| |||||||
Recension
Peters, Gretchen
Blackbirds
(Scarlet Letter Records)
Mäktigt. Mörkt och mäktigt. Om 2012 års ”Hello Cruel World” var en höjdpunkt i Gretchen Peters karriär, så är ”Blackbirds” ännu ett steg uppåt på stegen. Fjolårets invigning i Nashville Songwriters Hall of Fame var inte enbart för vad hon hittills har åstadkommit, utan för att inspirera till att leverera ännu mer. Och med hjälp av ”Who is Who in Americana” har Gretchen skapat ett mörkt monster. Jerry Douglas, Jason Isbell, Jimmy LaFave, Will Kimbrough, Kim Richey och Suzy Bogguss är några av de medverkande. Och det hörs.
Gretchen Peters är en orädd och ständigt kreativ kvinnlig singer-songwriter som här står öga mot öga med döden och åldrandet. Brott av olika slag i olika miljöer får ett djup och ett känslomässigt grepp som aldrig riktigt släpper.
Sångerna rör sig runt om i USA och finner miljöer och händelser som bildar ett pussel med en gemensam bild. En bild som symboliseras av Gretchen Peters vandrande på en ödslig väg med en flock av ”Blackbirds” svävande över henne.
Titelspåret ”Blackbirds” är ett av tre spår som Gretchen har skrivit tillsammans med Ben Glover och som med en intensivt ruffig gitarrintroduktion tar oss till den djupa södern och ett brott som slutar med att vi ses i helvetet. Här sås hat och skördas död. ”When All You Got Is A Hammer” handlar om en hemkommen ökenveteran som försöker återanpassa sig till ett vardagsliv i hemlandet, men där han fortfarande sover med ena ögat öppet. Han fick lära sig skjuta men inte hur man skulle leva vid återkomsten. Så, när allt du har är en hammare, och allt det du ser är en spik, då blir livet inte så lätt. ”The House On Auburn Street” tas oss till den dunkla förstadsmiljö som Gretchen växte upp i och som har ett hus som brinner ner till grunden och försvinner upp i rök. ”Black Ribbons” finns i kvinnans hår och i det vatten som förorenades av BP och tog försörjningen ur deras händer. Så berättar fiskaren som drabbades. Själv berättar sedan Gretchen om Nashville, hennes nya hemstad, i just ”Nashville” och det hela avslutas med ”The Cure For The Pain” om de bortflyende dagarna i sjukdom på ett sjukhus.
Gretchen Peters har en förmåga att fånga komplexa, tunga och konfliktfyllda händelser som vi kanske helst skulle vilja blunda för och ger dem ljus och synlighet, och en möjlighet att förstå. När Gretchen dessutom gör det tillsammans med de bästa musiker som går att finna så blir det otroligt bra.