Alf Robertson (sida 1 av 1)

Bengt Eriksson: 2008-12-24 14:05		Sorgebudskap tidigt på julaftonsmorgon: Alf Robertson har dött.
Staffan Grundström: 2008-12-25 21:14		Vila i frid!
Staffan Grundström: 2008-12-25 21:14		Alf blev endast 67 år gammal.
Bengt Eriksson: 2008-12-26 15:26		Tydligen hann Robertson spela in sin sista skiva, som ska ges ut nästa år. Trist att han inte fick vara med, höra och se den utgiven, det lär ju vara den första skivan på länge där Robertson tagits på allvar som sångare och berättare. Nästa år kommer dessutom den annonserade boken om Alf Robertson.
Bengt Eriksson: 2008-12-28 07:24		Nu räcker det, också Eartha Kitt och Lars Hollmer avled i helgen.
peter nordgren: 2008-12-28 14:02		Och Artie Traum avled för ett halvår sen men det var då ingen som brydde sig om det. Jag fick reda på det nyligen. Artie gjorde en av förra årets bästa plattor (»Thief Of Time«) och dom plattor han gjorde med brosan (Happy) på 70 talet är ett måste om man gillar amerikansk folk singer/songwriter. Nog har väl du en och annan Happy och Artie Traum platta i samlingen Bengt ?
Bengt Eriksson: 2008-12-28 14:29		Visste jag inte, om Traum. Jag har en utspridd decimeter eller så med LP.
Johan Kronquist: 2008-12-29 01:21		Vilken samling bör man ha? Med Robertson menar jag, alltså.
Bengt Eriksson: 2008-12-29 05:23		Jag har inte riktigt koll på det tyvärr. Han har gjort nyinspelningar av äldre låtar/inspelningar som inte alltid varit i klass med de första versionerna och jag vet inte vilka inspelningar som finns med på vilka samlingar. Kanske någon annan, som Magnus?
Magnus Eriksson: 2008-12-29 08:36		En bra samling med Cacka Israelsson, Gunnar Wiklund eller Per Myrberg rymmer det bästa av den musik med vilken countryn integrerades som en uttrycksform i svensk schlager. Det var närmast den process Alf Robertson fullföljde, innan han utvecklade en mer personlgt omformad göteborgsk country. Problemet med Alf Robertson för mig var att han aldrig var lika bra som dem som parallellt med eller före honom utvecklade de tendenser som även styrde hans musik. Schlagercountryn var bättre med företrädarna, i den parallella rörelsen med mer stilren country i skiftet 60- och 70-tal fanns sångare som Mats Rådberg och Red Jenkins som hade en tydligare förankring i countrymusikens traditioner, och i fråga om den personliga omformningen av amerikanska musiktraditioner förblir säkerligen Hasse Andersson, Peps och Nisse Hellberg på sina respektive håll oöverträffade. Jag skriver det här eftersom Bengt frågar. Alf Robertson var av allt att döma en uppriktig artist som tveklöst skrev ett antal bra sånger, dessutom på alla sätt en beundransvärd människa som reste sig efter fruktansvärda motgångar och prövningar, men som artist var han i mina öron aldrig helt övertygande. Och det må vara tillåtet att antyda en kritisk idé även om det bara gått ett par dagar sedan Robertsons död.
Bengt Eriksson: 2008-12-29 11:41		Även om jag inte håller med om beskrivningen av Robertson, svensk schlager och country (han debuterade ju direkt som countrysångare t ex) så varför ska man inte kunna vara kritisk = ärlig. Jag tyckte och tycker att Alf Robertson var mycket bra när han var bra. Då var han - i mina öron - helt övertygande, men han gjorde en hel del annat som jag tyckt varit mindre bra, också.
Magnus Eriksson: 2008-12-29 14:38		Du ser alltså Riv inte vårt kvarter som en countrylåt? Bobby Bares original var det tveklst, men jag är mer tveksam inför Robertsons inspelning.
Bengt Eriksson: 2008-12-29 15:25		Ja. Och jag ser nu att det finns en hel hög Alf Robertson-låtar på Spotify för den som vill lyssna.
Christer B. Jarlås: 2009-01-01 22:05		Ja, Alfs problem var ojämnheten. Kanske inte alltid efter eget val. Jag minns en spelning på Gröna Lund där publiken stod och skrek efter Änglahund och Skomakare Anton. Och Alf berättade att det endast var på »Ayatollah Bert Karlssons« begäran han sjungit in låtarna. Han poängterade med kraft att det var Hasse Anderssons låtar och publiken borde lyssna på dem med Hasse i stället. Annars tycker jag att Robertsons versioner ibland når upp till originalen. Jag tycker t ex fortfarande att Lasse och Mari är bättre än Jody & The Kid, med det kan ju bero på att jag hörde svenska versionen först. Och hans talade texter om Sverige är riktigt bra om man kan se bortom vilka som till Robertssons förfäran gjorde dem till sina. Jag kör mycket bil i mellannorrland och har alltid minst en Robertson-samling med. Jag ser fram emot skiva och bok - men så trist att han inte själv får vara med. Han hade varit värd en upprättelse och en rejäl comeback. I mitt tycke är eller var han en av landets mest underskattade artister...
Lista ämnen Föregående ämne | Nästa ämne

Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg