Recension
Crowell, Rodney
Close Ties
(New West Records)

Rodney Crowell har en historia att berätta, eller rättare sagt, han har historier att berätta. ”Close Ties” knyter an till memoarboken ”Chinaberry Sidewalk” där Crowell berättar om att växa upp i en dysfunktionell familj. Boken är mycket rolig och läsvärd. Men nya albumet är även en slags fortsättning till ”The Houston Kid” (2001) där Crowell hittar ett nytt förhållningssätt till sitt låtskrivande. Crowell lämnar allt mer den alternativa countryscenen för att närma sig det vi idag kallar Americana.

I sången ”I don´t care anymore” tar han mer eller mindre avstånd från den perioden som samtidigt var hans kommersiellt mest framgångsrika.

”East Houston Blues” kunde mycket väl fått plats på ”The Houston Kid”: so I grew up hungry and I grew up hard. Took the streets and alleys for my own backyard”. ”It ain´t over yet” är en ömsint reflekterande lågmäld betraktelse om livets förgänglighet. Här stöder Rosanne Cash och John Paul White förtjänstfullt med vokala insatser.

Albumets starkaste låt och som verkligen berör är utan tvekan ”Life without Susanna” där Crowell berättar naket om sin vänskap med Susanna Clark som gick bort 2012. Crowell sjunger ”where life without Susanna is no man´s saving grace. This is life without Susanna and I can´t find my place.

Albumet avslutas med ”Nashville 1972” en självbiografisk berättelse om en ung Rodneys ankomst till Nashville. Trots det myckna ”name-droppandet” övertygar den ömsinta berättelsen. Den ligger som sagt sist på skivan, kanske vill Rodney Crowell därmed ta ett definitivt avsked av en era. Han befinner sig nu i ett annat musikaliskt landskap.

Musikaliskt spänner de tio låtarna från bluesinspirerat och shuffle till stråkladdade ballader. Sången stöds huvudsakligen av akustiska instrument. Arrangemang och harmonier är lysande. ”Close Ties” är ett album som berör.

Det ska bli intressant att ta del fler berättelser.

/Lars Svensson

Lyssna på Spotify