Dr Feelgood 10 bästa (sida 1 av 1)

peter nordgren: 2009-04-13 16:36		Bara för att retas med »AntipubrocksMagnus« så kan jag inte hålla mig för att skicka in en Feelgood lista.... 1. Malpractice (-75) 2. Down By The Jetty (-74) 3. Private Practice (-78) 4. Stupidity (-76) 5. Let It Roll (-79) 6. Mad Man Blues (-86) 7. Case Of The Shakes (-80) 8. Be Seeing You (-77) 9. Primo (-91) 10. On The Job (-81)
Magnus Eriksson: 2009-04-13 17:13		Från vilket håll räknar du?
Per magnusson: 2009-04-13 22:34		Att ens inneha 10 Dr Feelgoodplattor tyder på ett klart fall av degenerering. Ett begrepp som för övrigt användes flitigt i en tid då skjortorna var bruna och stövlarna blanka. Då fanns säkert även ett förakt för åsikten att var och en har rätt till sin egen smak, utan att betraktas som banal.
Magnus Eriksson: 2009-04-14 07:54		»Man kan inte ta med sig ynglingaårens öldränkta nostalgi hur långt in i vuxenvärlden som helst. Risken finns att man stannar, eller degenererar.« Så skrev jag. Jag tror alltså att vi förändras, att vi mår bra av att inte fastna i de tidiga årens försanthållanden. Det begriper alla. Det trodde jag i alla fall. Per Magnusson får det till nazism. Ja, vad ska jag säga? Möjligen kan jag påpeka att nazismen, liksom för övrigt Khmer Rouge, hade ett av den politiska historiens yngsta ledargarnityr. Jag skulle också kunna påpeka att nazismen i sin kulturpolitik föredrog det entydiga och det omedelbart tillgängliga. De enda kulturella uttryck av viss formell komplexitetsnivå som tilläts var de som hade entydiga ideologiska budskap eller kunde tillskrivas sådana, eller de som kunde skrivas in i en förvrängd och arieserad konsthistoria. Det mesta av den kultur jag för egen del hyllar brännmärktes i Nazityskland som »entartete«. Nu skulle i och för sig inte heller Per Magnussons favoriter (flera av dem är även mina) accepterats av de nazistiska kulturpolitrukerna. Men hans kultursyn är lagom entydig för att passa dem som hand i handske, liksom hans förakt för allt som liknar formell komplikation. Jag skulle dock vilja se ett enda ynka exempel på att jag visat »ett förakt för åsikten att var och en har rätt till sin egen smak, utan att betraktas som banal«. Tvärtom tror jag på det kritiska samtalet. Det är därför jag skriver som jag gör. Och jag kan bara beklaga att Peters tråd, på en gång informativ för dem som söker i Dr Feelgoods katalog och en ironisk släng mot mig, förfulas av Per Magnussons juvenila dumheter.
Bengt Eriksson: 2009-04-14 09:40		Jag har all respekt för Magnus stora engagemang för/i såväl musik som kritik. Men hur man skulle kunna starta \\\»ett kritiskt samtal\\\« som både omfattar fler personer än en enda och dessutom leder någonstans, helst framåt, när det kritiska samtalet förs med ord som \\\»ynglingaårens öldränkta nostalgi\\\«, \\\»degenererar\\\«, \\\»juvenila dumheter\\\« och \\\»det begriper alla\\\« - det har jag svårt att förstå. Pltösligt blir det snedstreck när jag sätter \" . Varför?
Magnus Eriksson: 2009-04-14 09:56		Jag förde mitt kritiska resonemang i recensionen av Nick Lowe. Vad som sedan hänt är att jag gått vidare på en del punkter, därtill nödd och tvungen. Jag vidhåller dock min beskrivning av dem bland pubrockens mest energiska försvarare som befinner sig i min ålder eller däröver. När det gäller dessa gav jag dessutom för längesedan upp hoppet om ett meningsfullt samtal. Den som fortfarande vid femtioflera års ålder befinner sig i ynglingaårens ölinducerade musikdimma lär knappast ompröva sina ideal. Men det innebär inte att jag låter bli att kritisera idelan om jag finner dem värda att kritisera. Några av de citat du anför stammar dessutom från mitt svar ovan till Per Magnusson. De skrevs alltså i ett läge där, och till en debattör med vilken, inga kritiska samtal är möjliga. Vid avbrottet igår sattes förmodligen den automatiska omvandlingen av de standardiserade citationsteckninen till de citatmarkeringar vi använder på Rootsy ur spel. Jag såg detsamma i mitt förra inlägg, när jag citerade mina egna visdomar och Per Magnussons mindre visa inlägg. Så du får använda alt + versalknappan + b eller v.
Bengt Eriksson: 2009-04-14 10:22		\»Versalknappan + b eller v\« fungerar inte på pc i alla fall.
Magnus Eriksson: 2009-04-14 10:39		Fungerar någonting på en pc?
Bengt Eriksson: 2009-04-14 10:54		Allt! Skillnaden mellan en PC och en Mac är den förstnämnda är till för tänkande användare, som gärna vill lära sig hur man verkligen kan använda en dator, medan den sistnämnda är till för dem som tycker att tänkande är onödigt vid datorn utan man ska bara trycka på en tangent så händer det som ska hända. Vilket trist dataliv!
Tom Skjeklesæther: 2009-04-14 11:06		Magnus, du må slutte å tillegge alle som forsvarer pubrock den oppfatningen at de ikke bryr seg om annen/ nyere/ bredere musikk.
Magnus Eriksson: 2009-04-14 11:32		Ni har rätt, pågar. Macen är perfekt för oss som vill att det bara ska fungera, men struntar i hur. Oops, nu bad jag kanske om ett haveri... Och javisst, Tom. Men i ditt fall begriper jag inte hur du så sentimentalt kan hålla fast vid en musikalisk skräpkultur som var samtida med sydstatsrockens uppsving, Little Feats tidiga mästerverk och Ry Cooders d:on. Det är som att påstå att Fredrik Böök var en stor och nödvändig litteraturkritiker i sin tid. Han var samtida med den ryska formalismen, Pragstrukturalismen och den nya kritiken... Men nu föreslår jag att vi flyttar över den här diskussionen till en egen tråd. Det är trots allt Peters Feelgod-forum.
Per magnusson: 2009-04-14 20:59		Det låter säkert fullständigt främmande i Magnus Erikssons öron, men jag förbehåller mej rätten att avstå kritiska samtal. En rätt lika viktig som rätten att föra dem. Och inlägget.... ”Vad exakt är problemet här? Vissa gillar pubrock, andra inte. Vissa gillar proggrock, andra inte. Vissa gillar country, andra inte. Jag kan inte se att man måste förkasta något man gillat som ung eller yngre än man är idag. Det går alldeles utmärkt att ta till sig nya musikstilar utan släppa det som man tyckte om igår. Det är helt i sin ordning att finna glädje i den musikstil man själv föredrar. Mår människor bra av att lyssna på Carola eller Jan Johansson så är väl det bra. Själv står jag inte ut med någon av dem. Det är så tråkigt att klockorna stannar. Smaken är olika. Det finns inga rätt eller fel.” ....väljer naturligtvis Eriksson att snorkigt och föraktfullt tolka som en en munkavle.... ”Det är, lustigt nog, bara i rockkritiska sammanhang som folk på fullt allvar vill undvika diskussion med det på det hela taget ganska banala påpekandet att smaken är olika.” ....när det i själva verket är ett försvar för hans rätt att tycka pubrock är skit! Det visste vi ju redan. Personligen hade jag blivit långt mycket mer överraskad om han uttryckt gillande. Och tungt faller domen över de lyssnare som tagit pubrocken till sitt hjärta: ”Man kan inte ta med sig ynglingaårens öldränkta nostalgi hur långt in i vuxenvärlden som helst. Risken finns att man stannar, eller degenererar.” Varför är det nostalgi att gilla pubrock? Hur kan man ens komma på en så befängd idé att risk för degenerering finns om man som vuxen fortfarande lyssnar på just pubrock. Det är lika barockt som att säga att lyssnare på Gong och Steve Hillage sitter fast i haschdimman. Degenerering är ett alltför politiskt belastat ordval för att användas gentemot Rootsys läsare. För det måste väl ändå vara riktat mot någon/några. Vad är egentligen problemet. Kanske är följande rader mer talande än Magnus Eriksson tänkte sig: ”Jag såg detsamma i mitt förra inlägg, när jag citerade mina egna visdomar och Per Magnussons mindre visa inlägg.” Ja faktiskt så självgod att personen i fråga t o m stakar ut vägen för Johan Kronquist: ”Att Johan hyllar pubrocken speglar ett annat perspektiv, sökandet bakåt där jag antar att pubrocken är en anhalt på vägen till Crawdaddy, Marquee och Club 100. Mina kritiska synpunkter på synen på pubrocken gäller mina åldersfränder, och de ännu äldre som anser att pubrocken var »nödvändig«” Att Kronquist kanske väljer att tycka om pubrock och att genren uppstod därför att den var nödvändig är en alltför obegriplig tanke för Eriksson. Titta på bilderna i Erik Lindahls utmärkta bok ”Blue Shots”, de visar en annan plats i delvis en annan tid - men samma behov. Om min kultursyn vet du inget, det är inte jag som skriver om degenerering! Och varför denna plötsliga hänsyn till Peter Nordgrens Dr Feelgood-tråd. Det finns väl ingen annan på Rootsy som så trasat sönder olika ämnestrådar som du Eriksson. Ta en titt t ex på Vince Taylor-tråden. Du hade absolut inget att tillföra, men var ändå tvungen att sabba samtalet.
Magnus Eriksson: 2009-04-14 21:32		»Jag såg detsamma i mitt förra inlägg, när jag citerade mina egna visdomar och Per Magnussons mindre visa inlägg.« Formuleringen var ironisk. Vad gäller åldersskillnaden är det uppenbart att yngre lyssnare ofta hittar andra ingångar än dem som var med. Ofta tillför det nya perspektiv, och jag ville tydligt markera att mina kritiska idéer om lyssnarna just bara gällde dem som, i likhet med mig, var med på den tiden och av någon anledning fortfarande håller den i helgd. Ingen har förklarat varför pubrocken \»var nödvändig\«. Det är en ofta upprepad klyscha, men för en icke-marxist som mig förefaller den förbluffande idealistisk. Nej, Per, det är möjligt att jag inget vet om din kultursyn. Jag drar slutsatser av vad du skrivit, men kanske speglar inte det du skriver vad du tycker. Men då är frågan varför du inte ger uttryck för din kultursyn när du skriver om kulturella produkter. Och visst, det är möjligt att jag trasade sönder Vince Taylor-tråden. Jag blev bara så förbluffad över den hagiografiska värdering som kom till uttryck där. Om du anser att vissa trådar bara berör dem som delar dina åsikter, får du väl markera det. Häng ut en varningsskylt, så inser jag detsamma som Woody på sin tid insåg: \»That sign was made for you and me\«, d v s för alla som inte delar Per Magnussons åsikter. Du tycks dock inte vilja vidhålla din uppfattning att jag är nazist. Alltid något. För tydlighetens skull bör jag dock påpeka vad även Per Magnusson borde sett: Jag använde verbet »degenerera« om en självvald aktivitet, inte adjektivet »degenererad« om en antagen och tillskriven egenskap. Det är en jäkla skillnad, uppenbar för den som orkar tänka en tanke bortom den omedelbara fradgan.
Per magnusson: 2009-04-14 22:22		Nej, jag har aldrig påstått att Eriksson skulle vara Nazist, det tror jag verkligen inte heller. Det är bara att läsa innantill. Däremot konstaterade jag att begreppet ”degenerering” även användes i en obehaglig tid. Och jag tycker fortfarande att... ”Man kan inte ta med sig ynglingaårens öldränkta nostalgi hur långt in i vuxenvärlden som helst. Risken finns att man stannar, eller degenererar.”...som beskrivning på den pubrocksälskande delen av Rootsys läsare, är en av de värsta grodorna som hoppat ur den Erikssonska munnen! En kultursyn betraktar jag som mer än ett antal recensioner och några artiklar på Rootsy, men Eriksson trampar naturligtvis på och drar tunga slutsatser: ”Men hans kultursyn (min alltså - min anm.) är lagom entydig för att passa dem (”de nazistiska kulturpolitrukerna” - min anm.) som hand i handske, liksom hans förakt för allt som liknar formell komplikation.” ”Och visst, det är möjligt att jag trasade sönder Vince Taylor-tråden. Jag blev bara så förbluffad över den hagiografiska värdering som kom till uttryck där.” Ja, se där. Just för att Magnus Eriksson tycker sej se en helgonförklaring av Vince Taylor så måste han in med, trots att han absolut inget hade att tillföra, enbart fåniga kommentarer. 24-timmars bevakning av Rootsyforumet. Jobbar inte karln?
Lista ämnen Föregående ämne | Nästa ämne

Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg