Recension
Ericson, Peter R.
National Hero
(Ericsong)

”National Hero” har varit ute några månader nu, men som Springsteen replikerade när någon undrade varför ”Born To Run" dröjde så länge: Hey, the release day is just one day. The record is forever.

Ericson spelar som bekant i Anders F Rönnblom band och det är kanske som smakfull och mångsidig gitarrist i det sammanhanget som han är mest känd numera. Jämförelser är ofta bra men lika ofta begränsande. Jag faller tack vare eller trots det för frestelsen: Ericsson och AFR är, naturligt nog, i en mening samma andas barn. 60-talet går igen lite varstans, inte sällan på överraskande och allt annat än självklara sätt.

Men där AFR ofta sträcker ut och ger sig in i vindlande äventyr, både vad gäller text och musik, är Ericsson närmast minimalistisk. Enkla men oerhört effektiva melodifragment tänder upp ett musikaliskt kosmos som med sin attraktiva kvarts- till halvfart, ungefär, fångar och håller mig kvar. Suggestivt? I allra högsta grad. Har jag inte nämnt Daniel Lanois eller Mark Knopfler än så tror jag att det är dags nu.

Och apropå kosmos. Inledande ”The Universe” börjar med textraderna ”You could be the flower / I could be the rain / You’re the power / I just run from pain”. Där någonstans befinner sig ”National Hero” och det passar mig bra.

Skivan framförs till stora delar av Ericsson själv - hans akustiska gitarrspel är möjligen både okänt och underskattat men borde vara det omvända - men gästartisterna, inte minst Sidsel Marie och sonen Petter, måste nämnas. Peter R Ericson skulle ha klarat sig alldeles utmärkt på egen hand men lite grädde på moset har väl aldrig skadat?

/Bengt O Tedeborg

Lyssna på Spotify