Recension
Reynolds, Jenny
Any Kind of Angel
(eget)

Jenny Reynolds debuterade 1998. ”Any Kind of Angel” är hennes fjärde album. Hon är ursprungligen från New England men har numera Austin som bas. Vill jag sätta en genre etikett på Jenny Reynolds väljer jag singer-songwriter då hon arbetar i samma tradition som exempelvis Nanci Griffith, Susanne Vega och kanske Gretchen Peters.

Any Kind of Angel” är elegant producerat av Mark Hallman och André Moran. Ljudbilden är lätt och krispig, där alla instrument får ta plats på sina egna villkor utan att Jenny Reynolds sublima sång för den skull försvinner. Det är sällan man hör sång, texter och instrument i en sådan spännande förening. Albumet är i huvudsak akustiskt med utmärkta instrumentala insatser av Scrappy Jud Newman(gitarr), Warren Hood (fiddle), Nate Rowe (bas) och Oliver Steck (kornett). Jennifer Jackson, BettySoo och Jamie Harris lägger harmonibakgrunder som fint understöder Jenny Reynolds sång.

Albumet inleds med ”There Is a Road” med det klassiska temat om drömmen till någon annanstans, som kanske kan ses som en sammanfattning av Reynolds egna vision; ”work hard, be nice, keep moving”.

Titellåten ”Any Kind of Angel” där Warren Hoods följsamma fiddle understryker den berörande texten är en av skivans bästa. ”Dance For Me”, är en bitterljuv betraktelse där omtaget ”All my friends and lovers they live for others, I just dance for me” snabbt fäster.

En annan favoritlåt är ”White Knuckle Love (Didn't I Know”, en välgjord klassisk ”cheating song”.

Trots att tempot på de tio låtarna är snarlika har Jenny Reynolds lyckats göra ett album som håller lyssnaren i sitt grepp. Och som hon sjunger!

Albumet avslutas med en makalös och melankolisk version av Hank Williams ”I'm So Lonsome I Could Cry” som väl visar hur också hennes egna sånger interfolierar med countryn,

En alternativ titel på albumet kunde vara ”The Lonsome Sound of Jenny Reynolds”. ”Any Kind of Angel” är ett av årets bästa album. Se nu till att inte missa!

/Lars Svensson

Lyssna på Spotify