Recension
Seegers, Doug
Going Down To The River
(Lionheart)

Skivdebuterande Nashville-musikern Doug Seegers har fått välförtjänt goda recensioner i Sverige den senaste tiden. När han nu börjar sin sommarturné, infinner sig frågan: Är det musiken på sönderhyllade debutplattan Going Down To The River, eller askunge-legenden som spunnits runt honom, som utövar störst dragningskraft?

En fullblodscyniker som undertecknad har svårt att köpa historien om att Magnus Carlsson och värdinnan för ”Jills Veranda” råkade snava över Seegers, en uteliggare, när Johnsons program skulle spelas in på plats. Men det går inte att komma ifrån att tittarna älskade hur den utblottade gatumusikanten fick en andra chans som nu lett till spelningar, skiva och en placering i toppen av Itunes-listan. Ett helt nytt liv…

Förtjänar då Doug Seegers sin berömmelse och nyvunna karriär, rent musikaliskt? Svaret är tveklöst ja. Här har vi en americana-pärla som går rakt in i våra frostnupna och melankoliska nordiska hjärtan. Han skriver utmärkta låtar och sjunger bra, men har dessutom en producentdemon i form av Will Kimbrough att luta sig mot. Studiomusikerna kommer raka vägen från Emmylou Harris stall, och hon sjunger dessutom duett med honom i Gram Parsons-låten ”She”. Den görs mästerligt. Men även om det inte är fel på varken den eller brutala Hank Williams-klassikern ”There'll be no teardrops tonight” gillar jag en av Seegers egna låtar bäst; den vemodiga ”Lonely Drifter’s Cry”. Den får mig att omedelbart vilja gå ut på Blocket, köpa en Pontiac Trams Am med targatak, sätta mig i den och köra norrut via Höga Kusten-bron och Blå vägen med femtio konservburkar och en gitarr i bagaget. Obeveklig country-soul när den är som bäst. Det vill säga livsavgörande.

Doug Seegers kan du njuta av ibland annat Sundsvall och Umeå i sommar. Gör ett stopp i Sollefteå däremellan så bjuder jag på bönor och kok-kaffe vid en brasa nere vid älven. Har jag lärt mig spela gitarr då lovar jag att vällustigt slakta Seegers ”Angie’s song”. Bara det faktum att den är inspelad i Sound Emporium studio i Nashville, där bland andra Johnny Cash spelat in, torde ge bönorna dess rätta hickorysmak.

/Anna Carlstedt

Lyssna på Spotify