| |||||||
Recension
Kennedy, Bap
Reckless Heart
(Last Chance Records)
Det var med stor sorg jag mottog beskedet att Bap Kennedy hade gått bort i cancer i november 2016. Bap hade under våren 2016 precis färdigställt sitt album ”Reckless Heart” när han insjuknade och hastigt lämnade oss. Albumet kom sedan ut efter hans död. Och bättre minne än så kan vi knappast få.
Bap Kennedy var en son av Falls Road i västra Belfast på Nordirland, där han föddes 1962. De irländska rötterna har han sedan burit med sig i hela sin karriär. De har präglat hans musik och i samarbeten med till exempel Van Morrison. Även Stevie Earl och Mark Knopfler har varit nära samarbetspartners genom åren.
Det finns en djup innerlighet i Bap Kennedys musik. Ett närmande som är hänsynsfullt och värmande. Ett omhändertagande som är som en heltäckande omkramning. Den kombination av pop, blues, country och irländsk folkmusik som Bap levererade sveper in lyssnaren i ett ljust skimmer av lågmält eftertänksamhet. Mjukt melodiskt tar han oss genom sånger som berör våra hjärtan och relationer. Ibland lite gungande, ibland liter mer rockande, men oftast bara ledsagande med en mjuk hand. Det finns en viss samhörighet med Ronnie Lane´s Slim Chance i det musikaliska språket.
Som vanligt har arrangemang och produktion gjorts med varsam hand. Frun Brenda Kennedy sjunger och spelar percussion, Gordy McAllister lyhörd leadgitarr, Nickey Scott bas och Rod McVey olika keyboards och accordion. Tillsammans med Baps sång och akustiska gitarr blir de ett lågmält, svängigt band. Väl sammansatt i två lugna ballader ”Good As Gold” och ”I Should Have Said” och i enskilda utstick som i ”Reckless Heart”, ”Por Favor” och ”Honky Tonk Baby”. Avrundar sedan det hela med en rockig ”It's Not Me It's You”.
På det hela taget ett personligt uttryck som blir unikt. Bitvis lite melankoliskt.
2007 flyttade Bap tillbaka till Nordirland efter ett antal vilda år i London. Det nordirländska avtrycket tog allt större plats, med det kom också framgångarna. Både ”The Sailor's Revenge” från 2012 och ”Let's Start Again” från 2014 fick ett starkt och varmt mottagande. Inte utan anledning. De är så nära mästerverk man kan komma.
”Reckless Heart” står sig bra i jämförelse. Det är en fortsatt utveckling av det mognande komponerandet och textskrivandet. Ett antal oefterhärmliga spår gör att jag kommer att minnas Bap länge och att saknaden efter den innerlighet och värme som hans musik spred kommer att vara stor.