Recension
Calexico
Garden ruin
(City slang/V2)

Kollar på www.accuweather.com som visar att det är 29 grader Celsius i skuggan i Calexico, eller kanske mer korrekt, 84 grader Fahrenheit, när jag skriver den här texten. Calexico ligger där Mexiko och Kalifornien möts och är staden som Joey Burns och John Convertino döpt sitt band efter. ”Garden ruin” är deras femte platta och trots att jag verkligen tycker om detta trevliga lilla band blir jag ändå lite besviken. För den här gången känns deras crossover-musik begränsad (det låter country, kubanskt, Ennio Morricone, singer-songwriter bl a). Konceptet att bygga kring musiktraditionen i gränslandet mellan Mexiko och USA och alla dess människoöden har nått vägs ände. Det lågmälda och det som kallas lo-fi är svårt att variera. Därför blir de elva låtarna jämntjocka och svåra att skilja åt. Någonstans har Calexico också dragit åt mainstream-hållet och förlorat i originalitet.

Lite mer av hettan som termometern på orten visar skulle behövas för att få fart på Calexico den här gången. Det är förstås inte det minsta dåligt, men i längden blir det, tro det eller ej, trist att sitta i skuggan och sippa på Corona hela dagarna.

”Garden ruin” är skriven i Bisbee, Arizona; inspelad i Tuscon, Arizona; mixad i Brooklyn och mastrad i Kalifornien. Kanske Calixco ska hålla sig på hemmaplan i Tucson hela tiden nästa gång?

/Anders Sundin