Recension
Rag-And-Bone
Everything Can Be Burnt But The Truth
(Eget)

Egentligen borde bandet heta Treasure Hunters. Inte Rag-And-Bone. För det är mer i musikens skattkammare än i musikens lump som bandet har funnit sin inspiration. Tanken med bandnamnet är skoj. Att plocka upp slängd eller borttappad musik, fixa till den och ge ut den på nytt i uppfräschat tillstånd. För så är det. Mats Nilsson, som i mångt och mycket är lumpsamlaren, har plockat upp godbitar från blues, country, gospel, bluegrass, rock och folkmusik och gjort de till sina egna.

Och med sina egna betyder mer åt progressiv och psykodelisk rock från det sena 60-talet. Fast det vete hundan. Det känns som tidlös musik.

Mats Nilsson startade Rag-And-Bone för 10 år sedan och har sedan tidigare två album i bagaget. Till detta det tredje albumet har han samlat ett band av välmeriterade musiker. Lars Magnusson bas, Johan Malmberg fiol, banjo och gitarr, David Svedberg trummor och Pelle Johansson mandolin, lap steel, saxofon och gitarr. Det hörs.

Det är med stor lyhördhet som Mats Nilsson har skapat sina låtar. En lyhördhet till anslag och nyanser, som har givit ett omväxlande och lyssningsvärt album. Där den andra halvan växer fram som otroligt stark och tilltalande. Bakom Mats robusta sång finns ett antal säkra musiker vars instrumentinsatser både har samlat ihop musiken och givit den små läckra godbitar. En fiol där, en mandolin där och ett fint saxsolo i ”Last Token” för att nämna några.

Det lite tyngre balanseras av det lite lättare, vilket gör lyssnande så mycket roligare. Gästande inhopp av Marie Stille på sång och Martin Ekelund på cello skapar ytterligare dimensioner.

De nuvarande hemtrakterna, efter ett tidigare storstadsliv, är de mindre folkrika delarna av nordvästra Skåne. Instrumentallåten ”Harbäckshult”, har fått sitt namn efter en samling hus på gränsen till Halland och är kanske det mest psykodeliska folkmusiklika vi får. Den större tätorten i närheten blir Örkelljunga, som då har blivit förebild för den avslutande och väldigt fina ”Heatherwaste Bound” med den tydliga signalen om att det är dags att lämna det hektiska stadslivet.

Lump eller skatt. Skit samma. Rag-And-Bone har skapar något stort ur något stort. Om det sedan är hittat på gatan eller i en välfylld skivsamling spelar inte så stor roll. Det är vad som kommer ut som gör skillnad.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify