och visst har även hippiekulturen bidragit med positiva saker. Du kan inte förutsätta att de företrädare för det gamla hippiekollektivet i Austin som säljer sitt hantverk på the Drag är arbetsskygga eller att de gör sin omgivning olycklig. Och vad kommunismen gäller är det väl ingen hemlighet att jag håller med dig om det mesta. Men vi kan väl vara så pass konsekventa i vår anti-marxism att vi inte ger efter för den arketypiskt marxistiska idén att en teori inte kan diskuteras utan att dess ev praktik aktualiseras som värdekriterium? Då är det uppenbart att mycken marxism fungerar utmärkt som kritiska analysinstrument. Det betyder inte att vi måste tro på de positivt formulerade idealen. Där är praktiken entydig. Detta sagt dels apropå vad du skriver, Hans, dels apropå den antiakademism som fanns i recensionen och som Bengt, givetvis, inte kritiserade. Men även den kommunistiska praktiken kan vara ett alternativ. Om du vore en fattig sydindier, var skulle du helst vilja bo? I Kerala eller i Tamil Nadu?
Bengt Eriksson: 2008-12-21 15:18		Innan man hävdar - och vill få en att tro - att proggrörelsen kämpade för världskommunismens utbredning så skulle jag vilja ha nånting i stil med en 575-sidig analys av vad proggrörelsen (singular) kan ha varit. Och vad gällde hippies så tänkte jag mest på det jag verkligen känner till, nämligen en lång rad hippies som sen studerade till jurister men inte alls blev yuppies utan istället startade organisationer/byråer för juridisk hjälp åt människor som annars inte har råd att anlita advokater. Och nej, jag kritiserade inte antiakademismen eftersom recensenten ju definitivt ÄR akademiker, när han skriver blir det då antiakademism eller en annan sorts akademism? Ja, inte vet en olärd som jag. F ö hade dagens amerikanska noir-tradition (litteratur alltså) inte varit vad den blev utan 60-talet, hippies, medborgar- och Vietnamproteströrelserna. Osv.
Magnus Eriksson: 2008-12-21 15:40		Det blir fortfarande antiakademism, skulle jag vilja säga, oberoende av skribentens bakgrund. Som förhärdad textintentionalist tar jag fasta på det skrivna, inget annat. Och i övrigt hamnar jag i den kuriösa positionen att jag håller med både Hans och Bengt. Jag måste gjort något fel. Jag brukar ju inte hålla med någon, utan blott hålla mig till den tidlösa sanningen...
Jonas Franksson: 2008-12-21 17:57		Det där är ju så fånigt så att man knappt ids debattera det. De »politiska institutionerna« suger inspiration som svampar ifrån det civila samhället. Hävdar man något annat så har man aldrig befunnit sig i den politiska sfären.
Magnus Eriksson: 2008-12-21 19:52		Välkommen tillbaka, Jonas. Det var ett tag sedan du var här!
Jonas Franksson: 2008-12-21 23:53		Tack! Tittar in som hastigast innan julledigheten med en liten årslista, hoppas kunna vara oftare här efter årsskiftet.
Lista ämnen Föregående ämne | Nästa ämne

Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg