Det vilar ett drag av ödesmättad lågmäldhet över Gretchen Peters nionde album. »Hello Cruel World« är en mörk platta. En platta som bär på sånger som gör ont, sånger som är brutalt ärliga. Den bär på de nakna känslor som Gretchen samlat på sig under de senaste årens yttre och inre kamp i livet, och om livet. Samtidigt lyfter Gretchen fram viljan och i den överlevnadens triumf. Dessutom styrkan, glädjen och livskraften i det komplexa liv som vardagen drar med sig. Livet ter sig som en vacker katastrof.

En känsla av en mindre bar med en liten scen och en ensam strålkastare som kastar en rökfylld ljuskägla mot en ensam och övergiven gestalt. Bargästernas sorl i bortre delen skapar en ljudkuliss mot den sittande publiken som lyssnar, som lyssnar koncentrerat. För det finns en intensitet och närhet i musiken och texterna som skapar ett eget litet rum, ett rum skilt från omvärlden för stunden.

Gretchen Peters sjunger med en varm honungslen röst och liksom döljer den uppenbara kärvhet som finns i sångerna. När hon sedan har de medmusiker som hon har på dessa inspelningar höjs det musikaliska värdet ytterligare. Det här ett starkt musikaliskt manifest. John Gardner trummor, Viktor Krauss bas, Barry Walsh piano, Doug Lancio gitarr och Will Kimbrough gitarr bildar stommen i kompet gör ett lyhört och intressant jobb. Stråkar, accordion och en trumpet med sordin ger ytterligare musikaliska dimensioner. Duetten »Dark Angel« med Rodney Crowell bygger upp en mörk samstämmighet. Stråkarrangemangen och melodin i »Paradise Found« har ett stänk av Bobbie Gentry över sig. Och det är även å ena sidan lite Bob Dylan, Paul Simon, Joni Mitchell och å andra sidan lite Steve Earle, Nanci Griffith och Rodney Crowell. Men även den nära samarbetspartnern Tom Russells ande finns med här naturligtvis.

Nakna känslor. Naket och avklätt in på bara själen. Sånger som beskriver öden, en del desperata, andra resignerade och ytterligare några kring livets förutsättningar och möjligheter. Kanske hoppfullhet och empati. Reflektioner kring andlighet finns i »Paradise Found« och »Dark Angel«, trohetstest i »St. Francis« samt förlusten av den amerikanska oskulden i »Idlewild«.

»Hello Cruel World« är en stark platta. Fina melodier, snygga arrangemang och underbara musikaliska insatser bildar tillsammans ett nödvändigt ramverk för de kraftfullt personliga sångtexterna. Grethen Peters har här skapat ett album som kanske är det bästa hon har gjort.