| |||||||
Rune Häger: 2008-07-12 09:36 | Ibland undrar jag om det som tar mest plats här på Rootsys Forum fyller någon egentlig funktion. Tittar man tillbaka ett år, så är det listor som dominerar. Det går tydligen att utveckla hur många olika listor som helst och man undrar bara vad nästa lista ska ha för tema. Men vad ska det vara bra för? Alla som letar sig in på Forum är väl vuxna personer, som borde ha viktigare saker att ägna sig åt än att plita ner sin lista över de största countrysångarna? Alla inser väl att det inte finns någon objektiv bedömning av vilka tio namn som är bäst? Det är ju inte som i fotboll, där man kan lista Allsvenskans genom tiderna tio bästa målgörare. Den som gör flest mål måste väl vara bäst? Fotboll går ju ut på att göra mål. Eller ta litteraturen, där man kan lista t ex vilka tio författare som lånas mest på biblioteken. De som är mest efterfrågade måste väl vara bäst? I alla fall om läsarna får bestämma. Men då är förstås Liza Marklunde bättre än Strindberg. Ska man lista de tio bästa countrysångarna, så kanske man ska försöka få fram vilka tio det är som har sålt flest plattor genom tiderna? Då vet man vilka publiken, skivköparna, har bestämt är bäst. Men det är tydligen inte detta det handlar om. Det handlar om vad jag själv tycker är bäst. Rent subjektivt. Och då struntar jag i vad andra tycker, eller hur? Min lista gäller. Resten är smäck ihopasatt av folk som inget begriper. Jag kan t o m använda begrepp som »överskattade« och »underskattade«. Men vem är det som överskattar en artist? Är det publiken som väller in på artistens konserter? Eller skivköparna? Eller är det jag själv i mitt eget tyckande? Naturligtvis är det jag själv. Jag gillar inte Leonard Cohen, alltså är han överskattad. Förr gillade jag inte Bob Dylan, ja tyckte han var överskattad. Men nu har jag ändrat mig. Jag underskattade nog honom. Jag öppnade själv en lista för ungefär ett år sedan: Vilken är världens bästa platta? Detta sysselsatte ganska många Rootsy-läsare i veckor och månader. Men det fick inte mig att ändra uppfattning. »Sinatra At The Sands« är fortfarande världens genom tidernas bästa platta och jag kan motivera det också, om någon frågar. Vilken platta som till slut hamnade som etta på listan har jag glömt. Och så här pågår det hela tiden. Nya listor utformas oavbrutet. Vad leder detta till? Är det någon som kan förklara vad det ska vara bra för? Jag tänker på alla utmärkta okända band som finns och som kämpar för att bli sedda och hörda. Ingen som pysslar med dessa listor, ägnar dem en tanke. Därför tycker jag att nästa lista bör heta t ex »Tio skandinaviska bluesartister som borde få mer uppmärksamhet«. För vi blir väl inte av med listorna? | |
Johan Kronquist: 2008-07-12 10:14 | Är du inte lite väl gnällig nu? Jag kan också tycka att det blir lite mycket listor ibland, men man får väl ändå ta dem för vad de är; en stunds nördig underhållning för ett gäng mer eller mindre nördiga musikfanatiker. Listor har väl alltid fascinerat »vår« typ? Det betyder inte att man måste ta dem på blodigt allvar. Det finns inget som säger att okända artister inte får nämnas. Listtrådarna är väl utmärkta tillfällen att tipsa om just okända/bortglömda artister! Personligen ser jag ju helst att listorna förses med någon liten kommentar, men jag vet ju själv hur det är med tid etc för sånt. Hursomhelst får jag gott om tips på ny/gammal musik via trådarna i detta forum. Inte minst tack vare listorna. | |
Daniel Persson: 2008-07-12 10:40 | Är inne på massor av forum dagligen och en majoritet av trådarna intresserar inte mig men vad spelar det för roll? Jag går in och kommenterar i eller läser de trådar som jag finner intrssanta och de andra låter jag bli. Upplever inte det som att listtrådarna skapas på bekostnad av andra trådar utan snarare verkar de positivt genom att öka forumaktiviteten avsevärt så förstår inte vad det är att gnälla över. | |
Rune Häger: 2008-07-12 10:52 | Jag vet att jag ligger etta på gnällistan. Men jag kan vara nördig också, så här kommer en lista med skandinaviska bluesartister som säkert har sina fel och brister, men som hankar sig fram med hjälp av sitt brinnande intresse för en musikform de älskar: 1. Mother James 2. Eric´s Bluesband 3. Sir Jay & His Blue Orchestra 4. Bloosblasters 5. Svante Sjöholm Det finns fler, men jag hinner inte plocka fram dem nu. Det finns ju viktigare saker än listor. Men på tal om forumaktiviteten: varför syns det nästan alltid bara samma namn? Varför kommer det så sällan några nya? | |
Johan Kronquist: 2008-07-12 11:07 | Jag tror att åtminstone en del av svaret på din sista fråga kan vara att polemikens vågor stundvis står så höga här att många inte våga säga pip. | |
Jonas Franksson: 2008-07-12 16:16 | Tittar in som hastigast. Borde väl egentligen inte skriva eftersom jag inte har någon uppkoppling för tillfället och inte kan svara men.. Häger, jag tycker att det är lite orättvist att du använder »Highway listan« som exempel. Denna kom till genom ett kollektiv av åsikter, varje bidrag har välgrundade motiveringar och inga anspråk på absolut sanning. En liten hjälp att hitta musik som man tidigare hoppat över, glömt eller inte visste om. Jag t.ex. hittade Amazing.., som jag tidigare inte brytt mig om, i tron att Sydstatsrocken var för macho för mig. Listor ska ses som inspiration, inte som något man slår varandra i huvudet med. | |
Rune Häger: 2008-07-12 17:38 | »Highwaylistan« var kul, det medges. Där tvingades man motivera vad man ville ha in på listan. Så borde det vara för varje lista – med tanke på Forumläsarnas kunskaper, intresse för musik och inte minst deras vältalighet. Då skulle ju Rootsys alla listor fylla en mycket större funktion än de gör idag. | |
Bengt Eriksson: 2008-07-12 23:58 | Det kan väl inte vara så att du menar att det där var en lista över Sveriges främsta bluesartister? | |
Rune Häger: 2008-07-13 08:47 | Nä, det har jag aldrig påstått. Jag vet inte vem som är bäst och vilka andra som ska ligga på en bästalista. Men de här fem har gjort bra plattor under det senaste året och är värda större uppmärksamhet för sitt engagemang och sina försök att nå en publik som liksom de själva älskar blues. Jag har sett några av dem live och är imponerad av deras inlevelse och strävan att nå ut. Min lista var bara ett litet fånigt försök att ge dem den uppmärksamhet de är värda. Ingen av dem har väl någonsin legat på en lista förut... (Kan någon förklara varför det blir en enorm tom yta efter mina texter?) | |
Magnus Eriksson: 2008-07-13 15:56 | Den tomma ytan speglar väl tanketomheten i dina inlägg. Det är bara löjligt att kritisera listorna utifrån mätbarhetskriterier. Vi vet att våra värderingar är subjektiva, vi argumenterar för dem eller låter ibland bli att argumentera. Det värsta med din kritik av listorna är att den visar att du inte tar kritiken som genre på allvar. Vare sig det handlar om musik, litteratur eller fotboll går det aldrig en direkt linje mellan upplevd/argumenterad kvalitet och mätbara kriterier. Och vad ditt löjliga fotbollsexempel anbelangar tror jag de flesta är eniga om att Beckenbauer var en större fotbollsspelare än Roland Sandberg trots att den senare bevislligen gjorde fler mål, för att inte tala om Mats Magnusson som öste in mål mot bottenlag i portugisiska ligan... All kritik baseras på, jag har upprepat det ad nauseam, upplevelser, argument och vissa underförstådda överenskommelser om vad man kan basera en värdering på, alltså en sådan diskussion som skapar en kritisk offentlighet. Bara en narr tror att sådant ar objektivt. När du kritiserar oss som gör en eller annan lista med argumentet att de speglar våra subjektiva värderingar sparkar du in en öppen dörr med sådant brak att det är ett under att fötterna sitter kvar. Eller också brakade du in med huvudet i dörrfan, ingen större skada skedd i så fall. Det värsta är dock att din kritik är fruktansvärt orättvis mot flera »vanliga« forumbesökare, mot dem som till skillnad från oss inte har det skrivna ordet och kritiken som ett levebröd. Jonas Franksson gjorde ett fantastisk fint arbete med sin stora lista. Peter Nordgrens listor är fyllda av kärlek, kunskap och infallsrikedom. Dessutom har det ingen som helst betydelse för någon av oss andra, utgår jag från, att du fortfarande anser At the Sands vara världens bästa skiva, trots våra andra förslag. Tro det eller ej, men vi listade inte andra förslag för att övertyga dig, utan för att skapa en lista vars spännvidd, väntade inslag och överraskningar kanske hade något av intresse att säga både oss själva och ev intresserade läsare som inte deltagit. Flera av de här listorna är också utmärkta, inte bara för tips utan också som uppfordran för både kritiker och andra lyssnare att skärskåda våra värderingar och argument. Varför tycker vi att en viss skiva eller artist är bra eller bättre/sämre än en viss annan skiva eller artist? Ett enkelt exempel: Peter Nordgrens ständiga och allt tröttare påminnelser om min lika ständigt uppskjuta Linda Ronstadt-lista tvingade mig att ta ställning till vad jag anser vara de överlägsna delarna av en produktion jag älskar och varför. Men att listorna uppfordrar oss till att skärskåda argument och värderingar kräver förstås att vi har sådana. | |
Bengt Eriksson: 2008-07-13 16:02 | En vädjan: Kan vi inte diskutera sak istället för person? | |
Magnus Eriksson: 2008-07-13 16:05 | Jag diskuterade den sak som en person framlagt. Problemet är bara att saken både var och framlades på ett så utomordentligt korkat sätt att kritik av saken ofrånkomligen spiller över på den person som framlade den. Så, vad har du att säga om vad jag sade i sak? | |
Rune Häger: 2008-07-13 16:48 | Jag ställde ett antal frågor som ifrågasätter värdet av att några få Rootsy-besökare sätter ihop ett antal listor. Jag tycker faktiskt att man kan fundera över detta och varför det bara fortsätter utan att det dyker upp några nya deltagare. Svaren från ME innefattar begrepp som »tanketomhet« och »narr« och brakar jag in i en dörr med huvudet först är ingen skada skedd för allt jag skriver är tydligen »utomordentligt korkat«. Jag kommenterar inte detta med några personangrepp. Men jag tycker det skulle vara intressant att få svar på några av frågorna på ett lite mer seriöst sätt, om detta är möjligt. | |
Bengt Eriksson: 2008-07-13 16:51 | Jag tycker som alltid hur mycket som helst. Jag tycker t ex att meningar som dessa - »Den tomma ytan speglar väl tanketomheten i dina inlägg« och »... att skärskåda argument och värderingar kräver förstås att vi har sådana « - är helt onödiga. Det är att kritisera person istället för att diskutera sak. Sådana uttryck skrämmer bort debattörer istället för vad debatterna på Rootsy och alltid borde göra: locka till eget tänkande, till mer och fortsatt debatt. Vad gäller listorna så tycker jag inte så mycket om listor men jag tycker om listor. Det växlar. Jag tycker betydligt bättre om bra-listor än usel-listor. Även om du var mångordig så jag har fortfarande inte förstått hela vitsen med att t ex utnämna överskattade bluesartister. Finns de inte med högt upp på en lista så finns de ju inte med = listsammanställaren uppskattar dem inte så mycket. Personlig smak, helt åkej. När man istället gör en lista med överskattade artister så övergår usel-listan från att vara helt personlig till att bli ifrågasättande av andras smak och närma sej ett mer objektivt hörsätt. Eller åtminstone att man hävdar att »jag «tycker bättre än - många - andra. Det har jag lite och allt mer svårt för. Jag är inte så förtjust i Jerry Lee Lewis som countrysångare. Eller har inte varit det - men när Häger motiverar varför han tycker att Jerry Lee är en bra countrysångare så börjar jag undra om jag missat något? Ska nog lyssna om och igen på några countryplattor med Jerry Lee Lewis så får jag höra. Jag håller också med Häger om att listorna borde motiveras artist för artist. Så man visste varför listsammanställarna tycker som de tycker. Att bara skriva att John Lee Hooker är den mest överskattade bluesmusikern gör mej irriterad för att inte säga rätt sur. Det är en ringaktning som, jag kan inte tycka annat, blir en oförskämdhet. Jag vet fullt klart och tydligt varför jag anser att han är en av de främsta musikerna i hela blueshistorien. På ett personligt sätt har John Lee Hooker genom hela sin karriär - både när han spelat elektriskt och framför allt när han spelade akustiskt - förvaltat en tradition som knappast kan ha kommit någon annanstans ifrån än från Afrika. Han var en traditionsbärare av en äldre form av bluesmusik. Det hör jag, det tycker i alla fall jag att jag har hört, även om det nog aldrig kommer att kunna bevisas musikvetenskapligt, genom 40 års lyssnande på inspelningar av/med traditionella afrikanska stränginstrument. | |
Magnus Eriksson: 2008-07-13 18:01 | Hägers första inlägg i den här tråden rymde ett praktfullt personangrepp riktat mot alla som kan tänkas göra en lista: »Alla som letar sig in på Forum är väl vuxna personer, som borde ha viktigare saker att ägna sig åt än att plita ner sin lista över de största countrysångarna?« Alltså, så att även Häger begriper: att insinuera att den som gör en lista av visst slag inte är vuxen är ett personangrepp. Det är också korkat. Och hela inlägget var tanketomt. Vad mina motiveringar för listan över överskattade bluesmusiker anbelangar kan jag bara beklaga om Bengt inte begripit dem. Andra gjorde det av allat att döma, se t ex Håkans inlägg. | |
Lista ämnen | Nästa sida Föregående ämne | Nästa ämne |
Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg