arvtagare (sida 1 av 1)

Magnus Eriksson: 2009-02-05 10:30		Häromdagen skrev Tom i en notis att »mange mener at amerikanske The Felice Brothers er de riktige arvingene etter The Band«. Om förhållandet mellan The Band och Felice Brothers har jag ingen uppfattning, inte heller om huruvida Felice Brothers är bra eller inte. Och jag har ingen anledning att utmana Toms beskrivning av en utbredd uppfattning om gruppens förhållande till The Band. Däremot funderar jag på idén om en grupp som »arvtagare«. Finns det något band som kan kallas »arvtagare« till The Band? Och om det finns en sådan: Vilket värde ligger det i att vara »arvtagare« till The Band? I vissa traditioner är förmedlingen av arvet ett centralt värde, men i kommersiella muskkformer - som rock, blues och country - är det inte lika givet. Och hur blir ett band arvtagare till The Band? Jag antar att det kan bli det på två sätt. Det kan innebära att man arbetar i samma anda som The Band, alltså integrativt och kreativt omskapande i förhållande till ett antal musikaliska traditioner. I det avseendet kan väl både Ry Cooder, Little Feat, Bonnie Raitt och Amazing Rhythm Aces, och många fler, ses som delar av samma tendens i den amerikanska rockhistorien som The Band. Men då handlar det alltså om andan man arbetar i. Det andra sättet är att försöka återskapa The Bands synteser, fast i en annan tid, att fortsätta det kreativa omsmältningsarbete som The Band genomförde. Många gör det, bland annat några av de överlevande från bandet och någon dotter, men blir det någonsin tillräckligt bra för att pretendera på epitetet »arvtagare«? Fan tro't! För mig var The Band resultatet av att flera starka, musikaliska personligheter som vid en viss tid och i en viss miljö strålade samman och skapade något djupt egenartat på grundval av olika traditioner, men med rocken som ferment. Det fanns historiska onständigheter som underlättade deras musik: folkvågen och Bob Dylans stöd. Men musiken skapades i den benådade situationen, med en benådad personsammansättning och med ett benådat låtskrivande. Det gör The Band till något unikt i rockens historia. Jag är inte säker på att det ligger något värde i att vara »arvtagare« till en sådan grupp.
Tom Skjeklesæther: 2009-02-05 17:49		Gode poeng, Magnus. Min »påstand« er bygget på en gjennomgående tendens hos journalister til å sammenligne Felice Brothers med The Band, samt at jeg selv så dem være gjester hjemme hos Levon i Woodstock i oktober 2007. At uttrykket »å være noens musikalske arving« er problematisk er ikke noe jeg har tenkt på tidligere. Dermed lærte jeg noe 5. februar 2009 også.
Johan Kronquist: 2009-02-06 23:41		Intressant spörsmål, Magnus, tror jag. För jag förstår ärligt talat inte riktigt vad du menar. The Bands arvtagare tolkar jag som band/artister som jobbar i samma anda; dvs fritt och eklektiskt, men med en botten i amerikansk folkmusik. Americana med känselspröten åt alla håll, liksom. Flera band har nämnts redan, men jag skulle gärna kalla även The Gourds, Los Lobos och Ollabelle »The Bands arvtagare«. Bara som några exempel. Visst är det just en »anda« det handlar om. Så tolkar i alla fall jag saken. Och då hamnar väl även Bobby Charles, Roger Morris och Jesse Winchesters första album i denna kategori? Att få till en lyckad sammanslagning av ett sånt gäng individuella musikaliska genier som The Band, låter sig ju förstås inte göras i en handvändning (det är väl bl a just därför The Band är oslagbara). Men det är väl inte det som menas med »The Bands arvtagare«. Eller? Jag har åtminstone inga problem med uttrycket, i min tolkning. Felice Brothers har jag inte ens hört, ska jag väl tillägga.
Lista ämnen Föregående ämne | Nästa ämne

Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg