Recension
Ollman, Barry
What´ll It Be?
((Egen utgivning))

Barry Ollman är en spännande singer/songwriter men också en gitarrist av god klass. Och han är dessutom en populärmusikens fanbärare. Han har sedan barnsben samlat på förstaupplagor, autografer, handskrivna brev från kända artister som Bob Dylan till andra kända artister som Woody Guthrie (men i samlingen finns också ett brev från Buddy Holly till sin morsa) och han äger en stor samling posters som har visats på utställningar i USA och Europa.

Han är alltså en mycket speciell person i övre medelåldern, boende i Denver, Colorado, långt från de stora skivbolagens huvudkontor. Vill han ge ut en CD, så gör han därför hela jobbet själv.

Han har klarat det förut. Men den här gången vill han släppa ett album med enbart egna låtar, det har han aldrig gjort förut.

Han klarar det också.

Här kommer alltå en platta med tio låtar, alla fulla av en slags charm, som får mig att tänka på Paul Simons sätt att ge små korta och kloka berättelser ett musikaliskt liv. Ollman har inte en särpräglad röst som är lätt att komma ihåg, men den passar bra för ballader och här handlar det mest om låtar i ett långsamt och behagligt tempo.

Han har ett oerhört stort kontaktnät hemma i USA och verkar vara kompis med både världsstjärnor och lokalt förankrade musiker. På den här plattan har han Graham Nash med sig i sången på titellåten och hjälp har han också fått av Gary Tallent, en av grundarna i East Street Band.

Som sagt: Barry Ollman är en spännande och unik personlighet.

/Rune Häger