Recension
Gallup, Annie
Ghost
(Gallway Bay Music)

Annie Gallup sjunger med en behagligt mjuk beslöjad sångröst. Hon skriver besjälade sånger som berättar personliga historier. Hon spelar en fin, lite långsam banjo och gitarr. Alla hennes komponenter är förunderlig fint sammansatta i detta hennes 10:e album.

Annie Gallup har under en följd av år, fem stycken närmare bestämt, samarbetat med Peter Gallway under namnet Hat Check Girl och givit ut lika många album som år i samarbete. De samarbetar här också, även om Peter har tagit en underordnad roll med bas, bakgrundssång, inspelning och produktion. Om man nu kan kalla det underordnad roll.

Annie Gallup skulle passa väl in i kategorin modern folkmusiker. Modern i den meningen att hon har influerats i sitt gitarrspel av Doc Watson, Dave Van Ronk, och Mississippi John Hurt, av musiker som Paul Simon och författare som Margaret Artwood och Joan Didion när det gäller texter. Och utifrån dessa influenser skapat en stämning och ett förhållande som tar folkmusiken in ett mer eftertänksamt tillstånd än det omedelbara.

Men det som gör ”Ghost” till ett nästan fantastiskt album är samarbetet med Gabe Witcher på fiol och David West på mandolin. Gabe Witcher har en koppling till Punsch Brothers och har även gjort sig ett stort namn som kompositör och arrangör. Och han är verkligen fantastiskt bra. David West är också en av de framstående dobro- och mandolinspelare som finns att tillgå. Så på det hela taget är det ett A-lag av musiker som har samlats för att ge Annie sitt stöd.

Det som många missar har Annie klart för sig. Det gäller att få musiken och orden att finna stöd i varandra, att driva både sången och historien framåt. Att inte tappa tempo och fokus.

Sångerna är underbara små berättelser. Den inledande ”Diamond Ring” berättar om hur hon förvaltar arvet efter sina föräldrar. Detta är då bara en av många fantastiska historier om livet och relationer till omvärlden. Bruce Utah Phillips ”Rock, Salt And Nails” och Dougie MacLeans ”Caledonia”, som är de två sånger som Annie inte har skrivit, passar därför så väl in i sammanhanget.

Annie Gallup har imponerat tidigare, men här når hon nu oanade höjder i sitt musikskapande. Till skillnad från Check Hat Girl-projektet äger hon hela utrymmet själv, och det gör skillnad. Peter Gallway är också en framstående sångsnickrare och en personlig sångare, men i det gemensamma projektet blir det ändå till att samsas och kompromissa. Inte alltid till fördel för helheten.

Den insiktsfulla tonen, det sorgliga vemodet, de stämningsfulla arrangemangen och det känslomässiga greppet som har präglat Annie Gallups karriär har här på ”Ghost” nått ännu en höjdpunkt.

/Staffan Solding