| |||||||
Recension
Horn, Melissa
Konstgjord andning
(Sony Music)
När hon kom fram var hon drygt 20, debuterade som support till Peter LeMarc och redan på debutalbumet 2008 gästade Lars Winnerbäck. Men det var inga kända gubbar som gav henne framgång. Den har hon skapat helt själv. Nu har det gått runt 11 år och hon är 32 i år. Hennes mest spelade låt på Spotify har snart 40 miljoner streams. I dag är hon en av Sveriges allra största artister och kan turnera i stora lokaler i både Sverige och Norge. Den kommande turnén blir på runt 50 konserter.
»Konstgjord andning« är hennes sjätte album men fyra år har passerat sedan det förra. Det är verkligen hardcore Melissa Horn. Det är avskalat, naket, nära och kanske ännu mer utlämnande, om det nu kan vara det. I ordets ursprungliga betydelse är Melissa Horn en torchsinger. Hon sjunger som få andra vemodiga sånger om relationer och känslor och inte om något annat. Hon sjunger om olycklig kärlek, oro och ångest och varje album känns som en spegelbild av hennes liv just när albumet spelas in, även om det nog självklart inte bara är det; och jag har intervjuat henne och då skrattade vi ganska mycket… Men det är ändå känslan av att det är som en dagbok som är den viktiga. I den bluesiga titellåten sjunger hon till exempel att hon blir tillsagd att hon borde tänka smart och leta efter pappan till ett barn…
I en tid av yta och flärd behövs innerlighet och allvar mer än någonsin. Vemodet kan ge styrka och Melissa Horns nya album är som helhet en stark samling av tio berättelser på allvar som verkligen griper tag. Jag är en 28 år äldre farbror jämfört med Melissa; men jag åker känslomässig berg- och dalbana med hjälp av låtarna och när den är slut är man precis så där skakig och lättad och upprymd som en bra berg- och dalbanenfärd ska framkalla.
Den intima ljudbilden, den hudnära sången, gästspelen, från Kaah i den fartiga »Du brukade kalla mig för baby« och från Whitecollar i den superdeppiga »Se mig lycklig«, kryddar helheten. Men det går inte att komma ifrån att det här en låtskrivare som just nu står på sin topp. Jag kan inte lyfta fram något favoritlåt utan varenda spår har något eget. Jag har tyckt att på hennes tidigare album har låtkvaliteten varit mer ojämn där vissa låtar mer känts som utfyllnad. Men här är varenda spår motiverat och starkt.
En imponerande prestation.