| |||||||
Magnus Eriksson: 2012-05-23 10:23 | www.svd.se/kultur/hen-fungerar-i-formella-texter_7220867.svd | |
Daniel Persson: 2012-05-23 10:51 | Problemet verkar väl vara just att det inte råder någon enighet kring hur och varför ordet ska användas. Kan hålla med om att det kan vara praktiskt att använda istället för han eller hon men när samtidigt andra vill använda det för personer med oklar könsidentitet och ytterligare andra av genuspolitiska skäl för man anser att kön är ointressant så blir det hela mest snurrigt. Jag ställer mig tveksam till om bruket av »hen« kommer att få något större genomslag och jag känner mig rätt tveksam till om jag själv kommer att använda mig av det. | |
Magnus Eriksson: 2012-05-23 11:07 | Hen kan aldrig veta så säkert. | |
Bo Sjögren: 2012-05-23 12:45 | Jag håller med dig helt, Magnus; i administrativa skriverier är »hen« ett fynd. För omkring tjugo år sedan fick jag uppdraget att skriva en användarhandledning för det datorsystem jag jobbade med. Jag hade just läst om »hen«, fråga mig inte var, och tyckte det var ett utmärkt tillfälle att pröva det; jag var hjärtligt trött på »användaren«, »han/hon« och andra halvfigurer som förekom i dåtidens manualer (och förmodligen fortfarande förekommer). Jag förklarade mitt tilltag i inledningen, och satte därefter igång med själva arbetet. Till den andra upplagan, något år senare, plockade jag dock bort »hen«. Det fanns två anledningar; dels visade det sig att jag inte använde »hen« i särskilt stor utsträckning, kanske tio gånger (i ett A4-häfte på, om jag minns rätt, omkring 50 sidor), och dels fick jag ett stort antal påpekanden om mitt »märkliga stavfel« (ett forskningsresultat jag kanske borde publicerat -- om någon överhuvudtaget läser en manual så läser hen i alla fall inte inledningen). Det var för övrigt under denna min språkligt upproriska tid som jag konsekvent började använda uttrycken »mejl« och »ordblandare« -- det förra torde väl vara relativt accepterat idag, medan det andra inte nått utanför den omedelbara kamratkretsen... | |
Magnus Eriksson: 2012-05-23 13:47 | Kul att höra, Bo. Det är just den här typen av vittnesbörd, jag har fått en del via mail också förutom allt gnäll om PK och vänster, som gör att jag tror att »hen« har en framtid i språket. En nordist skrev också till mig att studenter spontant använt pronomenet »hen« i uppsatser och tentor i flera år. Hennes tanke var också att idén om att detta är en nyordning anbefalld uppifrån (vilken jag åtminstone tangerade i ordvalet »nyspråk«) inte stämmer; det handlar snarare om att ett ord som etablerats genom bruk kodifieras av de språkvårdande organen, alltså en helt normal språklig process. | |
Håkan: 2012-05-23 14:03 | Användning av pronomen är övht lite slappt. Varför ge efter för det mer än nödvändigt? | |
Magnus Eriksson: 2012-05-23 15:20 | Vad tänker du på? | |
Håkan: 2012-05-23 15:26 | Det blir ju så ofta lite oklart. Jag gillar namn på personer och saker. | |
Magnus Eriksson: 2012-05-23 15:27 | Ok, då förstår jag. Men då handlar det bara om slarv. Ett pronomens syftning skall framgå klart av sammanhanget. Om inte det sker, är det inte ordklassens utan -brukarens fel. | |
Håkan: 2012-05-23 15:38 | Det finns ju neutrala begrepp som i sammansättning med »-brukaren«, »-tagaren« och liknande och då tycker jag man så ofta som möjligt till en viss gräns skriver ut det. | |
Magnus Eriksson: 2012-05-23 16:04 | Javisst, men när man når gränsen? Då är pronomenen ofrånkomliga, eller hur? Fast visst finns det en talspråklig slapphet i skriftspråket med för många oklara syftningar. | |
Bo Sjögren: 2012-05-23 16:27 | Magnus: Det tråkiga var ju att jag gav upp. Men jag får väl trösta mig med att jag var en av »pionjärerna«, att jag var »före min tid« och liknande floskler... Håkan: »Till en viss gräns« kan jag hålla med dig, och det är nog en av de saker jag syndar mest mot -- jag låter, omedvetet vill jag hoppas, läsaren alltför ofta reda ut vilket pronomen som syftar på vad. Å andra sidan har jag stött på fenomenet i en lagtext inom EU, där det engelska »its« i den svenska versionen bytts ut mot det översättaren antog att det syftade på -- men enligt en som var med om att ta fram lagen var det inte alls så det var tänkt... Men om vi nu ska diskutera språklig stil exemplifierar du i dina senaste inlägg två av mina »pet hates«, om vi nu ska blanda in hat i den här tråden också. För det första använder jag nästan aldrig förkortningar numera. Det är inte en reaktion på det barnjoller som utvecklats för, och frodas i, SMS- och twitter-sammanhang, utan snarare ett estetiskt val -- med åren har till exempel »t ex« blivit allt fulare i mina ögon. Och »övht« ser definitivt slappt ut... För det andra gillar jag att strukturera det jag skriver med hjälp av så mycket interpunktion som möjligt -- att jag ibland går till överdrift vad beträffar »logisk kommatering«, parenteser, semikolon, tankestreck och ellipser är något som knappast kan förnekas. Det hindrar dock inte att jag tycker att ditt inlägg »2012-05-23 15:38« skulle ha tjänat på att struktureras upp lite, till exempel med ett eller annat kommatecken... | |
Hans Berntson: 2012-05-23 16:45 | Det känns som om jag går i en fälla nu, men visst heter det »pet peeve«? | |
Bo Sjögren: 2012-05-23 16:59 | Hans: Det är möjligt -- enligt Google vinner »Pet hate« över »Pet peeve« med sådär 33 miljoner träffar, men det kan bero på att »hate« är vanligare än »peeve«. Och »pet peeve« låter onekligen trevligare... | |
Magnus Eriksson: 2012-05-24 05:22 | Om ni hinner och gitter, ta gärna en titt i kommentarfältet på svd.se; det är bisarr läsning. Tänk att en hovsamt uttryckt förståelse för ett visst pronomen kan väcka sådan vrede. Och bakom flera »kommentar borttagen« döljs ohöljd rasism och ohöljt kvinno- och muslimhat. Det handlar om ett pronomen.... | |
Lista ämnen | Nästa sida Föregående ämne | Nästa ämne |
Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg